Rom II

Orkar du inte läsa allt nu? Kolla kortversionen här!

Republiken

Alltså, Rom blev republik år 509 f Kr.

Skillnad mot grekerna vilka sökte Utopia. Romarna såg vad de hade och vad de kunde göra. Mer realistiska.

Patricier- landägare, släkter, rika, politisk makt

Plebeier- Mest fattiga, dock några rika, dock utan politiskt inflytande (Endast i teorin, i praktiken var det annorlunda. Korruption och mutor, mina damer och herrar, korruption och mutor…).

Vilka styrde? Tanken var att ingen skulle kunna ärva makt. En tanke som inte omsattes i praktiken. Man kunde ärva rikedom, och kunde därmed ärva makt, då makt är detsamma som rikedom.

Högst upp, två Konsuler. Antalet två för att ingen skulle frestas att ta makten. Konsulerna högsta befälhavare, men också ansvariga för fredliga beslut. De satt i ett år, vilket ofta ledde till ytterst generösa valkampanjer… alltså bara rika konsuler!

Konsulerna röstades fram av Folkförsamlingen, det vill säga alla vuxna, fria män som var medborgare i Rom. Deras makt dock begränsad, de fick bara svara ”ja” eller ”nej”, inte ge egna förslag. Förslagen kom från Konsulerna eller deras underlydande ämbetsmän.

Den verkliga makten fanns i Senaten, (fanns redan under etruskisk tid) som bestod av 300 representanter från de rikaste släkterna i Rom. Dessa skulle ge förslag till ämbetsmännen som gav förslag till folkförsamlingen, som nästan alltid sålde sina röster till senatorerna… Hepp! Demokrati! Om man ville ha sin vilja igenom och av någon anledning inte kunde muta sig till framgång kunde man naturligtvis använda sig av andra politiska knep. Lönnmord var föga förvånande inte ovanligt i Rom, och den romerska eliten hade framförallt förfinat förgiftandets ädla konst till perfektion.

Republiken avskaffas

Oron i Rom blev större i och med att befolkningen ökade. Klasskillnaderna och klassmotsättningarna var enorma.

Samtidigt yttre hot, från i princip alla håll (utom möjligen från väst), legionerna hade att göra.

Många trodde att det skulle bli bättre bara alla samlades under en enda stark ledare (sett på andra håll?).

Härföraren Gaius Julius Caesar lyckades år 47 fkr. Bli utnämnd Diktator, en post man kunde få om riket hotades av svåra hot, och som man hade i ett halvt år. Satt Caesar i ett halvt år? NEEEEJ! Han ville bli vald till diktator på livstid, och blev detta då han hade folkets stöd och kontrollerade arméer.

Big Boss!

Dock, Caesar fick många fiender, knivhöggs till döds av en grupp senatorer (15/3 år 44 f Kr).

Mördarna trodde på folkets stöd. Fick det inte. Man kan nästan säga att Caesar hämnades från andra sidan graven…

Maktvacuum, inbördeskrig i 14 år, sedan Caesars adoptivson Octavianus (senare Augustus) till makten = Roms förste kejsare (år 27 fkr.)

Kejsardömet

Augustus både en bra och dålig härskare, styrde enligt vissa genom ”bröd och skådespel”…

…Samt naturligtvis genom hårdhet och brutalitet. Dock, PAX ROMANA i knappt 200 år!

Sedan följde en rad kejsare, några bra andra dåliga, några helt galna… Exempel?

Slaveriet

Slavar: Krigsfångar eller kriminella, eller till och med extremt fattiga vars enda chans till överlevnad var att sälja sig som slav. Utan tvekan en desperat handling, men står man inför prospektet att svälta ihjäl så… Det förekom också att de fattigaste sålde sina barn, för att åtminstone dessa skulle överleva.

Slavsysslor:

Jordbruk var kanske det vanligaste. Slavarna arbetade på jordägarnas lantgods, med allt vad det innebar. Oftast övervakades de av beväpnade vakter, men ibland behövdes inte dessa, då slavarna, om de flydde, ändå inte hade någonstans att fly. Ute i vildmarken skulle de dö, och i samhällena skulle de bli igenkända och återbördade till sin ägare, för att där bli strängt straffad.

Gruvor var en av de värsta platserna att arbeta på, både för slavar och ickeslavar. Arbetsmiljön var fruktansvärd, och levnadsförhållandena mycket låga. En romersk krönikör beskriver att slavarna arbetade nakna i de trånga gångarna, och sällan överlevde speciellt länge. Olyckor krävde en hel del liv, men kanske framförallt sjukdomar och parasiter var de främsta dödsorsakerna.

Underhållning sköttes ofta av slavar vilka kunde dansa, spela eller sjunga. Vackra kvinnliga slavar eller snygga unga pojkar kunde också användas i sexuella sammanhang, vilket inte var ovanligt.

Hushållsslavar var tämligen vanliga. Dessa fick sköta hushållet, laga mat, städa och passa barn. Då slavar var relativt billiga varor kunde även ganska vanliga familjer kosta på sig en eller ett par husslavar.

Vissa slavar, framförallt krigsfångar, hade då de var fria haft högt uppsatta tjänster, och hade i regel goda utbildningar. Denna resurs ville man inte förslösa på något dammigt fält, utan satte dessa slavar som lärare åt sina barn i stället. Speciellt slavar från grekland ansågs lämpliga för denna syssla. Lärarslavar hade ofta betydligt bättre levnadsstandard än andra slavar. Det var heller inte helt ovanligt att förslavade, tidigare högt uppsatta tjänstemän, fungerade som rådgivare åt Roms politiker och härskare. Dessa slavar kunde leva ganska goda liv, om man bortser från att de var ofria och deras existens stod och föll med deras ägares godtycke.

Att vara slav var naturligtvis inte speciellt kul, men värst ansågs det att vara slav på en galär, den romerska flottans krigsfartyg. Galärslavarna fick ro dessa fartyg under sjöslagen, och om deras fartyg sjönk, följde slavarna med ned i djupet (fastkedjade vid årorna). Livslängden för en galärslav var i regel mycket kort, och döden uppfattades ofta som en befrielse…

Kunde man bli fri?

Människohandel. Ett djävla påfund...

Nöjen

Vin, kvinnor och sång

Bad och bordeller

Orgier för de rika

Hästkapplöpningar, oftast av det mer våldsamma slaget.

Teater, som i Grekland

Litteratur

Gladiatorspel, i alla tänkbara varianter. Gladiatorerna var slavar, krigsfångar, och ibland var de tvungna att strida mot gamla kamrater. De fick även slåss mot djur och avrätta dödsdömda.

Toga! Toga! Toga!

Religion

Romersk religion (Jupiter etc)- Samma som grekerna.

Kejsarkulten

Nya religioner lockar, gärna orientaliska, okej så länge kejsaren får dominera.

Kristendomen- populär bland slavar, fattiga och kvinnor. Förbjöds och förföljdes. Dock, Konstantin legaliserar och höjer så småningom till statsreligion! Detta sker på 300-talet. Konstantin själv inte kristen (hans fru är det), men ser en möjlighet till större enande och maktmedel…

Delning av Rom

Inre slitningar, en polarisering mellan Rom och Konstantinopel.

Riket delas till slut, år 395. Västrom och Östrom

Samtidigt kyrkostrider, även kristendomen börjar splittras i två delar, katolsk (väst) och ortodox (öst).

Germanerna blir morskare, gör längre och längre räder in i Västrom. Det tidigare superriket vacklar….

...Och faller. Så kan det gå! Alarik typ år 410 FTW!

Öst står i 1000 år till, men västroms fall brukar hållas som slutet på antiken…

Rekommenderad läsning
Jag, Claudius av Robert Graves. Ypperlig skildring om stackars Claudius, som på grund av sin stammning tros bli en svag och lättmanipulerad kejsare. Om ni inte orkar läsa boken kan ni alltid se TV-serien (I, Claudius), en gedigen BBC-produktion, finns att köpa lite här och var.

Rekommenderad film
Finns hur mycket som helst, en del bra en del dåligt. TV-serien Rome är helt OK, filmen Gladiator funkar också.