Historia: Egypten

Finns också på Youtube, här!

Den tidigaste kända högkulturen är Egypten, äldst tillsammans med Sumer. Uppstod kring, och var helt beroende av Nilen. Följaktligen kan man visa att Egypten var ett mycket långt, men också mycket smalt rike. Eller två riken, om man skall vara petnoga. Och det skall man ju vara. Övre och nedre riket. Två kronor, som senare kombinerades.

Storhetstiden mellan ca 3000 fkr -1200 fkr. Naturligtvis fanns Egypten både före och efter, men innan storhetstiden var det inte lika utmärkande i sitt avancerade tillstånd rent kulturellt, och efter storhetstiden började även andra aktörer figurera, vilka kom att utgöra konkurrenter till Egyptens storhet. Dock hade Egypten en hög status länge efter sin storhetstid, och många antika tänkare och krönikörer fascinerades av Egyptens rika och långa historia.

Hela Egypten var beroende av Nilen och de olika stadier av översvämning och torka som floden årligen genomgick. När Nilen svämmade över en gång om året, i regel i september, täcktes dess bankar och stränder av näringsrikt slam. När sedan vattennivån sjönk, framåt november, låg slammet kvar och utgjorde mycket bördig jordbruksmark. Åkrarna som årligen försågs med ny näring gav en så god avkastning att befolkningen ofta hade så god tillgång på mat att de kunde ägna sig åt även andra sysslor, ofta en grundförutsättning för att en högkultur skall växa fram. Detta kan skönjas även på andra ställen i världen: Mycket, eller lättillgänglig mat leder till avancerad kultur, medan matbrist eller mat man måste jobba mycket för att få (läs ”jaga”), ofta innebär en mer moderat kulturell eller framförallt teknologisk utveckling. Samtidigt kan man ju argumentera mot detta, och ifrågasätta om en teknisk avancerad kultur måste vara mer framstående än den där teknologi har en mer undanträngd roll. Många jägarfolk har extremt invecklade kulturella system, inte minst i relation med exempelvis vår nutida dito, men ligger långt efter oss teknologiskt. Kanske handlar det om prioriteringar och livskvalitet?

Majoriteten av befolkningen utgjordes av bönder. Jordbruket var utan tvekan Egyptens huvudnäring, och bröd var det viktigaste livsmedlet. Till brödet drack man oftast en typ av öl, och ökade vitaminintaget med lök. Även fisk och sjöfågel var viktiga livsmedel, som det fanns gott om i och kring Nilens vatten. Kött var mer för de rika, och de kunde också kosta på sig att dricka vin, helst torrt vitt, enligt olika gravtexter. Aristokratin tyckte mycket om att jaga, helst från snabba vagnar. Även fågeljakt på Nilen var populärt.

Förutom föda bidrog Nilen med lera av vilken man tillverkade keramik och använde i husbyggen. De enorma vassruggarna bidrog också med byggmaterial, både till hus men även till båtar och flottar. Vidare användes vassen till att framställa papyrus, en föregångare till papper. Runt Nilen fanns också stora stenbrott, varifrån byggmaterial fraktades på floden (Ville man bygga i trä var man tvungen att betala stora summor. Trä var sällsynt och importerades primärt från nuvarande Libanon). Även stora guldfyndigheter förekom, vilket omsattes i smycken och ornament. Dessutom fungerade Nilen som transportled. Att frakta varor och människor på vatten har alltid varit ett snabbare och ofta säkrare sätt än att transportera på land, och i det långsmala Egypten var Nilen i princip den enda kommunikationsled som existerade.

Det politiska systemet var totalitärt. Alla lydde officiellt under farao, guden Horus i mänsklig gestalt, den levande guden, styr allt, ansvarar för allt. Det var farao som ansvarade för att Nilen svämmade över regelbundet, till exempel, vilket innebar att han var ansvarig för tillgången på mat i landet, tideräkningen (denna beroende på översvämningarna) och det mesta annat. Om översvämningarna inte inföll något år, landet drabbades av missväxt eller sjukdomar, var det med andra ord farao som var ansvarig. I dessa fall menade man att han på något vis förorättat de andra gudarna, och måste rätta till detta, genom att offra mycket till specifika gudar till exempel. En farao kunde inte avsättas, men lönnmord kan mycket väl ha förekommit (Akhenaton kan ha mördats, till exempel). Kvinnliga faraoner kan ha förekommit, om den tidigare faraon bara fick döttrar. Vidare har flera svaga faraoner i själva verket ha mer eller mindre överlåtit makten åt sina drottningar, varav några gått till historien som framstående härskare.

Det egyptiska samhället utmärkte sig i jämförelse med andra högkulturer på flera vis. Till att börja med förekom det inledningsvis inget slaveri, vilket annars var vanligt förekommande i samtida och senare kulturer. Slaveriet blev förekommande först i slutet av den egyptiska storhetstiden, från ungefär år 1500 f Kr. Å andra sidan behandlades bönderna i princip som tjänare, och tvingades ofta arbeta för de styrande, framförallt som byggnadsarbetare . Samtidigt var det egyptiska samhället inte lika klassmässigt låst som många andra. Vem som helst kunde, om han (ja, i regel en han) visade sig vara duktig eller hade speciella värdefulla kvaliteter, stiga i rang och inflytande. Flera exempel finns på bondpojkar som lärt sig skriva och så småningom fick ganska framstående poster inom administration, och samma karriärsmöjligheter fanns i regel inom det militära.

Ytterligare ett intressant drag i den egyptiska kulturen var deras syn på barn. Barn skattades högt, och en typ av allmän skolgång förekom. Påfallande i detta är att både pojkar och flickor fick gå i denna skola, fram till puberteten gjordes ingen genusbetingad skillnad på barnen, åtminstone ingen som tog sig praktiska uttryck. Naturligtvis gick inte alla barn i skolan, de fattigaste bönderna hade inte råd, men hade du hyfsat ställt kunde du ofta låta dina barn få grundläggande kunskaper i exempelvis konsten att läsa och skriva.

Religionen, polyteism, det vill säga många gudar, var oerhört viktig. Dyrkan av gudarna genomsyrade hela samhället, och alla var noga med att hålla sig väl med dessa, i regel genom olika typer av offer. Religionens vikt medförde att de religiösa tjänstemännen, prästerna, hade en viktig och stark position i samhället. Olika gudar hade sina olika huvudtempel på olika platser, och ofta konkurrerade prästerskapen sinsemellan, ibland i så stor utsträckning att det gick över i våld. Vissa tempel och prästerskap var så mäktiga att de i realiteten konkurrerade även med faraos makt. Om en farao favoriserade vissa gudar och dessas präster, kunde andra gudars prästerskap konspirera mot farao, och till och med försöka mörda denne. Allt i hemlighet förstås.

Gudarna som dyrkades hade oftast tydliga kontrollområden, därför var det viktigt att man höll reda på vilken gud man skulle offra till inför en speciell situation. Om man skulle föda barn var det troligen bäst att offra till modergudinnan Isis, men om man skulle ut på djävelskap kanske mörkerguden Set var att föredra. Alla var beroende av goda skördar, så alla offrade till underjords- och fruktbarhetsguden Osiris. Skrivare och andra lärda hade ofta visdomsguden Thoth som favorit, och så vidare. Gudarna avbildades ofta med djurhuvuden (med vissa undantag), vilka skulle antyda eller symbolisera gudens karaktär.

Nilen hade också en religiös betydelse. Man menade att flodens östra strand var de levandes värld, medan de dödas värld började på västra stranden. Följaktligen begravdes alla på västra sidan, där än i dag hela städer av gravar står kvar (Necropolis, grekiska, betyder typ "De dödas stad"). Denna uppfattning bygger på solens bana över himlen: Solen ”föds” i öster, och ”dör” i väster.

Anubis och Thoth bedömer en döds trovärdighet...

Egypterna trivdes med livet, de hade det ganska bra. Därför ville de att denna tillvaro skulle vara för evigt, och då rimligtvis efter döden. Detta innebar att det i Egypten fanns ett enormt intresse för döden, och man var mycket noga med att allt skulle skötas korrekt rörande begravningar och liknande. Man hade idén om att själen måste kunna återvända till kroppen, och därför måste kroppen bevaras efter döden. Detta medförde att egypterna blev skickliga balsamerare, och utvecklade konsten att tillverka mumier. Från början var det bara de rika som lät mumifiera sig, men allteftersom spreds det neråt i samhällsklasserna, även om de fattiga mumifierades på ett betydligt billigare och inte lika elegant vis. Hur man tillverkar en mumie är en ganska geggig och otrevlig historia, inget som jag vill oroa era stackars små gymnasieöron med!

Mumie. Asjobbig när den vaknar.

Viktigast av alla i Egypten var farao, även när han dog. Varje farao ville visa HUR viktig han var genom att ha en tjusig grav, och bruket att bygga pyramider är ett resultat av denna ambition. Åtskilliga teorier finns om pyramiderna, om byggmetoden, om deras funktion och liknande. Dessa teorier är mer eller mindre fantasifulla, men vi kan nog sluta oss till att pyramiderna oavsett deras funktion var utpräglade prestigebyggen. Och att farao Khufu leder ligan…

En av anledningarna till att vi vet så pass mycket om Egypten beror på att de skrev ner väldigt mycket. Allt från handlednig till hur man klarar sig i Dödsriket (Den egyptiska dödsboken finns än i dag, översatt till flera språk), till skattelängder och olika handelsavtal skrevs ned. Det mesta skrevs på papyrusrullar, en typ av papper tillverkat av vass. Deras skrivsystem bestod av bilder, och kallas för hieroglyfer. Länge kunde arkeologer och egyptologer inte tyda dessa, men på 1800-talet lyckades man knäcka koden (mycket med hjälp av den så kallade Rosettstenen), och numera kan vi ta del av hieroglyfernas budskap utan problem. Och med vi menar jag de som kan. Inte jag. Jag har glömt allt. Det var ju så väldigt, väldigt länge sedan...

Rekommenderad läsning:

Sinuhe egyptiern av Mika Waltari (skriven 1945, utgiven på svenska 1946) kan varmt rekommenderas. En roman om en egyptisk läkare som utspelar sig för över tre tusen år sedan. Ger en god bild av det fornegyptiska samhället.

Book of the Dead, tyvärr inte översatt till svenska, men ni klarar den nog ändå. En handledning i hur man skall bete sig när man dör, om det visar sig att de gamla egypterna hade rätt...

Rekommenderad film:

Mumien vaknar från 1932. Glöm allt tjafsande med specialeffekter och annat bjäfs, det här är originalet med Boris Karloff i rollen som den återuppväckte mumien med riktigt, riktigt dåligt morgonhumör...