Grekland II: Filosofi, vetenskap, nöjen och religion

Kortversionen finns på Youtube, här!

Grekland är grund för västerländsk filosofi, några av de kändaste filosoferna var Sokrates, Platon, Aristoteles, Pythagoras med flera, samtliga aktiva ett antal århundraden före vår tideräkning. Tidigare hade folk byggt sin världsbild på myter, filosoferna sökte en annan sanning...

Aten kom att bli ett filosofiskt centrum, det fanns pengar där, samt att de fria männen var vana vid självständigt och kritiskt tänkande. Sokrates, Platon och Aristoteles är de kanske största. Sokrates först, vi känner honom genom hans elev Platon, då han själv inte skrev ned någonting. Han tvingades begå självmord, då han ansågs ha kritiserat den Atenska demokratin, ”förlett ungdomen”. Sokrates gick runt i Aten och pratade filosofi och debatterade med alla som hade lust att lyssna. Och det var många. Vad han sade kan man som sagt inte vara säker på, men troligen återges en del i Platons skrifter. Platon var med största sannolikhet influerad av Sokrates då han formulerade sin idélära. Denna går i korta drag ut på att allting vi upplever bara är en sinnlig reflektion av dess sanna idé. Platon hade även politiska idéer, vilka än i dag är kontroversiella. Människan indelade han i klasser, Filosofer, soldater, näringsidkare och lägst övriga och slavar. En elitstat styrd av visa filosofer (intellektuell polisstat enligt vissa). Han beskriver sin utopi i ”Staten” med Sokrates som huvudperson. Kanske ligger det en del sanning i denna, med tanke på Sokrates död…

Aristoteles, i sin tur, studerade hos Platon, var enligt rykten ganska snobbig och fåfäng, och från Makedonien. Kallades senare hem för att undervisa en 13-åring vid namn Alexander. Han kom att bli stor senare. Mycket stor…

Grekerna var mycket framstående vetenskapligt. Hög matematik utvecklades (Pythagoras sats, hur den nu är), arkitekturen var ytterst avancerad (det bärande valvet), och grunden lades till flera av våra viktigaste vetenskapsområden (ekonomi, psykologi, kemi, kartografi, geometri, medicin, zoologi och strategi, till exempel). Samtidigt fick dessa framsteg ofta stanna på ett teoretiskt plan, då det inte alltid fanns behov av exempelvis nya teknologiska landvinningar. Faktum är att redan antikens greker kände till kraften i ångan, och utvecklade en prototypisk ångmaskin. Ändå skulle det dröja runt två tusen år innan ångmaskiner började användas. För vem behöver ångmaskiner när det finns slavar…

Grekisk religion

Samhället i det antika Grekland pendlade mellan stark religiositet och ett tämligen avslappnat, närmast icke-religiöst, tillstånd. Religionen var inte speciellt samordnad, ingen organiserad dyrkan gällde för hela det religiösa fältet, utan dyrkan var på många vis individuell.

Grekerna hade ett stort antal gudar, vilka det givetvis var viktigt att hålla sig väl med. Alla gudar skulle respekteras, även om vissa dyrkades mer än andra. Vilken eller vilka gudar man dyrkade berodde mycket på härkomst, social status, yrke och så vidare.

Kommunikationen mellan gudar och människor skedde genom offer från människornas sida, och omen, varsel och liknande från gudarnas håll. Orakelkonsten var mycket viktig, spådomar togs på största allvar, och främst av alla orakel var det i Delfi. Det var inte ovanligt att detta orakels tempel konsulterades av kungar och härskare, då de ville veta om deras planer gynnades av gudarna. Detta var naturligtvis inte gratis, varför också oraklet i Delfi hade utvecklats till en ansenlig ekonomisk rörelse. För de som inte hade råd med ett äkta orakel (vilket var de flesta), gick det bra att fråga en vanlig spåman. Han läste gudarnas vilja i naturens tecken, fåglars flykt eller i djurs inälvor. Detta kan låta paradoxalt för en så avancerad kultur som Grekland, men detta förekom och förekommer i andra kulturer också, inklusive vår egen, här och nu…

Gudarna man tillbad och rådfrågade var tydligt antropomorfa, människoliknande, och troddes bebo berget Olympos topp. Trots att de styrde över universum, och hade närmast obegränsad makt, framstår de i de grekiska myterna som högst mänskliga. Deras känsloliv är väldigt likt våra, och de grälade, bedrog och flirtade med varandra och andra, ungefär som vi gör, men kanske lite mer extremt. De var ju trots allt gudar. Gudarna hade olika funktioner och olika karaktärer. Vissa var släkt med varandra, andra inte. Bland de främsta kan nämnas Zeus, Hera, Athena, Ares, Poseidon, Demeter, Pan, Dionysos, Artemis, Afrodite, Hades, Hefaistos, Hermes med flera.

Grekernas syn på döden var inte speciellt upplyftande. De njöt av livet, och menade att dödsriket, styrt av den dystre Hades och hans drottning Persefone, var en grå och trist tillvaro, där de döda vandrade runt som tomma skuggor, berövade livets känslor och minnen. Not very fun at all!

Givetvis även andra religioner, framförallt senare. Grekerna var till exempel mycket intresserade av Egypten och de egyptiska gudarna dyrkades ofta parallellt med de grekiska, här och där.

Zeus var gudarnas kung. Det syns.

Nöjen

Grekerna, liksom alla andra (Jag har svårt att tänka mig kulturer där man gillar att ha tråkigt. Nordkorea eller Nazityskland kanske? Fast det brukar mest vara ledarna som är tråkiga. Folk generellt vill ha kul! ), uppskattade nöjen. Ett sådant, som var mycket populärt, var teater. Den grekiska teatern är grunden till vår moderna teater. Ursprunget till den var religiösa spel, där man återgav myter och historier om gudarna, men snart utvecklades den till att innefatta även mer jordliga teman. Teatern uppfördes utomhus, och ofta byggde man stora teateranläggningar, amfiteatrar, med sittplatser för flera tusen åskådare. Akustiken på dessa amfiteatrar var mycket god, så även om man satt högst upp kunde man höra vad som sades på scenen. Pjäserna var antingen dramer eller komedier. Komedierna kunde ofta vara satiriska, kanske beställda av en politiker för att framställa sig själv som bra, och sina motståndare som dåliga. Aktörerna bar masker för att förstärka ansiktsuttryck, och ofta deltog musiker i framförandet, och bidrog med musikalisk förstärkning. En pjäs kunde vara väldigt lång, ibland började den på morgonen och höll på en bra bit in på kvällen. Folk kom och gick (”Jag var tvungen att gå och jobba lite, vad har jag missat?”), och hade ofta med sig mat till teatern. Teatern var lika mycket social mötesplats som scen.

Förutom teater uppskattade grekerna sång, musik och poesi. Ofta lästes poesin upp ackompanjerad av musik på lyror, trummor och blåsinstrument, och flera versmått förekom, mest känd är väl hexametern.

Tämligen bekant är också att grekerna uppskattade fysisk tävlan, som nådde sin höjdpunkt i de olympiska spelen. Löpning, hopp, diskus, spjut, brottning och boxning var de främsta grenarna, och de såg ut som nu. Utom boxning, kanske… Man tävlade nakna, därför var inga kvinnor tillåtna på spelen. Vinnaren i någon gren hyllades som hjälte, och kunde ofta leva resten av sitt liv på framgångarna. Hans ära tillkom hela hans hemstad, och att återvända som vinnare till hemmet innebar att han sällan eller aldrig behövde bekymra sig om att till exempel betala, alla bjöd ju vinnaren. Detta innebar givetvis att konkurrensen var stenhård, mycket värre än nu, vilket i sin tur ledde till en hel del fusk, våld och till och med mord…

Olympisk boxning. Observera läderremmarna.

Hellenism

På 300-talet f.Kr. eskalerade kriget mot perserna, och den makedonske kungen Filip inledde en kampanj mot den enormt mäktiga ärkefienden i sydöst. Filip dog, och hans son Alexander fick ta över. Alexander var ett administrativt och strategiskt geni (bra lärare, se ovan), och han var dessutom ett riktigt badass! När han hade spöat perserna duktigt, och drivit dessa på flykten, nöjde han sig inte. Tidigare hade perserna kunnat dra sig tillbaka till Babylon och slickat såren, men inte den här gången. Alexander följer dem, och delar ut portion efter portion knogmacka. Han erövrar enorma landområden, som nu kom att lyda under hans styre. De grekiska arméerna tog sig ända till Indien, där Alexander insjuknade i malaria, och dog, endast i 30-årsåldern. Så kan det gå. Hans enorma rike delades upp mellan hans främsta generaler, som snart började kriga mot varandra. Krigen gjorde dem bara svagare, och snart trädde en ny aktör in på arenan. Forza Roma!

Dock, den grekiska expansionen hade medfört ett enormt utbyte av kultur, religion och vetenskap mellan Europa och Orienten. Denna kulturblandning kallas hellenism, och det var hellenistiska förhållanden som kom att dominera Medelhavsregionen i åtskilliga århundraden framåt…