Grekland I

Den första stora europeiska högkulturen, i mångt och mycket en av de största av vår nuvarande kulturs grundstenar. Väldigt mycket av vad vi anser utmärker den västerländska kulturen har sitt ursprung i det antika Grekland, allt från kultur till politik. Samtidigt så är det enorm skillnad mellan det antika Grekland och nutida Skandinavien, vilket vi nog skall vara glada för…

Texten nedan finns i kortad youtubeversion också, via denna länk!

Grekland är intressant som högkultur, då den är unik i det avseende att den inte uppstått kring en flod, vilket alla andra tidiga högkulturer gjort. I Grekland tjänade havet ett liknande syfte som floden hos andra, och försåg folken med mat och kommunikationsmöjligheter.

Tidsperioden vi skall granska sträcker sig mellan ungefär 3000 f.Kr. till 200 f.Kr.

Ungefär mellan år 3000 f.Kr. till ca 1100f.Kr. sträckte sig den grekiska bronsåldern. Under denna period dominerade två färgstarka kulturer, den minoiska, på Kreta, och den mykenska, på fastlandet. Bägge kan kallas ”palatskulturer”, då samhällena ofta centrerades kring härskarens i regel mycket väl tilltagna palats. Knossos på Kreta är ett praktexempel, som finns kvar än i dag (ruinerna alltså). En hel del information om denna period kan man få, om man inte orkar ta del av arkeologiska avhandlingar, i Homeros episka ”Illiaden”.

På 1100-talet f.Kr. skedde en kulturell nedgång, en ”dark age” som varade i ungefär 200 år. Folkmängden sjönk, och handeln minskade. Samtidigt som dessa negativa trender rådde, tog det tekniska kunnandet ett jättekliv: Man övergav bronset och ersatte det med järn. Järnåldern hade trätt in på den historiska arenan. Vad innebär järn?

Jo! Järn är bättre än brons, man kan tillverka bättre verktyg och bättre vapen av järn, något som grekerna snabbt lärde sig. Jordbruken blev mer effektiva med verktyg av järn, avkastningen blev större, och befolkningen ökade i och med att man hade större tillgång på mat. Den huvudsakliga födan bestod av bröd (basföda), oliver, fikon, och andra grönsaker. Man hade mycket får och getter, vilka dels gav kött, men framförallt mjölk, på vilken man gjorde ost (Alla har väl ätit Feta? Fanns redan då!). De stora mängderna getter skulle senare leda till en miljökatastrof, från vilket hela Medelhavsområdet ännu inte hämtat sig ifrån, och kanske aldrig kommer att göra… Kring kusterna och på öarna åt man naturligtvis även mycket fisk. Huvudsaklig dryck var vatten, naturligtvis, men ännu hellre vin, som man ofta sötade med honung för att få det godare. Ouzo hade inte uppfunnits ännu, det är en senare dumhet.

Folkökningen ledde till att grekerna spred sig, och grundade kolonier kring hela det östra Medelhavet och kring Svarta havet. Kontakten mellan dessa kolonier var tät, detta då grekerna var mycket duktiga skeppsbyggare, och utan problem kunde ta sig fram på det öppna havet. De var skickliga navigatörer, och kom att bli ett av antikens ledande sjöfolk (tillsammans med fenicierna, som var framgångsrika de också).

Hur såg då de grekiska samhällena ut? Man kan säga att det fanns tre typer: Monarkier, tyrannier och demokratier. I en monarki var makten ärftlig, härskarrollen gick från far till son. I en tyranni hade en person gripit makten med våld eller hot om våld, och styrde med hjälp av ett våldsmonopol. Givetvis kunde monarkier från början ha varit tyrannier. I demokratierna då, styrde folket, de fattade alla beslut. Den första demokratin var Aten, och den atenska demokratins framväxt hade varit en ganska lång och omständlig process:

Fram till år 508 f.Kr. hade Aten styrts av olika tyranner, och liknade de andra grekiska stadsstaterna. Grekland var på den här tiden uppdelat i tusentals småstater, alla självständiga, men ofta i förbund med varandra. Var en stat inte i förbund med någon annan var chansen stor att krig utbröt, och det var mycket oroliga tider, med ständiga småkrig, och ibland större. Detta medförde att människorna slöt sig samman i städer, polis. Detta gav större trygghet i händelse av krig. De viktigaste stadsstaterna var Aten, Sparta och Korint. Om en stat hamnade i krig krävde härskaren att alla männen måste ställa upp och försvara landet. Aten var en mäktig stadsstat, och därmed ofta inblandad i krig, så de bönder som levde i området kallades ofta in för att slåss. Måste man slåss vill man gärna ha bra vapen, och då järnet hade blivit ganska billigt kunde de atenska bönderna rusta sig ordentligt, de kom att utgöra ett tungt infanteri, så kallade hopliter. Hopliterna började använda sig av en ny stridsteknik, och Aten blev en stark och mycket mäktig krigsmakt, tack vare dessa stridande bönder. Stadsborna, alltså de som bodde inne i själva staden, anslöt sig oftare till Atens flotta, även den stark, men det var oftast hopliterna som avgjorde slag.

Hopliter som gör souvlaki av varandra

Då bönderna insåg hur viktiga de var för Aten, tyckte de att om de riskerade liv och lem för staden vill de också vara med och bestämma, krav som ingen kunde argumentera mot. Följaktligen föddes demokratin (demos=folk, kratos=styre, demokrati=folkstyre). Demokratin innebar att alla medborgare hade en röst, och om man skulle avgöra viktiga frågor röstade man om saken (Systemet var lite mer invecklat än så här, men det går vi inte in på nu.). Detta låter som ett vettigt system, men den atenska demokratin var trots allt väldigt olik vår. Endast medborgare får rösta, och vem som helst var inte medborgare. För denna status måste man uppfylla vissa kriterier. För det första, man måste vara man. Kvinnor hade ingen politisk makt över huvud taget, kvinnans situation rent generellt var fruktansvärd i det antika Grekland (mer om detta senare). För det andra, man måste vara fri. Slavar hade ingen politisk makt. De hade ingen makt över huvud taget, inte ens över sina egna liv. De var ägodelar. För det tredje, man måste vara myndig, det vill säga minst 18 år gammal. Inget konstigt här i våra ögon, så har vi det här och nu också. För det fjärde, du måste vara atenare, det vill säga din far och morfar måste ha varit medborgare också. Uppfyllde man inte detta krav räknades man som metoiker, utlänning, och hade ingen politisk makt. Om alla dessa punkter uppfylldes, var man medborgare i Aten, och därmed röstberättigad. Grattis! Möjligheterna till korruption var oändliga…

Ok, vi röstar om saken…

Observera att detta är en romantiserad bild. Kvinnorna i förgrunden skulle knappast stått där i verkligheten…

Som antytts ovan var kvinnans situation inget att fröjdas över. Kvinnans roll var att hålla sig i hemmet och att föda barn, söner naturligtvis, som kan föra släkten vidare. Prioriteringen av pojkbarn var så stor att det inte var ovanligt att flickbarn mördades, något som ledde till ett kraftigt underskott av kvinnor, med vissa följder (se nedan). Kvinnan giftes bort vid låg ålder, runt 15 år. Hon fick sällan lämna huset, så hennes sociala liv inskränktes till sina barn och tjänare eller slavar. Hon skulle föda så många söner som möjligt, vilket naturligtvis var ganska fysiskt påfrestande. Detta ledde till en låg medelålder för kvinnlig dödlighet, runt 35 år. De döttrar som fick leva fick i regel ingen annan utbildning än hur man sköter ett hushåll, vilket gjorde att kvinnor var generellt helt beroende av män, antingen sin pappa, sin man eller om mannen dog, den äldste sonen som tog över bestämmanderätten. Om kvinnan blev änka kunde hon visserligen gifta om sig, men detta var ovanligt, hon var ”förbrukad”. Kvinnan hade inga juridiska, politiska eller ekonomiska rättigheter. Alls. Mannen kunde utan straff misshandla sin kvinna, hon hade inga egna ägodelar, etc…

De vanliga flickmorden gav som sagt ett underskott på kvinnor, och då de flesta familjer som behöll sina döttrar höll dem mer eller mindre inspärrade, hade det antika Greklands unga män det ganska tråkigt, ur en rent sexuell synpunkt. Resultatet av denna kvinnobrist blev en stor acceptans för homosexualitet (dock under vissa premisser) mellan män. Var man inte intresserad av andra killar var man hänvisad till prostituerade, vilket det fanns tämligen gott om, jämförelsevis. Faktum är att det är bland de prostituerade man kan finna de enda kvinnorna i det antika Grekland som hade viss frihet. Det fanns en typ av kvinnor, som fungerade som prostituerade eller sällskapsdamer, det vill säga att man betalade, ofta ganska mycket, för att njuta av deras närvaro, inte bara på ett sexuellt plan, utan även genom konversation och liknande. Dessa kvinnor kallades hetärer, och var naturligtvis sällsynta, men de förekom. En hetär styrde över sig själv, och hon hade ofta skaffat sig en utbildning. Vissa kunde bli ganska rika, och några levde mer eller mindre som särbo med en och samma man under lång tid. De var undantagen vilka bekräftade regeln rörande kvinnans position under denna period.

Rekommenderad läsning:

Illiaden och Odysséen av Homeros. Ett måste. Ingår i allmänbildningen. Dessutom är de grymt spännande, speciellt den senare.

Rekommenderad film:

Troja (2004), regisserad av Wolfgang Petersen. Helt OK adaption av Illiaden. 

Clash of the Titans (2010), regisserad av Louis Leterrier. Så dålig att det blir kul. På allvar, riktigt, riktigt hysterisk dålig. Jättekul!