Nazismen

Detta material (ungefär) finns också på Youtube. Följ bara denna länk!

Få ideologier har orsakat sådant lidande som nazismen. Många jämför den gärna med kommunism, kapitalism eller organiserad religion, men frågan är om denna jämförelse är rättvis, då de tre sistnämnda knappast hade i sin ideologiska grund tanken om utrotande av andra människor. Kanske är diskussionen i sig fåfäng? Att försöka gradera in olika ideologier eller samhällssystem på en ”God mot Ond-skala” kan knappast ses som fruktsamt. Om en diktator har ihjäl tio miljoner, en annan bara tre miljoner, gör det den förre värre än den andre? Och kan vi egentligen tala om en moralisk skillnad, politiskt eller religiöst sett, då det i grunden handlar om folkmord, av den ena eller andra anledningen? Spelar det någon roll om man blir dödad av tyska lägervakter, kommunistiska folkkommissarier, kristna inkvisitorer eller slavägare från den amerikanska södern? Ja, säger många levande, medan de döda, som bekant, håller tyst. Alla miljontals och åter miljontals…

Hur som helst, efter denna dystra inledning, lite bakgrund:

Bakgrund

Under det senare 1800-talet och tidiga 1900-talet hade ett stort antal nationalistiska grupper börjat växa, och en allmänt nationalistisk tendens kunde märkas över hela Europa. Man började söka sitt speciella etniska ursprung, och de flesta hoppades naturligtvis att just deras specifika etniska grupp skulle ha ett storslaget och heroiskt förflutet. För exempelvis italienare och greker var detta ganska lätt att påvisa, det var bara att konsultera arkeologer eller de gamla antika skrifterna. För nordeuropéer var det svårare. Ytters få källor finns kvar, och arkeologin gav inte direkt några bevis för någon gyllene ålder…

Samtidigt som nationalismen växte fram, blev olika esoteriska, ockulta läror mer och mer populära. Helena Blavatsky lanserade teosofin, läran om människans olika rotraser, och kryptohistoriska tankar om Atlantis och andra sjunkna högkulturer togs på största allvar.

I framförallt Tyskland började nationalism och esoterika föras samman, vilket kom att resultera i ariosofin, och en kulturyttring vilken kom att benämnas Völkischer Kultur. Grundtankarna i dessa kan (ytterst kort och förenklat) sammanfattas som följer:

Ariosofi

Teosofin lär att människan har utvecklats och gått under flera gånger, och att mänskligheten därmed under olika eror sett olika ut och haft olika styrkor och svagheter. Under den rådande erans begynnelse, framföddes den ariska rotrasen (den femte av en serie om sju). Långa, blonda supermänniskor, i det närmaste gudomliga, men tyvärr begivna på att beblanda sig med lägre stående ”undermänniskor”. Detta var dessa ”ur-ariers” fall, de blandades upp och degenererade till nutida arier, vars främsta gren var teutonerna eller germanerna (ingen överraskning här eller?).

Flera sällskap med ariosofisk inriktning bildades, vissa med mer, andra med mindre fantasifull inriktning. Ett av dessa var Thulesällskapet, grundat under 1910-talet i München, med sin grund i den betydligt större logebaserade Germanenordern. Thulesällskapet tog sitt namn från det mytiska landet Thule, vilket av rörelsen identifierades som Island. Hit flydde de sista atlantiderna efter att Atlantis sjönk, och dessa var naturligtvis arier. Fantasifullt och spännande, mycket lockande för många på den tiden…

Thulesällskapet. Dåligt kan alltid bli sämre.

Thulesällskapet blir NSDAP

Under 1918 försöker Thulesällskapet locka fler ur arbetarklassen, det har tidigare främst appellerat till medel- och överklassen. Man bildar ett politiskt parti, Deutsche Arbeiterpartei 1919, och redan i september samma år ansluter sig Hitler. Hitler kom snabbt att bli en ledargestalt, och år 1920 omvandlar han DAP till NSDAP, Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei. Det nybildade partiet var framförallt en politisk organisation, med ytterst lite utrymme för de mer ockulta tankegångarna (dessa fanns dock kvar, och låg i fokus i organisationen SS, styrd och ledd av Heinrich Himmler).

Nazistpartiet

Nazistpartiet kom till makten genom att utnyttja ett demokratiskt rävspel och att spinna på medel- och överklassens rädsla för kommunismen. Vid valet 1932 var partiet visserligen stort, men om socialister och kommunister hade kunnat hålla sams hade de fått majoritet. Nu kunde de inte det, NSDAP däremot lierade sig med några mindre nationalistisk-konservativa partier och fick, på demokratisk väg, makten. Snabbt såg Hitler till att placera nazister på alla betydelsefulla poster, och manövrerade så pass skickligt att han utnämndes till rikskansler. Nu agerade han snabbt. Alla andra partier blev förbjudna, endast medlemmar i NSDAP skulle finnas på maktpositioner. Detta kallas för Hitlers maktövertagande, och skedde 1933. I och med detta upphörde Tyskland att vara en demokrati, nu var det en enpartistat, med Hitler som ensam härskare, han var nu diktator, Führer.

Hitlers politiska modell var starkt influerad av den italienska fascismen. Italien hade sedan 1920-talet styrts av diktatorn Benito Mussolini, som hade utvecklat fascismen som ideologi. Hitler sammanförde Mussolinis läror med ett tydligt rasistiskt budskap. Han ville måla upp bilden av en ständig kamp mellan den ariska rasen och undermänniskorna, vars främsta härförare var judar och kommunister (dessa två grupper var nazisternas huvudfiender). En tydlig vi-och-de-känsla infann sig hos det tyska folket, ivrigt underblåst av det nazistiska propagandaministeriet lett av Joseph Goebbels.

Propagandan spelade en mycket stor roll i det nazistiska Tyskland (och så även i alla totalitära stater…). Allt skulle genomsyras av det nazistiska budskapet: Tidningar, radio, skolböcker och film. En stark censur rådde, och allt som inte överrensstämde med den nazistiska ideologin förbjöds (Entartete Kunst!). I propagandan ingick, förutom rasistiska och anti-kommunistiska slagord, också en påtaglig glorifiering av krig och våld. Den ariske krigaren var det högsta idealet, något alla skulle se upp till och eftersträva. Kvinnans roll var dock inte krigarens, hon skulle hålla sig i hemmet för att föda fram och sköta nya generationer övermänniskor. Tyska kvinnor som var renrasiga och dessutom produktiva kunde få medalj för sina ansträngningar. Barnen förväntades senare gå med i någon av nazisternas ungdomsorganisationer, för att där drillas ideologiskt och fysiskt inför kommande utmaningar…

Adolf Hitler

Ledaren och huvudideologen för allt detta var Adolf Hitler, en man som sedan kriget varit av stort intresse för psykologer, historiker och andra forskare. Ett stort antal böcker har givits ut, där man efter olika modeller försökt kartlägga denne mans sinne. Den stående frågan är hur han blev som han blev, hur kunde denne man locka så stora massor. Why oh why?

Hitler som barn.

Adolf  Hitler föddes 20/4 1889. Hans pappa var tulltjänsteman och hans mamma var köksa. De var inte rika, men hade det hyfsat ställt. Fadern var tämligen brutal och unge Adolf blev ofta misshandlad av sin far, vilket kan ha lett till att han tyckte mycket bättre om sin mor. Han tog aldrig examen, och försökte flera gånger komma in på konstakademien i Wien, men misslyckades. Han hade mycket höga tankar om sin egen konstnärlighet, men dessa delades alltså inte av akademins intagningsnämnd. Han levde några år ett vagabondliv i Wien, och såg sig som en misslyckad människa, ett ouppskattat och missförstått geni. Under denna period kom han i kontakt med antisemitiska och nationalistiska tankar.

Då det första världskriget bröt ut anslöt han sig direkt till den tyska krigsmakten. Han steg till korprals grad och lyckades få järnkorset för tapperhet i strid. Flera av hans högre befäl konstaterade dock att han aldrig skulle bli en ledare…

Efter kriget placerades Hitler i München, och skulle där för den Tyska regeringens räkning spionera på en av de många politiska fraktioner so då florerade i det mycket oroliga och instabila Bayern. Gruppen Hitler skulle kartlägga var DAP, och snart gick han med själv. Nu märktes hans agitatoriska förmåga, och han blev snart partiets stora dragplåster. Fler och fler anslöt sig till partiet, och Hitler steg inom partiet. Snart såg han till att, under närmast kuppartade former, bli ledare för partiet, och döpte då om det till NSDAP. År 1923 var partiet så stort att man försökte sig på en statskupp ”Die Bierhallputsch” (kan stavas så, m, som helt havererade. Hitler greps och dömdes till fängelse, men rättegången blev bara ytterligare en möjlighet för honom att föra fram sitt budskap, och den mycket korta fängelsevistelsen ägnade han sig åt att skriva sitt politiska manifest, ”Mein Kampf” (”Min strid”). Efter detta växer partiet, och även den regelrätta personkulten kring Hitler. Han framställs i propagandan som en frälsargestalt, och man anspelar gärna på gamla legender och myter. Spektakel såsom massmöten och liknande användes av Hitler på ett genomtänkt och fulländat vis, vilket som sagt så småningom ledde till att han kunde gripa makten…

Tyskland under nazisterna

Så fort nazisterna kommit till makten började de förändra samhället. Man skapade jobb (autobahn!) och stärkte ekonomin. Man återupprättade Tyskland och tyskarna, kränkningen i Versailles 1919 tvättades effektivt bort. Helt mot sagda fördrag började man rusta, och mycket snart var den tyska krigsmakten återigen en av de starkaste i världen. För många, många, innebar nazisternas förändringar ett bättre liv, framförallt en tyska medel- och arbetarklassen fick det bättre, åtminstone rent ekonomiskt. Till en början. Sedan blev det som bekant krig, och då blev det genast sämre igen. Alla var dock inte speciellt gynnade av nazismen: Judar, kommunister, romer, handikappade eller helt enkelt alla som inte uppskattade Führern, sågs som samhälls- och rasfiender, och togs om hand effektivt…

Allt skulle bli så otroligt ofattbart mycket värre...

Det första världskriget

  Detta material (eller hyfsat överensstämmande) finns även på Youtube, länk här! 

Krig är dumt. Man kan dö eller göra sig illa på annat vis. Ingen är glad. Detta gäller för alla krig, men det krig som kom att kallas det Första världskriget ligger väldigt bra till på min helt nyupprättade lista över historiens dummaste, brutalaste och mest onödiga krig. Det var så otroligt dumt, och orsakade ett sådant ofantligt lidande. Mänskligheten borde skämmas fortfarande, trots att det är hundra år sedan…

Anyway, here goes…

Upptakt

Tidigt 1900-tal, Europa: Två starka allianser har bildats. Den ena består av Österrike-Ungern, Italien och Tyskland, den andra av Storbritannien, Frankrike och Ryssland. Allianserna går ut på att om ett land attackeras av någon, skall de få hjälp av sina allierade.

Stormakten Österrike-Ungern är ett hopkok av flera folkgrupper. Ungrarna (20% av Ö-U´s befolkning) har i princip fått självstyre i sin del av riket. Tyskarna utgör en större del (25%), och undrar varför de inte har samma rättigheter. Visst gnäll förekommer. Rikets serber vill hellre ansluta sig till den oberoende staten Serbien. I Serbien har utstuderat nationalistiska krafter nått större inflytande, och idén om ett Storserbien har åtskilliga anhängare. Kejsaren i Österrike-Ungern vill dock inte släppa några, alla tillhör riket, enligt honom och övriga styrande.

Situationen är ytterst laddad, och det hela tar sig en dramatisk vändning när den serbiske nationalisten Gavrilo Princip skjuter den österrikiske tronarvingen till döds i Sarajevo 1914.

Princip. Buse!

Österrike-Ungern vill skicka speciella poliser till Serbien för att utreda, men Serbien, som för övrigt stödde attentatet, säger nej. Serbien söker stöd av Ryssland, och får detta. I och med detta är två stormakter, ur varsin allians, indragna i denna konflikt. De övriga allierade uppfyller sina åtaganden, lägger sig i, och snart är storkonflikten ett faktum. Krig utbryter.

Krig

Samtliga inblandade nationer räknar med att det skall gå fort, man sätter stor tilltro till sina generaler. För dessa är detta ett utmärkt tillfälle att nå ära och framgång, genom modig och framgångsrik strategi.

Tyskland, mäktigt och välrustat, vill få det hela överstökat. De tror att en snabb attack mot Frankrike avskräcker alla, och avgör konflikten. Så blir det inte. De hejdas i norra Frankrike, och en lång frontlinje bildas, i princip från alperna till Nordsjön. Nu tar sig kriget en vändning ingen räknat med. De stridande gräver ner sig i närmast oändliga skyttegravar, och ett utnötningskrig begynner.

Britter i skyttegrav. Mindre kul ställe att vara på…

Det första världskriget var en helt ny typ av krig. Tidigare hade trupperna hållits ihop, man hade flera inövade manövrar, och slagen pågick ytterst sällan längre än en dag. För de högre befälen hade krigen ofta nästan en karaktär av spel, och man försökte överlista varandra med snillrika manövrar och truppförflyttningar. I krig lade man fortfarande en stor vikt vid ära och mod. Att med blanka vapen rusa mot fientlig eld och hugga dem i småbitar var inte bara en seger, det var en ärorik seger. Dessa värderingar och idéer låg kvar hos de flesta av befälhavarna under det första världskrigets första år, men denna ålderdomliga syn på krig hade förlorat sin plats till förmån för det nya, teknologiska kriget. Nya uppfinningar hade introducerats, och alla var sugna på att pröva dessa. De mest framträdande var följande:

Kulsprutan – Funnits länge (sedan 1800-talet) men nu hade den förbättrats.

Flygplan – Först mest för rekognosering, men sedan även som vapen.

Stridsgas – Grymt effektivt, användes med fördel mot fiender i skyttegravar.

Tanks – Även dessa primitiva stridsvagnar kunde bryta dödlägen i skyttegravarna.

Artilleri – Nya typer av kanoner kunde skjuta stora pjäser riktigt långt, vilket utnyttjades.

Ubåtar – Osynliga, snabba och mycket effektiva.

Brittisk tank.

Kombinationen gamla krigsmönster och ny teknik ledde till fruktansvärda dödssiffror, och ofta lika stora antal skadade och invalidiserade. En hel generation män förblödde i skyttegravarna. Eller fick lungorna förstörda av gas. Eller drabbades av granatchock. Eller dog och lemlästades på annat vis.

Hemmafronten

Det var hårt ute i kriget, men hemma var det ingen dans på rosor heller. Även civila drabbades mycket hårt. Europas stater gick på knäna för att få allt att fungera. Förlusterna på slagfältet medförde att industrin och matproduktionen minskade kraftigt, flera områden där män utgjorde den dominerande arbetsstyrkan stod nu helt utan arbetskraft, och då fick naturligtvis kvinnorna gå in och hålla skeppet flytande, så att säga. Trots att Europas kvinnor därmed visar rent konkret att de klarar av samma sysslor som männen, förändras inte den patriarkala synen mycket. Så fort kriget var slut fick de återgå till sina tidigare göromål, männen kunde inte erkänna kvinnor som sina jämlikar. Vissa lär sig aldrig…

Även neutrala länder, som alltså inte deltog i kriget, drabbades. Nästan all handel upphörde, vilket innebar svårigheter att få ihop tillräckligt med livsmedel. Ransoneringar vidtogs, vilket naturligtvis innebar en utvecklad svart marknad. De som hade pengar kunde fortsätta att äta ordentligt, medan de som hade det svårare ställt drabbades av ransoneringen. Detta var påtagligt, inte minst i Sverige…

Kriget fortsätter

År efter år rasar striderna. På östfronten lider Ryssland svåra förluster, och hemma i Ryssland lyckas inte staten att förse befolkningen med mat och förnödenheter. Folket börjar på allvar tröttna på misstyret. År 1917 utbryter strider i St.Petersburg, arbetare strejkar och startar upplopp. För att kväsa detta sätts soldater in, men dessa, vilka också är av folket, gör myteri. Stor oreda utbryter. Ryska staten försöker förflytta fokus från de inhemska oroligheterna genom att inleda en storoffensiv mot Tyskland, ett företag som slutar i katastrof. De ryska soldaterna är dåligt rustade och krigströtta, de deserterar i tiotusental och återvänder hem (de har med sig sina gevär, dock). Väl hemma tar de över storgods, och delar upp marken mellan sig.

I St. Petersburg bildas en motregering, som alltså konkurerar med tsaren, och börjar utfärda order och stifta lagar precis som en ”riktig” regering. Denna motregering tas snabbt över av bolsjevikpartiet, styrt av Vladimir Lenin, genom en väpnad kupp. Nu inleds en regelrätt revolution. Beväpnade bolsjeviker utkämpar gatustrider med tsarens styrkor, och vinner till slut. Lenin stiftar fred mellan Ryssland och Tyskland, mycket på Rysslands bekostnad, men de orkar helt enkelt inte kriga mer. Tsardömet faller, och ur askan reser sig Sovjetunionen (kortfattat, men typ…).

Freden i Versailles

Trots framgångarna i öst vacklar Tyskland, och snart tvingas ett vapenstillestånd fram. År 1918 lägger tyskarna ned vapnen, och tvingas se sig besegrade. Under det följande mötet (i juni 1919 i det franska slottet Versailles) mellan de segrade makterna, skriver man , mycket efter franska påtryckningar, ett fredsavtal där Tyskland behandlas synnerligen illa. De får själva ta på sig hela skulden för kriget, de får lämna stora landområden till Frankrike, och måste betala ett enormt skadestånd direkt, samt även ett årligt krigsskadestånd, så högt att det långt överstiger BNP (!). Skadeståndet gick främst till Frankrike. Vidare får Tyskland inte längre ha någon armé, eller väpnade styrkor av något slag. Tyskarna känner sig förrådda, orättvist behandlade och kränkta, en känsla som kom att utnyttjas till fullo av en liten man från Österrike. Mer om honom framöver…

Efter kriget hade den europeiska kartan förändrats. Österrike-Ungern hade delats upp i flera stater, och tsardömet Ryssland fanns inte mer. Statsindelningen hade gjorts efter nationalistiska principer (”ett folk, ett land”). Nationalismen gjorde stora framsteg under de kommande årtiondena…

Så här går det om man krigar. Lär er detta, ungdomar, jag ber er...