Det första världskriget

  Detta material (eller hyfsat överensstämmande) finns även på Youtube, länk här! 

Krig är dumt. Man kan dö eller göra sig illa på annat vis. Ingen är glad. Detta gäller för alla krig, men det krig som kom att kallas det Första världskriget ligger väldigt bra till på min helt nyupprättade lista över historiens dummaste, brutalaste och mest onödiga krig. Det var så otroligt dumt, och orsakade ett sådant ofantligt lidande. Mänskligheten borde skämmas fortfarande, trots att det är hundra år sedan…

Anyway, here goes…

Upptakt

Tidigt 1900-tal, Europa: Två starka allianser har bildats. Den ena består av Österrike-Ungern, Italien och Tyskland, den andra av Storbritannien, Frankrike och Ryssland. Allianserna går ut på att om ett land attackeras av någon, skall de få hjälp av sina allierade.

Stormakten Österrike-Ungern är ett hopkok av flera folkgrupper. Ungrarna (20% av Ö-U´s befolkning) har i princip fått självstyre i sin del av riket. Tyskarna utgör en större del (25%), och undrar varför de inte har samma rättigheter. Visst gnäll förekommer. Rikets serber vill hellre ansluta sig till den oberoende staten Serbien. I Serbien har utstuderat nationalistiska krafter nått större inflytande, och idén om ett Storserbien har åtskilliga anhängare. Kejsaren i Österrike-Ungern vill dock inte släppa några, alla tillhör riket, enligt honom och övriga styrande.

Situationen är ytterst laddad, och det hela tar sig en dramatisk vändning när den serbiske nationalisten Gavrilo Princip skjuter den österrikiske tronarvingen till döds i Sarajevo 1914.

Princip. Buse!

Österrike-Ungern vill skicka speciella poliser till Serbien för att utreda, men Serbien, som för övrigt stödde attentatet, säger nej. Serbien söker stöd av Ryssland, och får detta. I och med detta är två stormakter, ur varsin allians, indragna i denna konflikt. De övriga allierade uppfyller sina åtaganden, lägger sig i, och snart är storkonflikten ett faktum. Krig utbryter.

Krig

Samtliga inblandade nationer räknar med att det skall gå fort, man sätter stor tilltro till sina generaler. För dessa är detta ett utmärkt tillfälle att nå ära och framgång, genom modig och framgångsrik strategi.

Tyskland, mäktigt och välrustat, vill få det hela överstökat. De tror att en snabb attack mot Frankrike avskräcker alla, och avgör konflikten. Så blir det inte. De hejdas i norra Frankrike, och en lång frontlinje bildas, i princip från alperna till Nordsjön. Nu tar sig kriget en vändning ingen räknat med. De stridande gräver ner sig i närmast oändliga skyttegravar, och ett utnötningskrig begynner.

Britter i skyttegrav. Mindre kul ställe att vara på…

Det första världskriget var en helt ny typ av krig. Tidigare hade trupperna hållits ihop, man hade flera inövade manövrar, och slagen pågick ytterst sällan längre än en dag. För de högre befälen hade krigen ofta nästan en karaktär av spel, och man försökte överlista varandra med snillrika manövrar och truppförflyttningar. I krig lade man fortfarande en stor vikt vid ära och mod. Att med blanka vapen rusa mot fientlig eld och hugga dem i småbitar var inte bara en seger, det var en ärorik seger. Dessa värderingar och idéer låg kvar hos de flesta av befälhavarna under det första världskrigets första år, men denna ålderdomliga syn på krig hade förlorat sin plats till förmån för det nya, teknologiska kriget. Nya uppfinningar hade introducerats, och alla var sugna på att pröva dessa. De mest framträdande var följande:

Kulsprutan – Funnits länge (sedan 1800-talet) men nu hade den förbättrats.

Flygplan – Först mest för rekognosering, men sedan även som vapen.

Stridsgas – Grymt effektivt, användes med fördel mot fiender i skyttegravar.

Tanks – Även dessa primitiva stridsvagnar kunde bryta dödlägen i skyttegravarna.

Artilleri – Nya typer av kanoner kunde skjuta stora pjäser riktigt långt, vilket utnyttjades.

Ubåtar – Osynliga, snabba och mycket effektiva.

Brittisk tank.

Kombinationen gamla krigsmönster och ny teknik ledde till fruktansvärda dödssiffror, och ofta lika stora antal skadade och invalidiserade. En hel generation män förblödde i skyttegravarna. Eller fick lungorna förstörda av gas. Eller drabbades av granatchock. Eller dog och lemlästades på annat vis.

Hemmafronten

Det var hårt ute i kriget, men hemma var det ingen dans på rosor heller. Även civila drabbades mycket hårt. Europas stater gick på knäna för att få allt att fungera. Förlusterna på slagfältet medförde att industrin och matproduktionen minskade kraftigt, flera områden där män utgjorde den dominerande arbetsstyrkan stod nu helt utan arbetskraft, och då fick naturligtvis kvinnorna gå in och hålla skeppet flytande, så att säga. Trots att Europas kvinnor därmed visar rent konkret att de klarar av samma sysslor som männen, förändras inte den patriarkala synen mycket. Så fort kriget var slut fick de återgå till sina tidigare göromål, männen kunde inte erkänna kvinnor som sina jämlikar. Vissa lär sig aldrig…

Även neutrala länder, som alltså inte deltog i kriget, drabbades. Nästan all handel upphörde, vilket innebar svårigheter att få ihop tillräckligt med livsmedel. Ransoneringar vidtogs, vilket naturligtvis innebar en utvecklad svart marknad. De som hade pengar kunde fortsätta att äta ordentligt, medan de som hade det svårare ställt drabbades av ransoneringen. Detta var påtagligt, inte minst i Sverige…

Kriget fortsätter

År efter år rasar striderna. På östfronten lider Ryssland svåra förluster, och hemma i Ryssland lyckas inte staten att förse befolkningen med mat och förnödenheter. Folket börjar på allvar tröttna på misstyret. År 1917 utbryter strider i St.Petersburg, arbetare strejkar och startar upplopp. För att kväsa detta sätts soldater in, men dessa, vilka också är av folket, gör myteri. Stor oreda utbryter. Ryska staten försöker förflytta fokus från de inhemska oroligheterna genom att inleda en storoffensiv mot Tyskland, ett företag som slutar i katastrof. De ryska soldaterna är dåligt rustade och krigströtta, de deserterar i tiotusental och återvänder hem (de har med sig sina gevär, dock). Väl hemma tar de över storgods, och delar upp marken mellan sig.

I St. Petersburg bildas en motregering, som alltså konkurerar med tsaren, och börjar utfärda order och stifta lagar precis som en ”riktig” regering. Denna motregering tas snabbt över av bolsjevikpartiet, styrt av Vladimir Lenin, genom en väpnad kupp. Nu inleds en regelrätt revolution. Beväpnade bolsjeviker utkämpar gatustrider med tsarens styrkor, och vinner till slut. Lenin stiftar fred mellan Ryssland och Tyskland, mycket på Rysslands bekostnad, men de orkar helt enkelt inte kriga mer. Tsardömet faller, och ur askan reser sig Sovjetunionen (kortfattat, men typ…).

Freden i Versailles

Trots framgångarna i öst vacklar Tyskland, och snart tvingas ett vapenstillestånd fram. År 1918 lägger tyskarna ned vapnen, och tvingas se sig besegrade. Under det följande mötet (i juni 1919 i det franska slottet Versailles) mellan de segrade makterna, skriver man , mycket efter franska påtryckningar, ett fredsavtal där Tyskland behandlas synnerligen illa. De får själva ta på sig hela skulden för kriget, de får lämna stora landområden till Frankrike, och måste betala ett enormt skadestånd direkt, samt även ett årligt krigsskadestånd, så högt att det långt överstiger BNP (!). Skadeståndet gick främst till Frankrike. Vidare får Tyskland inte längre ha någon armé, eller väpnade styrkor av något slag. Tyskarna känner sig förrådda, orättvist behandlade och kränkta, en känsla som kom att utnyttjas till fullo av en liten man från Österrike. Mer om honom framöver…

Efter kriget hade den europeiska kartan förändrats. Österrike-Ungern hade delats upp i flera stater, och tsardömet Ryssland fanns inte mer. Statsindelningen hade gjorts efter nationalistiska principer (”ett folk, ett land”). Nationalismen gjorde stora framsteg under de kommande årtiondena…

Så här går det om man krigar. Lär er detta, ungdomar, jag ber er...