Revolutioner och oroligheter

Efter den franska revolutionen hade Europas människor lärt sig en sak, de kunde slå mot, och även slå ner, makten.

Revolutionen hade dock ganska snabbt fått ge vika för en ny envåldshärskare, Napoleon Bonaparte som utropar sig till Frankrikes kejsare år 1804. hans styre innebar ett visst lugn i själva Frankrike, mycket på grund av hans mycket effektiva polis. Dock, den diminutive härskaren kastade snart Frankrike in i diverse krig, som vi inte skall beröra här. Kort och gott kan man säga att först gick det bra, sedan gick det dåligt, för att till slut gå riktigt dåligt, för Napoleon. Han blev på livstid landsförvisad, och dog 1821 på ön St. Helena i Sydatlanten.

När Napoleon var borta insåg de europeiska ledarna att de måste få lite ordning. Vem ägde vad, vem bestämde över vilka och så vidare. Den europeiska kartan var plottrig och otydlig, förvirringen var stor. En kongress utlystes för att man skulle bringa ordning ur kaos…

Wienkongressen 1814

I september 1814 samlas representanter för runt 200 (!) europeiska stater i Österrikes huvudstad Wien. Man skulle se till att alla frågetecken reddes ut, att alla landområden tillhörde sin rättmätiga härskare, och att Frankrike inte skulle få för sig att börja kriga igen. Minnet av Napoleon var mycket färskt…

Av alla nationer som samlades var det i princip bara Europas stormakter som hade någon beslutande makt. Dessa var Storbritannien, Österrike, Ryssland, Preussen och Frankrike. De försökte balansera varandras maktanspråk, något som kanske föga förvånande tog rätt långt tid. Medan stormakternas representanter dividerade och diskuterade, passade övriga länders utsända på att roa sig ordentligt i Wien, allt på den österrikiske kejsarens bekostnad. Kejsaren var känd för sin snålhet, och att behöva betala för baler och kalas hela tiden var inte något som roade honom. Att kongressen pågick ända till juni 1815 gjorde honom knappast muntrare, men det var bara att le och betala…

Hur som helst, när man då, den nionde juni, äntligen kunde samla alla delegater (de hade aldrig samlats allihopa, detta var första och sista gången), fattade man en serie beslut. De flesta var tämligen obetydliga, men två huvudlinjer kunde tydligt märkas: Fursteätterna från före 1789 skulle återinsättas på sina ”rättmätiga” troner, och Frankrike skulle hållas i schack genom att man lät dess grannar få mer makt. Belgien och Nederländerna slogs ihop, Preussen fick stora landområden närmare Frankrike, och de olika tyska småstaterna och fria städerna enades i ett löst hållet tyskt förbund.

När dessa beslut genomfördes trampades en hel del folk på tårna. Nationalismen hade börjad göra sitt politiska inträde, men under wienkongressen tog man inte hänsyn till några nationalistiska strömningar, vilket som sagt retade väldigt många. Trots denna spridda ovilja medförde wienkongressen en stabilitet i Europa, som kom att hålla länge, trots nationaliströrelsernas gnäll. Det skulle dröja nästan hundra år innan Europa igen drabbades av större krig. Några småkrig utspelades naturligtvis, kom igen, det är Europa, sånt händer, men inga större katastrofer förrän det första världskriget utbryter år 1914. Mer om detta senare.

Wienkongressen. Många män i tjusiga byxor.

Oro i Europa

Efter wienkongressen styrs i princip hela Europa av konservativa regeringar. Dessa eftersträvade framförallt lugn och stabilitet, de ville på alla vis undvika nya revolutioner eller oroligheter. För att åstadkomma detta infördes en hårdare censur, förbud mot politiska grupperingar, förbud mot demonstrationer och liknande. Alla försök till alternativ politisk samling slogs våldsamt ned. Borgarna började än en gång känna sig förtryckta, och med den franska revolutionen i färskt minne dröjde det inte länge innan revolterna började flamma upp igen…

I Frankrike rann bägaren över år 1830, då borgarklassen än en gång fick nog. Stridigheter utbröt, men det hela lugnade snart ned sig. Resultatet blev ytterligare liberalisering av lagarna, men i övrigt genomfördes inte några större förändringar.

England hade länge hämmats politiskt av så kallade ”Rotten Burroghs”, de sista resterna av medeltidens politiska system. Systemet kritiserades hårt av liberalerna, vilka krävde en reformering av parlamentet. Myndigheterna ville till varje pris undvika revolution, varför dessa reformer också genomfördes, samt att rösträtten utvidgades.

I det Tyska förbundet genomför det starka Preussen ett ekonomiskt enande. Många nationalistiska tyskar såg detta som ett första steg mot även politisk enhet, något som senare skulle bli verklighet.

Dessa förändringar var inte speciellt omfattande, och gynnade primärt borgarklassen. Samtidigt växte arbetarklassen som grupp, och så även deras missnöje. Klassen var ytterst känslig för konjunktursvängningar. Detta då de alltid, oavsett om det var ”bra” eller ”dåliga” tider hade ytterst låg lön. Var det högkonjunktur höjdes matpriserna, vilket medförde problem för de fattiga arbetarna. Var det lågkonjunktur sjönk visserligen priserna, men då blev samtidigt väldigt många arbetare av med sina jobb, och hade således ingen inkomst alls. Inga bra förhållanden alls…

Under 1840-talet drabbades av en svår lågkonjunktur, vilket alltså ledde till massarbetslöshet. Detta var i och för sig illa, men olyckan ökade då skördarna i slutet av årtiondet hade varit mycket dåliga. Följaktligen höjdes matpriserna snarare än sänktes, vilket gjorde Europas arbetare desperata…

År 1848 utbryter revolution i flera europeiska länder. I Paris drabbar arbetare samman med trupper utsända av den liberala regeringen i regelrätta klasskrig. Den franske kungen flydde till London, och gatorna i Paris förvandlades till slagfält. Så småningom slås upproret ned, men då har över 1500 människor dött. Dock, i och med detta utropas Frankrike till republik. Igen.

Även i flera tyska, italienska och österrikisk-ungerska städer spreds oroligheterna, arbetare mot ordningsmakt. Precis som i Frankrike slogs upproren ner, kraftfullt och våldsamt. Detta gav de konservativa krafterna vind i seglen, och flera liberala regeringar störtades. I Österrike-Ungern pågick oroligheterna längst, och regeringen var tvungen att be det stockkonservativa Ryssland om hjälp att kuva de reformtörstiga massorna. Först när över 100 000 ryska soldater sattes in mot revolutionärerna, i augusti 1849, tvingades de revolutionära skarorna lägga ned vapnen. I och med detta var lugnet återställt i Europa, på gott och ont…

Rajtantajtan i Berlin 1848

Kvinnokamp

Under 1800-talets mitt började flera liberala medelklasskvinnor kräva större rättigheter att utbilda sig och arbeta. Detta var inte en självklarhet, utan kvinnans plats ansågs vara hemmet, det offentliga var männens värld. Kvinnan var omyndig, och helt underställd sin pappa och senare sin make, juridiskt, ekonomiskt och socialt. Då medelklassens kvinnor i regel var läskunniga, tog de del av politiska, revolutionära skrifter, och menade att friheter som gällde deras män rimligen borde gälla även dem själva. Kvinnoföreningar börjar bildas, ursprungligen primärt bestående av medelklasskvinnor, men även överklass började ansluta sig.

Föreningarna visste att deras möjligheter att påverka direkt politiskt var mycket små, så därför började de arbeta med agitation riktad till och upplysning av männen, de som hade makten. Man hoppades kunna väcka en debatt som skulle leda till bättre förhållanden för kvinnor. Oftast gick det mycket sansat till, men även vissa radikala millitanter (ja, det låter kul, jag vet…) agerade. De senare blev ofta fängslade, eller förklarade sinnessjuka och spärrades in på mentalsjukhus.

Brittiska feminister. Farliga samhällsomstörtande bråkmakare...

Kvinnorörelsen hade tre huvudkrav. Dessa var:

Kvinnor skall ha rätt till samma utbildning som män. Alltså möjlighet att läsa på universitet, och så småningom kunna ta jobb som tidigare bara gavs till män.

Kvinnor skulle bli myndiga och ha möjligheten till ekonomisk självständighet. Detta oavsett social status, alltså oavsett om de var gifta eller ej.

Man ville införa hårda restriktioner mot alkohol, och helt förbjuda sexuellt förtryck. Detta krav var främst till gagn för arbetarkvinnor, vilka drabbades hårdast av alkoholism och sexistiska övergrepp.

Vidare protesterade man mot prostitution, inte minst mot de av staten ofta godkända bordeller vilka förekom i de flesta europeiska länder.

Dessa tidiga feminister blev ofta hånade och förlöjligade, inte minst i pressen. Trots en allmän ovilja i det patriarkalt styrda samhället framhärdade de olika kvinnogrupperna, och fick fler och fler anhängare. Allteftersom fick de gehör för sina önskemål, och så småningom fick kvinnor både studera och åtnjöt privilegiet att vara myndiga… Men det skulle dröja till en bra bit in på 1900-talet innan kvinnor fick rösträtt.

Arbetarna organiserar sig

Då arbetarupproren 1848 slogs ned blev många arbetare modstulna, de såg att deras utopiska, socialistiska samhälle skulle fortsätta att vara en dröm. Vissa insåg dock att de varit för aggressiva och oorganiserade då, med tydligt, negativt resultat. För att fortsätta kampen för bättre livsvillkor för arbetarklassen, men utan risk för nederlag såsom år 1848, organiserade flera arbetargrupper sig i fackföreningar. Föreningarna bestod i regel av utbildade arbetare, alltså mekaniker, snickare och liknande. Den stora, outbildade, massan var ännu inte organiserad.

I de flesta europeiska länder var arbetarorganisationer förbjudna, men lagarna mot dessa grupper mjukades upp eller avvecklades helt under 1860-talet. Detta på grund av att då flera av dessa utbildade, organiserade arbetare faktiskt nådde upp till en sådan ekonomisk nivå att de fick rösträtt, visade det sig att de inte var ylande revolutionärer skrikandes efter överklassens blod, utan ofta hade en ganska förnuftig och fredlig syn på politik. Detta lugnade makthavarna, vilket i sin tur leder till att rösträtten ökar. Fler arbetare kunde nu ta del i landets styrelse, och över Europa sveper en demokratiseringsvåg.

Dock, den stora massan av outbildade arbetare, majoriteten, längtade fortfarande efter ett samhälle där alla hade samma rättigheter och möjligheter. Den tidigare dominerande utopiska socialismen hade visat sig inte bli av, och nya läror vann i stället större gehör. Bara några veckor innan oroligheterna år 1848 bröt ut, hade Marx och Engels publicerat ”Det Kommunistiska Manifestet”, och de teorier som där lades fram lockade stora skaror ur arbetarklassens led. Det skulle dröja ett tag, men så småningom skulle ”Manifestet”, och kommunismen, dess politiska ideologi, bli en av de mest framgångsrika tankebanorna på planeten. Mer om detta framöver… By the way, kolla den här socialrealistiska filmen. Arbetarromantik och otroliga pinsamheter i en härlig 80-talsmix...

Slaveri och bomullsskjortor

Slaveri som idé

Vad är en slav?

Reducerandet av en människa till en vara, en ägodel, helt utan rättigheter.

Tidiga epokers slaveri

Inget nytt, kanske funnits jämt, svårt att säga hur det såg ut i förhistorisk tid. Under historisk tid, så långt bak i tiden vi vet, har det alltid existerat slaveri. Då, under antiken och fram till medeltidens slut framförallt krigsfångar som blev slavar. Följaktligen slavar av alla folk och ”raser”. Kristendomen fördömde slaveri, men detta påverkade sällan förhållandena. Slaveri var för lönsamt för att helt ge upp…

Slavar i den Nya Världen

Europa invaderar och tar kontroll över Amerika. Gruvor gav guld och silver, plantager ger socker, bomull och tobak.

Indianerna visade sig vara dåliga slavar. De saknade motståndskraft mot europeiska sjukdomar, och dog som flugor. Detta var inte bra för gruv- och plantageägarna. Man behövde tåligare slavar. Dessa hämtade man från Afrika.

Den afrikanska slavhandeln

Ofta inhemska slavjägare, ibland från Nordafrika. Kungar (afrikanska) bytte slavar mot europeiska vapen och lyxvaror. Detta gjorde att de kunde invadera grannriken och få mer människor att sälja. Slavjägarna hämtade gärna folk inifrån landet, och tog dem sedan längs med speciella karavanleder, antingen till kusterna där de europeiska slavhandlarna upprättat sina handelsstationer, eller norrut, genom Sahara, till de enorma arabiska slavmarknaderna i Nordafrika eller i Mellanöstern. Här bör påpekas att slaveri med andra ord förekom även i den muslimska världen, alltså var det inte en uteslutande kristen företeelse. Även den arabiska slavhandeln en paradox, då islam, precis som kristendomen, starkt fördömer slaveri, och menar att alla människor är lika inför gud. Skillnaden mellan det arabiska och den europeiska slaveriet skulle dock kunna vara att den europeiska legitimeringen av slaveriet, rasismen, inte var lika påtaglig i muslimska områden. Häri påminde den arabiska slavhandelns inställning mer om den som dominerade i Europa under antiken. Man struntade helt enkelt i eventuella moraliska eller religiösa bud, och man försökte inte reducera slavar till halvmänniskor för att göra handeln mer okej..

Slavkaravan. Notera de inhemska slavjägarna.

De europeiska slavstationerna låg som sagt längs de västafrikanska kusterna, längs med guld- och slavkusten. Från början var de bara enkla hamnar eller skyddade vikar, med kanske ett enkelt skjul som centrum för affärerna. Men ofta växte dessa stationer, allteftersom handeln ökade, ökade och ökade…I vissa fall växte de till regelrätta fort, med kapacitet att hålla hundratals, kanske tusentals slavar, i väntan på nya slavhandlare och deras skepp. Missförhållandena på slavforten fruktansvärda, många dog av svält, sjukdomar eller blev dödade. Forten drevs av olika europeiska kolonialstater, och var som en mellanhållplats, en transitcentral för vidare skeppning mot Amerika. De flesta som lämnade forten såg aldrig mer Afrika…

Slavfort i Ghana. Ur funktion.

Slavskeppen

Slaveri extremt lönsamt, räcker med att runt 10% överlever så går resan med vinst. Därmed var ”varorna” packade som sillar. Ofta fick slavarna ligga ned, kedjade, hela resan, med allt vad det innebar i fråga om sanitära förhållanden. De som dog vräktes över bord, vilket enligt legenden fortfarande påverkar hajtätheten kring den gamla slavskeppsrutten… Det förekom att slavar begick kollektivt självmord och hoppade överbord och sjönk på grund av sina kedjor.

Livet på plantagerna

De som överlevde såldes oftast direkt på någon slavmarknad. Oftast brännmärktes de med sin nye ägares märke, så att man lätt skulle kunna se vilken slav som tillhörde vem. Antingen skickades de sedan till gruvor, eller, vilket var vanligare, till ett plantage. Arbetet var fruktansvärt hårt, och möjligheterna att rymma reducerades av de beridna, beväpnade tillsyningsmännen som ständigt vakade över slavarna. Om man inte jobbade tillräckligt hårt blev man piskad, om man då slog tillbaka, eller försökte fly, blev man stympad eller dödad.

Identitet, kultur, nationalitet etc: BORT! Ni är slavar nu. Bye bye Kunta Kinte, welcome Bob Joe, typ…

Dock, lite Afrika lyckades överleva grymheterna i Amerika. Musik, talande trummor och religion var ofta det sista arvet som fanns kvar från slavarnas hemländer, och dessa dog sällan ut. Utom religionen i viss mån, då man framförallt i USA såg till att slavarna kristnades, med hugg och slag. Slavuppror ytterst sällsynt, även om det har hänt.

Triangelhandeln

Slavar från Afrika-Plantager i amerika- bomull till England-tyger till Afrika mot nya slavar etc…

Reaktioner mot slaveriet

Många motståndare, oftast av rent moraliska anledningar.

Många kristna grupper arbetade för att förbjuda slaveriet.

Storbritannien förbjuder slaveri i början av 1800-talet, och brittiska flottan jagar slavskepp. Blev en slavhandlare påkommen var det inte ovanligt att ”lasten” dumpades, för att undvika att klassas som slavskepp.

I USA slaveriet fortfarande lagligt och blomstrande, främst i de sydliga delstaterna, där bomullsplantagerna hölls igång av slavarbete. Det amerikanska inbördeskriget bröt ut bland annat på grund av slavfrågan. Bland annat! Efter kriget förbjöds slaveri i hela USA. Rasismen lever dock kvar. Slaveriet lämnade djupa sår...

Rasismens uppkomst och utveckling

Först: Vad är rasism?

Idén om att karaktärsdrag bestäms av ras. Rasen påverkar individens psyke och beteende.

Begreppet ras som vi känner det är tämligen nytt, den nuvarande innebörden uppstod under 1700-talet. Tidigare betydde ras mer ”ätt” eller ”släktlinje” (aristokratins ras, Gustav Wasas ras etc…). Ras kom dock att bli ett kriterium för att skilja människor åt, inte bara fysiskt, utan även kultur och tradition spelade in.

Under medeltid ingen rasism

Man såg skillnader, naturligtvis, men lade inget värde i dessa. Fientlighet gentemot till exempel mörkhyade berodde på politik, inte på ras. Tydligare motsättningar finner man faktiskt mellan samhällslagren. I det medeltida Spanien och i korsfararnas Mellanöstern, umgicks adeln från bägge sidor hellre med varandra (när de inte slogs) än med det egna folket ur lägre samhällsskikt. Ingen rasism, alltså.

Etiopien var ett kristet område, och för de flesta medeltida européer ett närmast mytiskt land. Man såg framför sig ett mäktigt kristet rike, styrt av en god och stark kristen kung, kanske prästkonungen Johannes, som skulle hjälpa till att krossa muslimerna. Att etiopierna var svarta såg man inte som något negativt, det var inget man fäste sig vid.

Flera europeiska krönikörer under denna tid beskriver afrikaner med stor fascination, men detta på grund av att de afrikanska rikena var annorlunda, men likvärdiga (ibland starkare än) de europeiska, Sudan inte minst.

Slaveriet föder rasism

Rasism börjar snarare uppstå i och med slaveriet. Slaveriet initierades primärt av spanjorerna, men togs snart över av engelsmännen (mer om detta i detalj annorstädes). De tidiga slavhandlarna hade bara profit i sinnet, de förslavade människor, men brydde sig inte om eventuella moraliska betänkligheter kring denna handel. Sedan började detta bli problem, okristet, svarta degraderades till halvmänniskor. Man hittade en vetenskaplig lösning på det moraliska dilemmat.

Vetenskapliga motiveringar till rasism

Upplysningen innebar som bekant ett stort intresse vetenskap, och även människan kom att bli objekt för forskning. Här i Sverige hade naturvetenskapsmannen Linné utvecklat ett klassificeringssystem för växter, vilket snabbt kom att omfatta även djur och så småningom även människor. Precis som växter, menade man, kunde människan klassificeras och sorteras in i olika fack. Linnés klassificeringssystem kom senare, under 1800-talet, att kombineras med Charles Darwins evolutionslära. Alla arter hade utvecklat ur lägre stående organismer, så även människan. Vissa rastyper hade stannat i utvecklingen, och kunde således, rent vetenskapligt, förklaras vara lägre stående än, naturligtvis, den vita europén. Man började rangordna människotyper, beräkna deras sanna mänsklighet och liknande. Vissa afrikanska folk var bara till hälften mänskliga, nordamerikanska indianer var 3/5 mänskliga och liknande.

Teologiska förklaringar

Svarta ättlingar till Kain (Kain och Abel, det första mordet, Kain märkt inför Gud), bär svart hud som ett syndarmärke.

Adams skam syns, han är vit etc…

Svårt med religion: Om nu svarta bara är 3/5 människa, varför missionera? Man missionerar knappast bland boskap… Man måste naturligtvis rädda dem från den lede Fi… Frälsningen ligger i kristet leverne, samt hårt arbete. Endast då kan man nå frälsning, om man råkar vara född hedning.

”Den vite mannens börda”

Den vite mannens börda: Vita har ett ANSVAR att civilisera. Kolonialism: Vita som vuxna, alla andra som barn… Att sprida civilisationens ljus var en helig uppgift, som lättast genomfördes om européer helt tog över områden och ”tog sig an”befolkningen.

Rasism kunde alltså vara ”välvillig”, som vuxen-barn relationen. De är inte onda, bara okunniga. Skyll inte på honom, han är ju hottentott. Denna uppfattning är utan tvekan extremt rasistisk, och negativ mot eventuella icke-vita urbefolkningar, men heller knappast positiva för européerna, som ju verkar ha varit fasligt naiva, eller?

Rasbiologi och rashygien

Inte bara andra rasgrupper, som de kallades, utan även ”vita” (bondkvinna svensk blandtyp, finsk ädling arisk urtyp etc…) . Långa listor ritades upp, där mänskligheten kategoriserades och katalogiserades. Högst upp återfanns naturligtvis just den specifike forskarens rastillhörlighet, oftast då ”den skandinaviske ariern”…

Ordning och reda...

Skillnaden mellan raser allmänt accepterad, tanken genomsyrade hela samhället. Den vetenskapliga rasismen definierades och systematiserades, den stoppades in i en vetenskaplig process och metod. Denna utveckling var primärt svensk, rasbiologin, som denna vetenskap kom att kallas, är i princip en svensk vetenskap. I Sverige grundades det rasbiologiska institutet i Uppsala, styrt av rasbiologen Herman Lundborg. Lundborgs rasbiologi omsattes i praktiken i de rashygieniska projekt där Sverige excellerade. Vårda rasens renhet, utrota icke rasrena element, ofta genom tvångssterilisering. Detta förekom ända fram till 1970-talets början.

"Din näsas bredd säger att du är begiven på att provsmaka plockgodis utan att betala." Typ.

Rasism som politik

Under det tidiga 1900-talet började flera nationer utveckla en tydlig, etnisk nationalism. Denna politiska riktning tar sig som bekant gärna rasistiska uttryck, något som var påtagligt under denna period. I Europa var polemiken framförallt riktad mot judarna, vilka hade utsatts för övergrepp under hundratals år, men vars utsatthet intensifierades ordentligt. Antisemitiska grupperingar fann över allt belägg för en judisk världskonspiration, och hävdade gärna att denna tänkte förslava de vita arierna, till exempel genom att initiera revolutioner (ryska revolutionen och kommunismen skulle vara judiska manövrar). Dessa läror togs av många på så stort allvar att de kom att ligga till grund för politiska partier, inte minst i Tyskland. Mer om detta framöver…

Kolonialismen

Imperialism:

Övermakten styrs utifrån.
Maktövertag sker med våld.
Styrning förutsätter inte närvaro av besättelsemakten.

Kolonialism:
När ett främmande land går in i ett annat och tar över.
Man sätter upp sin egen administration och styr på platsen.

Första våg av imperialism ca 1500 till 1800
Spanien erövrar Sydamerika
England erövrar Nordamerika

Andra våg av imperialism från 1800 och framåt
Erövring av Afrika och öppnande av Kina och Japan

Imperialismens drivkrafter:
Enligt Marx, de växande monopolföretagen får behov av nya marknader för att avsätta sina varor.
Kritik mot denna tanke:
Imperialismen är en kontinuerlig företeelse som fanns innan industrialiseringen.
De nya kolonierna fungerar inte som nya marknader - de är för fattiga.

Imperialismen är en ren styrkedemonstration mellan länder, en möjlighet för opportunistiska och nationalistiska krafter att florera fritt.

Rasistiska strömningar i väst:
Den vite mannen skulle civilisera. Det var inget val, utan en plikt att lägga under sig kolonier och ”hjälpa dem”.

Den ekonomiska utvecklingen kopplades till rasfrågan och vit överhöghet.

Européernas teknologiska överlägsenhet var beroende av rasen.

Observera att rastänkandet genomsyrar mycket i detta avsnitt, mer om rasism senare.

Vilka aktörer?
Flera europeiska länder:
England, Frankrike, Tyskland, Belgien, Italien, Spanien, Portugal, samt även USA

Först ofta ostindiska kompaniet, sedan staten

Vad ville man ha?
Varorna och inflytandet och även personlig ära för Europas härskare (Belgien!)

Hur berättigade man sitt agerande från kolonisatörernas sida? Ideologiska grunder?

Hur styrdes kolonierna?
Europeisk elit
Befolkningen förtrycks i olika nivåer

Resultatet i dag
Frihetskamp
Pissig ekonomiskt utgångsläge

Koloniområden, en presentation
Jag vet, det där lät fånigt, men jag tror ni fattar…

Nordafrika

Området under det Osmanska riket under 1800-talet.
Osmanska riket pressas mellan väst och Ryssland.
Osmanska kunde inte stå mot trycket, och detta leder till:

Yttre angrepp – Frankrike går in i Algeriet 1830.

Inre förfall – Egypten bryter sig loss från Osmanska och inleder en moderniseringsprocess: Nytt skattesystem, kommersiellt jordbruk, industrialiseringsprocess (textilindustri), järnvägs- och telegrafnät, och som kronan på verket, år 1869 grävs Suezkanalen (mycket viktig!).

Dock, Storbritannien koloniserar Egypten p.g.a. Suezkanalens strategiska läge (a passage to India). I stället för att segla runt hela Afrika för att nå Indien, det brittiska imperiets pärla, kunde man nu segla genom kanalen, vilket förkortade resorna ordentligt.

Egypten starkt skuldsatt, och snart bankrutt. England och Frankrike kräver år 1876 att få gå in och styra – tvångsförvaltning. Den brittiska armén fanns kvar till år 1956.

Under britterna läggs jordbruket om – beroende av bommullsexport. Storbritannien beroende av råvaran, men ville raffinera den själv, ingen konkurrens. Detta ledde till att den egyptiska textilproduktionen avtar.

Västafrika

Slavhandel fram till 1800-talet. Mer om detta senare.

Slavhandeln ersattes av handel med tropiska produkter.

Moderniseringsprocessen avtar p.g.a. monopol från väst.

Södra Afrika

England tar över de nederländska bosättarnas – boernas – områden. De låg i ständig konflikt med varandra.

1867 upptäcks diamanter – rivaliteten ökar.

1899 Boerkriget.

Hela Afrika koloniserades snabbt p.g.a. västmakternas tekniska och militära överlägsenhet. Modernismens syfte i kolonialmakternas intresse.

Indien
Attraktivt handelsområde sedan medeltiden. Portugiser först, men sedan även fransmän, holländare och slutligen britter.
Det brittiska Ostindiska kompaniet tilltvingade sig handelsrättigheter. De fick stöd av engelska kronan, inte minst militärt.
Snart var Britterna så starka att man helt tog över området. Indien blev en brittisk kronkoloni, och oerhört värdefullt för Storbritannien. De ekonomiska vinsterna var enorma, och det skulle dröja ända till 1947 innan Indien blev fritt, under Mahatma Gandhi.

Rule Britannia…

Ostasien (Kina och Japan)

Från början var ländernas utgångspunkt lika, fast man utvecklades olika efter mötet med Västeuropa. Rent tekniskt var dessa länder inte kolonier, men de kuvades mer eller mindre av västmakter.

Båda länderna var medvetet isolerade och restriktiva i mötet med européerna. Man hade ett begränsat handelsutbyte.

Kina:
Handel med opium från Storbritannien.
I Kina var denna handel illegal. Leder till omfattande smuggling.
Britterna odlade det lagligt i Indien, i stor skala.
Stor uppgörelse mellan brittiska handelskompanier och kinesiska staten.
Storbritannien vill öppna för handel.
Kina vill få bort opiumet från Kina.
Leder till Opiumkriget (1838).
Britterna stänger flera kinesiska hamnar, och tvingar kineserna att förhandla.
År 1842 kriget slut, och Nankingavtalet sluts.
Hong Kong blir enligt detta brittiskt, och Kina öppnar fem hamnar för handel.
Kina skulle även betala ett stort skadestånd.

I mötet med väst visar Kina sig svagt, och i stort behov av modernisering. Kina förödmjukas därefter vid flera tillfällen.

Kina levt i fred fram till att britterna startade krig för att ta över handelskontrollen.

Landet hade en omfattande byråkrati, och folket var beroende av kontrollen.

Kina hade en ytterst omodern armé. Lätt match för britterna.

Befolkningsökningen större än lantbruksproduktionen. Ledde till hunger och revolt. Revolterna slogs ned av lokala stormän.

Kina i behov av en stark centralmakt. Makten dock flyttats nedåt. Därmed dynastin i upplösning och landet mycket sårbart när de mötte yttre makter.

År 1895 attackeras Kina av Japan som tar en del av landet.

År 1901-1911 moderniseringsreformer, bla inom utbildning.

År 1911 Dynastin upplöst till förmån för lokala stormän och warlords.

Revolution underifrån, fullbordas 1947, då ett nytt Kina föds. Och de fick ha OS…


Japan:
Amerikanen Matthew Perry seglar till Edo (Tokyo) och kräver handelsavtal (1853). Japan villiga att förhandla, och öppnar två hamnar för handel. Japanerna vänder snabbt ”förlusten” till sin fördel. De avancerar stort.

Lite bakgrund:
Japan styrs av Tokugawa-shogunatet.
Kejsaren endast ceremoniell funktion.
Landet styrs av shogun från Edo.
Landet indelat i Han-områden som styrs av vasaller till shogunatet.
Shogunen är stark i förhållande till sina vasaller.
Samurajerna hade utvecklats till en administrativ klass (fortfarande rätt att bära vapen).
År 1868 genomdriver samurajerna en statskupp. De tar makten i kejsarens namn, inte så mycket en revolution som en restaurering/återgång. Detta gör det lättare att modernisera.
Armen moderniseras efter först fransk, sedan tysk modell (1871).

Skillnaden mellan Kina och Japan beror på det inre samhället och viljan att adoptera nya idéer.

Japans modernisering sker ovanifrån och utan demokratiska reformer. Det råder en stark nationalism, som sedan utvecklas till en form av fascism.

Vill ni veta mer om Japans historia, om samurajväsendet och ninjas, rekommenderar jag er att söka min kurs i Historia B.

Politiska – ismer alt. ”Kul politik för alla”

Nedan följer några korta beskrivningar av de under 1700- och 1800-talen framväxande politiska ideologier, vilka fortfarande är dominerande i det politiska spelet.

Liberalism
Uppstod under upplysningen, den franska revolutionen var liberalismens politiska genombrott som ideologi.
Förgrundsgestalter:
Locke, samhällsfilosof, framhärdade alla människors rätt till sina liv, men även alla människors rätt till egendom. Man lägger ned en del av sig själv i sitt arbete, alltså är arbetets resultat en del av en själv, och därför har man oinskränkt rätt till frukterna av detta arbete. Undrar hur Locke såg på ränta eller aktiehandel…
Adam Smith, ekonomisk liberalism, lanserade teorin om ”den osynliga handen” som styr ekonomin. Anses vara en av liberalismens fäder.
Jeremy Bentham, politisk liberalism, kyrkan och staten måste separeras. Ett geni, började college vid 12 års ålder. Tyckte att den utbildade eliten skulle undervisa alla medborgare, för att på så sätt höja deras lycka och därmed gynna nationen.
John Stuart Mill, anses vara skaparen av den moderna liberalismen, stod för så kallad socialliberalism, större statligt engagemang, påtalade även kvinnans rättigheter.
Målgrupp:
Primärt inriktad på en kapitalstark och utbildad medelklass, det vill säga affärsmän och välutbildade borgare.
Huvudteser:
Stark statlig makt hotar individens frihet. Eftersträvar en så liten statsapparat och så få lagar som möjligt.
Staten skall garantera åsikts-, yttrande-, religions- och tryckfrihet genom lagstiftning.
Motstånd mot kungligt envälde, ofta mot monarki över lag.
Makten skall utgå från folket, och nationen skall styras genom folkrepresentation (riksdag).
Endast de bildade eller e med en viss inkomstnivå skall ha rösträtt. Detta sållar agnarna från vetet.
Viktigt att så många som möjligt får en god utbildning.
Fri handel och fri konkurrens leder till materiellt välstånd.

Konservatism
En reaktion mot liberalismen. Ville bevara gamla beprövade mönster, inte utsätta samhället för nya experimentella styrelseskick.
Förgrundsgestalter:
Edmund Burke, menade att samhällets nytta är viktigare än individens, betonar gamla traditioner och privilegier. Påtalar människans förnuft och rationella tänkande. Är inte främmande för reformer, men menar att dessa skall genomföras försiktigt och långsamt. År utbildningsfientlig, så till vida att han inte ser nyttan av allmän utbildning. Det kanske ger folk dumma idéer, som revolution till exempel…
Friedrich Hegel är mån om staten, som han menar är en högre form av familjen, och som skall styra och leda människor.
Målgrupp:
Adelsmän, präster och större markägare kan sägas utgöra det övre skiktet i samhället, och är i princip konservativa. De vill inte ha några förändringar, då dessa utan tvekan kan omkullkasta deras redan upphöjda position.
Den andra gruppen konservativa finner man bland militärer och andra statliga tjänstemän. Även dessa tjänar på ett bevarande av gamla mönster och värderingar.
Även bönder har ofta konservativa åsikter, inte minst då denna grupp gynnas av konservativa makthavare. Glada bönder är lugna bönder, och lugna bönder gör inte revolution…
Huvudteser:
Förändringar får ske, men skall genomföras mycket långsamt. De styrande skall bevara och skydda det som redan finns. Konservera det, helt enkelt.
Står som liberalismens antites, dess motsats. Konservatismen värnar i hög grad om monarkin, kyrkan och försvaret.
I grunden är konservatismen mot allmän och lika rösträtt. Man menade att endast de med utbildning och god ekonomi skulle få rösta. Gärna med ganska höga nivåkrav på dessa kriterier, vilket i princip utesluter de flesta utom adel, präster och de absolut rikaste borgarna.
Konservatismen menar att individen ingår i större sammanhang, och ser gärna en tydlig parallell mellan familjen och staten. Precis som fadern styr i familjen skall kungen styra i staten (glöm inte att dessa idéer lanserades för över 200 år sedan).

Socialism
Uppstod i det industrialiserade samhället, då en tydlig arbetarklass hade formatsFörgrundsgestalter:
Karl Marx, ekonom, gav 1848 ut ”Det kommunistiska Manifestet”, och menade att samhällsutvecklingen gick att påverka utifrån vetenskapliga och ekonomiska idéer. Marx menade att den starkaste drivkraften i ett samhälle var den ekonomiska utvecklingen, uppenbart eller dolt, men allestädes närvarande.
Friedrich Engels, var affärsman och vän med Karl Marx. Han gav 1845 ut ”DE arbetande klassernas situation i England”, och delade samt deltog i utvecklingen av Marx idéer om ständig klasskamp.
Målgrupp:
Den under den här tiden ganska nya arbetarklassen, primärt lokaliserad i de stora städerna, är huvudgruppen, men även utbildade och intellektuella såg en positiv nyordning i socialismen.
Huvudteser:
Tanken är att samhällets orättvisor endast kan undanröjas om man avskaffar privat ägande av fabriker, markområden etc., och i stället inför ett gemensamt ägande, företrädesvis kollektivisering. Syftet med denna process är till slut statens avskaffande.
Ekonomiska krafter, alltså metoder att överleva, formar allt i den mänskliga världen, och då inte bara fysiskt och materiellt. Även tankar, lagar, religion och sociala mönster formas i grunden utifrån ekonomiska mönster.
Under hela historien har det pågått en kamp mellan samhällsklasser, en kamp om ekonomisk överlevnad. Fattiga mot rika. Denna kamp pågår än, och kommer till slut leda till revolution. Efter revolutionen kommer arbetarklassen att styra enväldigt, ett proletariatets diktatur, men detta kommer också att till slut falla och övergå till ett klasslöst och statslöst (enligt socialismen rättvist och fredligt) samhälle.

Nationalism
Uppstod under det sena 1700-talet, men växte och blev stor under 1800-talet. Nationen står högst i denna ideologi, och medborgarna förväntas vara patriotiska och lojala…
Förgrundsgestalter:
Nationalismen har så många grenar att det är svårt att utse några få huvudideologer, men tysken Johann Gottfried von Herder är en av de främsta, då det var han som lanserade den etniska nationalismen, den typ av nationalism som skulle bli den främsta.
Målgrupp:
Alla inom en nations gränser, eller med en gemensam etnicitet eller religiös uppfattning. Nationalismen tilltalar med andra ord folk ur alla samhällsklasser, vilket ’är tämligen unikt i detta sammanhang.
Huvudteser:
Tar sitt avstamp i en tänkt gemenskap inom nationens gränser. Nationalismen hyllar nationen (döh!), kulturen och den gemensamma historien.

Nationalismen menar att genom att likrikta krafterna och minska friktionerna i samhället, skulle detta gynna utvecklingen starkt.
Viss nationalism kopplar samman begreppen nation och folk, och då kan nationalismen ta sig rasistiska och främlingsfientliga uttryck.
Precis som de flesta andra politiska –ismer tar sig nationalismen olika uttryck, många olika varianter figurerar. Den vanligaste, etnisk nationalism, är den största, och har ofta varit synonym med nationalism som helhetsbegrepp. Andra varianter är romantisk, kulturell, religiös och pan- nationalism. Med flera.

1800-talet – Klassamhället

Kort bakgrund

Ståndssamhället, med dess orättvisor och ojämlikhet var avskaffat. Detta innebar tyvärr inte att det ”nya” samhället var baserat på rättvisa, långt ifrån.

I stället för stånd hade man nu samhället indelat i klasser, överklass, medelklass och underklass, den sistnämnda oftast refererad till som arbetarklass, då det var det den var i realiteten. En individs position i detta klassmönster bestämdes av olika kriterier, mest framträdande var yrke, ekonomisk status och utbildning. Det bör dock påpekas att även familjetillhörighet spelade in. Gamla vanor och traditioner håller längre än politiska system…

En skillnad, påtaglig sådan, var att i ståndsamhället var positionerna låsta, men i klassamhället kunde man, om man var driftig och hade en del flyt, faktiskt arbeta sig upp. Det var inte lätt men det gick. Historien är full av ”self-made-men” (Inga kvinnor. Inte en chans!) som arbetade sig upp rån lägsta nivån till att bli rika och mäktiga.

Nedan följer en kort presentation av de tre huvudklasserna. Observera att dessa i sin tur bestod av många sub-klasser, vilket kanske är en rättvisare, men mer omständlig indelning. Indelningen i undergrupper skiljer sig också en smula mellan olika länder, givetvis då situationerna såg olika ut i olika regioner (UUC, MUC, LUC, UMC, MMC, LMC, ULC, MLC och LLC, till exempel).

Överklassen:

Föga förvånande är detta samhällets översta skikt, och det minsta skiktet, oftast bara några få procent (1-2%) av befolkningen.

Överklassen bestod av den gamla högadeln, det vill säga de som varit högst länge, samt det absoluta toppskiktet ur den urbana borgarbefolkningen, alltså industrimagnater och storföretagare.

Mest utmärkande för denna samhällsklass är naturligtvis rikedomen. Överklassen satt på förmögenheter som de övriga klasserna bara kunde drömma om (och det gjorde de)

Äktenskap mellan adel och högborgare började bli vanligt. Vanligast var union mellan adelssöner vars familjer anade en ekonomisk nedgång, och döttrar till rika borgare. Adelsfamiljen fick därigenom pengar, och borgarfamiljen fick ett fint namn!

För att ta sig in i överklassen räckte det med att vara rik, men alla i överklassen började ta till sig adelns livsstil. Stora lantgods blev till exempel en viktigt statussymbol.

Medelklassen:

Även den ganska liten, kanske mellan 5 och 10 %. Kallas ofta borgare, efter den gamla ståndsbeteckningen

Vad är medelklass? I princip statsboende bildade med viss ekonomisk status. Medelklassen definieras mer av vad den INTE är. En tydlig nedre gräns dras, de är INTE arbetarklass, utan har bättre utbildning och ekonomi. Även en övre gräns dras, de är INTE överklass, då de lever efter andra mönster, dygder. Mer om dessa senare. Medelklassen delas dessutom lätt in i tre undergrupper. Lägst är småbutiksägare, caféägare och lägre tjänstemän. I mitten finner man de högutbildade, akademikerna. Högst upp finner vi de som nästan når överklassen, kapitalstarka företagare etc.

Tydligt för medelklassen är den bild man odlade av sig själv. Man höll hårt på vissa dygder: Sparsamhet, flit, skötsamhet och sådant. Äktenskapet var viktigt, otrohet eller föräktenskaplig sex ansågs otänkbart. Kvinnans plats var i hemmet, ibland assisterad av tjänstefolk. Mannen var försörjaren. Borgarens officiella framtoning var alltså stram, ärlig, flitig, ofta kulturell och dessutom sparsam. Pengar skulle investeras i nyttiga verksamheter, inte slösas på lyx. Denna ”mall” är fortfarande den dominerande samhällsmallen i västvärlden.

Dock…

Under ytan, inofficiellt, såg det annorlunda ut. Här frodades prostitution, droger, otrohet och pornografi…

Viktigt var att hålla en snygg fasad.

Ganska snart blev medelklassens ideal antagna även av arbetarklassen, vilket naturligtvis var mycket svårare, då de ekonomiska medlen ofta saknades…

Arbetarklassen:

Den stora massan, runt 80-90% av befolkningen.

Fyra grupper: Jordbruksarbetare, Hantverks- och industriarbetare, de som arbetade med distribution och inom handel (men som inte ägde verksamheten), samt tjänstefolk.

Gemensam nämnare är beroendet av lönearbete.

Klassen utgjordes inledningsvis främst av jordbrukare, men detta förändrades under 1800-talet, då fler och fler hamnade inom industrin.

Förhållandena för arbetarklassen var i regel mycket dåliga.

Fattigdomen var stor.

Trångboddhet.

Dålig hygien.

Arbetspassen långa.

Alkoholism.

Kvinnans situation ytterst dålig.

Dock… Under 1800-talet börjar arbetarklassen organisera sig, de var trötta på de dåliga förhållandena och krävde förändring. Mer om detta framöver…

Nog sagt...

Industrialismen II

Man kan dela in de industrialiserade länderna i tre olika grupper:

1. ”De tidigt lyckade”
2. ”De senare lyckade”
3. ”De misslyckade”

Föga förvånande börjar vi med de tidigt lyckade.

Storbritannien

Drar igång utvecklingen.

Utvecklar textil-, kol- och järnindustrin.

Stark dominans på världshaven.

Stark urbanisering.

I princip ohotade som industrimakt fram till 1800-talets senare hälft.

Utvecklingen alstrar sig själv, t.ex. genom framväxt av järnvägsnät.

Storbritannien tappar dock, då de inte kan vidmakthålla sin position, mycket på grund av dålig utbildning, dålig företagsamhet och på grund av att man var beroende av export.

USA

Tar på många vis över Storbritanniens ledande roll.

USA har en stor inhemsk marknad och landet är dessutom stort. Detta innebär att olika delar av landet utvecklar olika typer av industri, vilket i sin tur innebär att det finns en stor variation, men allt inom landets gränser.

Belgien

Närvaron av stenkol mycket betydelsefull.

Det finns i Belgien ett väl utvecklat banksystem och ett stort existerande investeringskapital.

Belgiska staten beslutar om att järnvägen skall utvecklas.

Frankrike

Här finner vi en formell lagstiftning. Revolutionen var borgerlig, vilket resulterade i en gynnsam lag. Äganderätten skyddas, och det råder ett gynnsamt investeringsklimat.

Frankrike hade väldigt starka bönder. Dessa hindrade urbaniseringen, vilket i sin tur fördröjer industrialiseringen. Bönder får helt enkelt inte ha det för bra, om man vill industrialisera!

Tyskland

Kommer igång sent.

Industrialiseringen gynnas av att man lägger under sig kolrika områden, vilket leder till att järnmalmen förbättras.

Tyskland har en mycket hög bildningsnivå.

Utvecklar nya metoder för att utvinna järn, som är effektiva och ekonomiska.

Från år 1833 avskaffas alla tullar inom landets gränser, vilket gynnar den nationella handeln.

De senare lyckade:

Skandinavien

Bra på att anpassa sig till ny teknik. Exempel: Det danska jordbruket för spannmål till den inhemska animalproduktionen för export. Sverige, med sin höga utbildningsnivå, byggde sin industri i direkt närhet till våra naturtillgångar.

Skandinaverna var dessutom mycket bra på att förädla sina naturtillgångar.

Japan

Insåg tidigt vikten av industrialism, till skillnad mot många andra asiatiska länder.

Anställde ingenjörer och utbildat folk, så att dessa skulle kunna introducera japanerna till den nya teknologin.

De misslyckade:

Medelhavsländerna

Dessa länder hann inte med, varför?

Frånvaron av kol eller liknande bränsle.

Låg utbildningsnivå.

Ingen jordbruksomställning.

Jordbruksomställningen

OK då. Detta är tråkigt, men måste väl nämnas…

Jordbruksomställningen är central och en förutsättning för industrialismen. Varför?

Friställer arbetskraft.

Jordbruket måste livnära staden.

Måste kunna tillhandahålla råvaror till industrin.

Jorden har nu blivit en handelsvara, förut ingick jorden snarare i ett socialt sammanhang.

Man behöver jordbruksentreprenörer som ser till att jordbruket går med vinst. Man satsar pengar på teknik för att maximera sina pengar. Detta frigör arbetskraft. Bönder blir arbetslösa, flyttar till städerna och jobbar på fabrik (urbanisering och industrialisering).

Industrialismen I

Vi skall nu inte avhandla industrialism såsom i musik, utan som i historisk epok. Men om någon vill kolla upp den musikaliska industrialismen kan jag rekommendera grupper som Throbbing Gristle, Skinny Puppy, Ministry, Chris and Cosey, Cabaret Voltaire, Front Line Assembly, NON, Einstürzende Neubauten och Tribe of Circle, för att nämna några. Hur som helst, det här skall inte handla om musik över huvud taget, utan om…

Industrialismen, den maskinella moderniseringen av världen är en ännu pågående process. Stora delar av världen är fullt industrialiserade och har varit det under lång tid, medan andra är tämligen nyligen industrialiserade och några ännu inte tagit steget. Vi kommer här att framförallt bekanta oss med den Västeuropeiska och Nordamerikanska industrialiseringen.

”1-1-20-29 West Europe midnight. Invisible and silent, we´re circling overland.”

Front 242 Circling Overland

Vafan? Där kom det lite musik I alla fall! Med anknytning till texten. Ja ja, sånt händer… Jag skall försöka undvika liknande saker framöver, men kan inte garantera något. Om jag framöver känner ett tvång att citera låttexter, så skall jag i alla fall se till att de på något vis går att koppla till texten. Kanske en utmaning i sig. Jag har ingen ursäkt för detta, utan kan bara förklara det med att jag druckit tre koppar kaffe redan. Såja, skärpning!

Det första landet där industriella system fick genomslagskraft var Storbritannien, något som skedde under 1700-talet och framåt. Generellt kan man dock säga att industrialiseringen av Europa och Nordamerika skedde från ca 1800 till det första världskrigets utbrott (1914). Industrialiseringen var i sig en del av den stora moderniseringsprocess som då svepte över västvärlden, en process som vi bör gå in djupare i för att förstå de mekanismer som möjliggjorde industrialiseringen över huvud taget.

Moderniseringen - Stora förändringar under 1800-talet

Under 1700-talet var samhället fortfarande agrart, ett bondesamhälle. De flesta levde i princip som på medeltiden, använde samma verktyg och liknande (Misstolka nu inte detta! Det red inte runt riddare och sådant…).

På bara hundra år skulle hela samhället genomgå stora förändringar. Under 1800-talet skulle flera faktorer, teknologiska, politiska och sociala förändra tillvaron för de flesta människor radikalt:

Nya jordbruksverktyg ledde till att man kunde bruka större jordar.

Fartygen blev större, med allt vad det innebar.

Maskiner började eldas med kol.

Ångkraften utvecklades, en maskinell industri växte fram.

Elektriciteten gjorde sitt intåg.

Pengaekonomin blev till slut helt allmän.

Ökad ekonomisk tillväxt.

Ökade krav på allmän rösträtt och religionsfrihet.

Arbetskraften blev en handelsvara.

Social och politisk förändring – En ny klass uppstod, med krav på inflytande: Arbetarklassen.

Faktorer som möjliggjorde moderniseringen

Befolkningsökning. I Europa fördubblades befolkningen på bara hundra år, från ca 200 milj. År 1800 till ca 400 milj. År 1900.

Jordbruket ökar livsmedelproduktionen. Detta kan man göra av två anledningar: Odlingsarealen ökar, man bryter helt enkelt ny mark.

Produktiviteten ökar/effektiviseras bl.a. genom bättre frön och konstgödsel.

Skiftesreformerna (Mer om dessa senare eventuellt, jordbrukshistoria är oerhört tråkigt!) ökar också effektiviteten. Dessa reformer var nödvändiga för jordbrukets kommersialisering. Jordbrukets omställning är en förutsättning för industrialiseringen. För att kunna industrialiseras måste denna tröskel överstigas.

En relativ frånvaro av långvariga krig.

Förbättrad sjukvård, bättre hygien. Mortaliteten sjunker, vilket leder till en befolkningsökning.

Emigration

Både inom och mellan länder (från landsbygd till staden respektive från Europa till Nordamerika).

Pushfaktorer: Missväxt och svårt att få tillgång till jord.

Pullfaktorer: Större frihet (religionsfrihet och ”demokrati” i Nordamerika), stor efterfrågan på arbetskraft i Nordamerika. Mycket orörd jord i västra Nordamerika.

Urbanisering

Folk flyttar från landet till staden på grund av de nya villkoren för bondesamhället.

Nya sociala villkor och regler vid inflyttning till staden.

Den ekonomiska och tekniska utvecklingen är beroende av den sociala och politiska utvecklingen.

Industrialismens uppkomst

Under äldre tider: Enklare hantverk, enskilda hantverkare, långsam produktion, hela produktionen sker under samma tak. Inte industriellt.

Under 1700-talet började kapitalstarka hyra in arbetskraft vilka producerade en och samma vara i stor skala, fabriker. Detta innebar att dessa kapitalister kunde ta lägre pris – sälja mer – få ett större kapital – öka sin produktion osv…

Storbritannien var storproducenter av tyg sedan länge, och nu började fler och fler spinnerier och liknande poppa upp i landet. Dessa drevs fortfarande av människokraft eller av vattenkraft, varför dessa fabriker alltid låg vid vattendrag.

”We´re low, we´re low, we´re very very low, yet from our fingers glide

The silken flow, and the robes that glow, that´s worn by the sons of pride”

Ultramarine Kingdom

Vid denna tid, under 1700-talet, uppfanns ångmaskinen, som skulle komma att revolutionera den industriella utvecklingen. Egentligen fanns kunskaperna redan under antiken, men det var först år 1690 som den första ångmaskinen konstruerades i Frankrike. Den första ångmaskinen som kunde användas i praktiken konstruerades dock 1712 av en engelsman, Thomas Newcomen. Användes först till att pumpa upp vatten från gruvorna, men ganska snart kopplade man ångmaskiner till olika textilmaskiner. Den engelska textilindustrin effektiviserades omgående, många människor stod plötsligt bortrationaliserade. I och med ångmaskinen behövde inte fabrikerna ligga i närheten av vattendrag på samma vis, maskinen alstrade kraften som krävde vattenhjul tidigare. En av de mest lyckade av de nya uppfinningarna var ”Spinning Jenny”, som utförde samma arbete som flera spinnerskor helt utan att behöva vare sig lön, mat eller rast! ”Excellent”, tyckte fabriksägarna, ”Hmmm...” tänkte arbetarna.

Spinning Jenny. Maskinen, inte kvinnan.

En motståndsrörelse mot industrialiseringen av textiltillverkningen uppstod under det tidiga 1800-talet. Den sades vara ledd av Ned Ludd, även ”General Ludd” eller ”Kung Ludd”,vilken troligen var en helt fiktiv person. Ludditerna samlades nattetid och förstörde maskiner och fabriker, och blev så pass framgångsrika att sammandrabbningar med brittiska armén förekom. Ludditerna var i regel arbetare som blivit arbetslösa på grund av maskinernas intåg, och därmed försökte stoppa den teknologiska utvecklingen. Missnöjet berodde egentligen inte så mycket på teknologins framsteg, utan på ett allmänt missnöje hos arbetarklassen. De som inte hade förlorat sina jobb helt fick ofta betydligt lägre löner och sämre förutsättningar, det var helt arbetsgivarens marknad. Det här var innan fackföreningarna hade gjort sitt intåg. I York hölls år 1813 massrättegångar mot insamlade ludditer, varefter flera dömdes till döden och ännu fler deporterades till kolonierna, alltså Australien.

”A toast to the luddite martyrs then, who died in vain”

New Model Army White Coats

Arbetarnas situation

I de tidiga industrierna var arbetet fruktansvärt hårt. Arbetspassen kunde vara tolv timmar långa eller mer.

Inga som helst arbetssäkerhetsåtgärder. Fabriker och gruvor var ofta i princip dödsfällor, och olyckor var vanliga. Arbetsmiljön var dessutom mycket dålig, inte minst i gruvorna…

Barnarbete vanligt, till och med önskvärt (små, de får plats i de trånga orterna).

Arbetslinjen...

Kvinnor som tidigare arbetat i hemmet måste nu arbeta i industrin för att familjen skulle överleva. Föga förvånande fick kvinnorna lägre lön än männen. Ekonomiskt var det oftare mer lönsamt att prostituera sig än att arbeta i industrin, vilket ledde till att åtskilliga av arbetarklassens kvinnor tvingades ut på gatan för att överleva. Barnens lön var lägst. År 1843 förbjöds kvinnor och barn att arbeta under jord i gruvorna i England, och man lagstiftade om förkortad arbetsdag till tolv respektive tio timmar för dessa två grupper.

Gruvarbetare...

Fabriksägarna ofta butiksägare också, så arbetarna fick handla mat av sina chefer. Hade de inte pengar kunde de jobba av sina skulder, men de måste ju äta när de jobbar… Många hamnade i oändlig skuld till sin arbetsgivare.

”Hi ho. Hi ho. Down the mine we go”

Tom Waits The Seven Dwarves Song (Hi Ho)

Nedan följer några vittnesmål från en gruva I Wales under 1800-talet. Läs, och kom sen inte och gnäll om att ni har det jobbigt i skolan…

Six year old girl:
"I have been down six weeks and make 10 to 14 rakes a day; I carry a full 56 lbs. of coal in a wooden bucket. I work with sister Jesse and mother. It is dark the time we go."

Jane Peacock Watson.
"I have wrought in the bowels of the earth 33 years. I have been married 23 years and had nine children, six are alive and three died of typhus a few years since. Have had two dead born. Horse-work ruins the women; it crushes their haunches, bends their ankles and makes them old women at 40. "

Maria Gooder
"I hurry for a man with my sister Anne who is going 18. He is good to us. I don't like being in the pit. I am tired and afraid. I go at 4:30 after having porridge for breakfast. I start hurrying at 5. We have dinner at noon. We have dry bread and nothing else. There is water in the pit but we don't sup it. "

Mary and Rachell Enock, ages 11 and 12 years.
"We are door-keepers in the four foot level. We leave the house before six each morning and are in the level until seven o'clock and sometimes later. We get 2p a day and our light costs us 2 1/2 p. a week. Rachel was in a day school and she can read a little. She was run over by a tram a while ago and was home ill a long time, but she has got over it."

Isabel Wilson, 38 years old.
"I have been married 19 years and have had 10 bairns [children]:...My last child was born on Saturday morning, and I was at work on the Friday night... None of the children read, as the work is no regular..When I go below my lassie 10 years of age keeps house..."

womeninworldhistory.com

“There´s a powerful feeling, that the American system is failing to deal with the real threats to life: The Bomb, the pollution of air and water, populationexplosion, mountains of slums… And crime.”

808 State In yer face

Men det där hade väl inte med saken att göra? Eller kanske hade det det…