Familjen grunden. Familjer större, flera generationer bodde tillsammans. Ätten fortfarande viktig. ELLER… Senare forskning antyder att det kanske faktiskt rörde sig om mindre kärnfamiljer.
Man och kvinna olika uppgifter, oftast kopplat till fysisk styrka, men ej alltid. Nödvändigt för att kunna driva jordbruk, svårt ensam. Man gifte sig troligen inte så tidigt generellt, snarare när man var runt tjugo. De tidiga giftermålen fann man snarare inom adeln. Mannen bestämde. Äldste sonen ärver gården. Endast män myndiga.
En gård ofta flera hus med gårdsplan i mitten. Hade man tur hade man egen brunn, annars brunn på torget.
Folk levde i byar. Detta var innan storskiftet!
Runt byarna låg åkrar. Tegsystemet skulle göra det rättvist, så att alla fick lite av de olika odlingsmarkerna. Skiftesbruk skulle maximera avkastningen. Träda innebar att jorden fick vila sig och gödslas naturligt av betande djur.
Tegsystemet. Rätt skall vara rätt!
Spannmål, husdjur och grönsaker huvudfödan. Jakt ibland, men detta var ofta förbjudet, ett privilegium för adeln. All mat producerades hemma.
Ingen skola. Alla, även vuxna, var generellt analfabeter. Ej latinska bokstäver, dock ibland runor!
Info fick man i kyrkan, prästen är nyhetsförmedlare, han bestämmer vad som skall sägas, ofta i samråd med fursten.
Viss info även på de återkommande marknaderna. Professionella nyhetsuppläsare förekom. Marknaden en social höjdpunkt. Skvaller och fest.
Åtskilliga högtider, de viktigaste knutna till jordbruksåret. Gamla hedniska blev kristna. Många helgon firades.
Då ingen klassskillnad på kulturen, ingen folklig resp. finkultur. Alla deltog i byfester, ibland även adelsmannen.
Dock STOR skillnad på folklig kultur och kyrkans kultur. Kyrkan ofta oroad.
Sånger (Ballader!), musik, danser (Ringdanser) och lekar.
Öl, vin eller mjöd, beroende på var man bodde.
Socker fanns i princip inte. Till fest åt man honungssötade saker och frukt, förutom den vanliga maten.
Arbetslinjen...
Viktigt hur man såg ut. Kläderna markerade sin ägares stånd. Regel som inte fick överskridas, åt något håll.
Enkla långa klänningar som dras över huvudet. Gärna klara starka färger (växtfärgning). Dekorationer runt halsen. Ofta lät man underklänningen sticka upp över halslinningen på klänningen. Gifta kvinnor bar ALLTID huvudduk. Annars skamligt. Hu! Bättre vävteknik ger möjlighet till längre tyger. Klänningar fick släp. Stora armhål blev poppis. Men då kunde man se brösten! Kyrkan och moralisterna upprörda. Mycket populärt…
Kvinnor hade under huvudduken långt hår, gärna flätat.
Färgglatt skulle det vara!
Lång skjorta med bälte i midjan. Hosor. Ibland korta skjortor som knappt täckte rumpa och skrev. Hu!, sade kyrkan…Senare även byxor, gärna med blygdkapsel. Lång tjusig rock om det var fest. Olika mössor, gärna päls.
Jordbruk med stil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar