Amerikanska revolutionen

Under 1580-talet försökte Storbritannien etablera sig som kolonialmakt i Nordamerika, ett projekt som gick sisådär. Inga större framgångar. Det skulle dröja ända till år 1607 innan den första verkliga kolonin grundades, Virginia. Snart följde ytterligare tolv kolonier, vissa grundade av brittiska regeringen, vissa av bolag, och vissa av privatpersoner (smaka på den!).

Även Frankrike var sugna på att kolonisera Nordamerika, men de kom igång något senare, och lyckades bara få till två kolonier, en i nuvarande Kanada, och en nere i Louisiana.

En tydlig skillnad kunde märkas mellan dessa två kolonialstater, och den låg i deras förhållande till urbefolkningen. Engelsmännen var tämligen fientliga till dessa, och fördrev respektive mördade dem då de kom åt. Fransmännen hade en något annan inställning, och samarbetade i stället med de lokala stammarna, slöt handelsavtal med dem och var mer intresserade av att assimilera urinvånarna snarare än att få bort dem. Ibland. Fransmännen hade ihjäl en del också.

Konkurrensen mellan Storbritannien och Frankrike hårdnade allteftersom, och tog sig mer och mer våldsamma uttryck. Till slut bröt fullt krig ut, det så kallade Sjuårskriget (1757-1763, ännu ett missvisande krigsnamn med andra ord…), vilket utkämpades inte bara i de amerikanska kolonierna, utan även i brittiska och franska kolonier i Asien, främst i Indien och Kina.

Trots att fransmännen får hjälp av inhemska allierade trängs de undan, och Nordamerika ligger mer eller mindre öppet för en brittisk kolonisation. Förbindelserna mellan de tidigare tämligen isolerade och självständiga kolonierna förbättras, och så även handeln mellan dessa. I samma veva växer den amerikanska pressen fram, och tydligare samhällsmönster formas, efter brittisk modell, med allmänna val och lokala skatter. Samtidigt ökar en amerikansk snarare än brittisk självkänsla, en social samhörighetstendens som legat och grott i kolonierna under en längre tid, men som nu växte sig stark. Detta fenomen var en av förutsättningarna för den senare revolutionen.

Krig kostar, och även detta. Storbritannien hade tagit stora lån för att bekosta kriget mot Frankrike, och var nu tvingade att betala tillbaka. För att kunna göra detta ökade man skatterna, även i kolonierna. Invånarna i de amerikanska kolonierna uppskattar inte detta, en inställning som dessutom försämrades av att Storbritannien ville ha högre direktinflytande i koloniernas affärer, lite som tack för att de skyddat dessa mot de hemska fransmännen. Oron och oviljan ökade ännu mer i kolonierna i samma takt som de brittiska myndigheterna ökade skatte- och tulltrycket.

Protesterna började övergå till kravaller, polariseringen mellan kolonisterna och myndigheterna i London var knivskarp. Då en grupp kolonister, utklädda till urinvånare, tog sig ombord ett antal brittiska handelsfartyg som låg för ankar i Bostons hamn och som en protest mot höga tullavgifter dumpade lasten, lådor med te, gick det för långt. Denna händelse, som ägde rum år 1773, kom att kallas ”The Boston Teaparty”. Incidenten ledde till att herrarna i London placerade brittiska trupper runt Boston och stängde hamnen, med krav på att telasten skulle betalas.

Hur man retar engelsmän…

Koloniernas politiska och intellektuella ledare samlades till ett stort möte (år 1774) i Philadelphia, där man beslöt att stödja Boston, och införde en bojkott på varor från och till England. Alla positioner var nu låsta, möjligheterna till en fredlig lösning hade uttömts, nu fick man ta till de tyngsta argumenten… (Våld, alltså, om någon inte har räknat ut det. Om så är fallet, är denna person onekligen väldigt fin, som tror på fredliga lösningar in i det sista, men tyvärr kanske en smula världsfrånvänd och naiv. Men ett hurra för fredsoptimismen: HURRA!)

Hur som helst, kriget som följde kallas det amerikanska frihetskriget och varade mellan 1775 och 1783. Den 4/7 1776 undertecknar den tillsatta kolonialkongressen självständighetsförklaringen, där vissa rättigheter fastställs (dessa är tydliga upplysningstankar, USA är, eller i alla fall var, i högsta grad ett upplysningsprojekt), vilka motiverar koloniernas självständighet från Storbritannien. Intressant är att dessa rättigheter, som kallas mänskliga rättigheter, inte inbegrepp afrikaner eller indianer, utan i princip bara vita protestanter. Flera av revolutionsledarna, som alltså kämpade för frihet och rättvisa, var också plantageägare och ägde hundratals slavar… Mer om detta framöver.

Kriget böljade fram och tillbaka. Storbritannien var visserligen starkt, men kolonisterna fick hjälp av Frankrike. Fransmännen var fortfarande sura efter sjuårskriget, så den franske kungen ger stora summor pengar till kolonisterna. Summor som han lånar, vilket gör att Frankrikes statsskuld blir enorm, och så småningom bidrar till den franska revolutionen. Tala om att gräva sin egen grav…

De disciplinerade (nåja…) brittiska trupperna mötte ett kanske inte helt anat hårt motstånd.

Kolonisterna utnyttjade ofta gerillataktiker, något som på den tiden inte var speciellt vanligt, krig utkämpades i regel på slagfälten. De gånger detta skedde var britterna starka. De brittiska soldaternas moral sänktes dock med hjälp av ständiga sabotage och attentat. Pälsjägare från kolonierna utnyttjade sina färdigheter med geväret, vilket innebar att engelsmännen ständigt måste vara på sin vakt mot krypskyttar. En så enkel faktor som skillnad i vapenteknologi kom att vara en av de avgörande faktorerna: De engelska soldaterna hade bössor med slätborrad pipa, kolonisternas var räfflade. Detta innebar att kolonisternas gevär hade en större träffsäkerhet på långa avstånd, vilket alltså innebar att de kunde börja skjuta innan engelsmännen. Fusk! Skrek britterna, Tjoho! Skrek kolonisterna.

År 1783 besegrar kolonisterna engelsmännen, ett fredsavtal undertecknas i Paris, där Storbritannien avsade alla anspråk på, och erkände kolonierna som självständiga. I kolonierna, nu fria stater, införs demokrati. Allmän rösträtt. Åtminstone för alla vita män med en viss (ganska låg gräns) inkomst. Kvinnor, svarta, urinvånare och fattiglappar fick inte rösta. Och för att vara på valbar plats, alltså att folk kunde rösta på en, måste man ha en ganska hög inkomst och stor förmögenhet. Detta låter kanske inte så demokratiskt i våra öron, men i jämförelse med de samtida europeiska staterna var detta ett enormt steg. I kolonierna fanns ingen monarki, ingen adel, och med andra ord ingen ärvd makt eller förtur.

Kolonierna var nu fria, självständiga stater. Under kriget hade deras samarbete varit mycket nära, men nu måste de besluta hur det skulle bli i framtiden. Under ett konvent år 1787 beslutar man sig för att gå samman och bilda en unionsstat. Detta skedde år 1788, och då hölls även det första presidentvalet. Vinnare blev George Washington, som hade varit en av de mer framträdande ledarna under frihetskriget. USA var nu ett faktum, och resten, som det heter, är historia…

Så vackert att det nästan kommer tårar...