tisdag 28 februari 2012

Stormaktstiden

En gång i tiden var Sverige mycket större, och krigade friskt med andra länder. De svenska arméerna var framgångsrika och Sverige var en av huvudaktörerna på Europas politiska arena. Den här tiden brukar kallas för…

Stormaktstiden

Ok, here goes…

Makten över Östersjön

Tidigt 1600-tal: Sverige i ständig konflikt med Danmark. Enda vägen för Sverige västerut var vid Älvsborgs fästning. Öresund danskt, och bevakades svartsjukt… TULL!

Kontrollen över östersjöhandeln ännu inte avgjord. Sverige, Danmark, Polen och Ryssland gjorde alla anspråk på att ta över efter den nu sedan länge avsomnade Hansan.

Dock… Sveriges konkurrenter råkade i svårigheter: I Ryssland försvagades tsarens ställning på grund av interna tronstrider. Polen var kraftigt försvagat efter krig mot Ryssland, Turkiet och de tyska Habsburgarna. De enda som kunde mäta sig med Sverige i styrka var Danmark…

Sverige ger sig in i maktspelet: Backar Polen mot Ryssland, och vinner ytterligare landområden.

Sedan utbryter krig Sverige – Polen. Sverige vill ha polska Livland, Polen vill ha svenska Estland… Polen var fortfarande svagt, och Sverige vinner.

Ett vapenstillestånd år 1629 stärker Sverige i östersjöområdet. Sverige får Livland och Ostpreussiska kusten. Behärskar nu nästan hela Östersjön…

Vad innebär detta? Jo, omfattande, OMFATTANDE, handels- och tullinkomster!

Det europeiska religionskriget

Vi hoppar tillbaka i tiden några år, till år 1618. Då startade det krig som kom att kallas ”Det 30-åriga kriget”.

Detta brukar beskrivas som ett religionskrig, men var en strid mellan katoliker och protestanter enbart till det yttre, då de verkliga anledningarna till kriget som vanligt handlade om ekonomi och politisk makt…

Den tyske kejsaren (katolik) hade hamnat i polemik med några protestantiska tyska furstar. Dessa ville vara oberoende. Det tyckte inte Kaisern om.

Furstarna fick stöd av Frankrike. Men? Frankrike var ju katolskt, hur går det ihop? Jo, Frankrike gillade visserligen inte protestanter, men de gillade Kaisern ännu mindre! Så kan det vara ibland, tänk på det, ungdomar…

Sverige blandar sig i leken

Strider utbröt, och år 1630 beslutar sig Sveriges kung Gustaf II Adolf att gå in på protestanternas sida. I en skrivelse motiverar han sitt beslut:

Ett krig mellan oss och Kejsaren är oundvikligt därför att:

  1. Kejsaren vill utplåna alla, som inte är av hans religion.
  2. Det Österrikiska kejsarhuset har aldrig upphört att sträva efter världsherravälde.
  3. Om vi inte nu kväser fiendens flotta kommer den utgående från Wismar att störa all handel. Då kan den framgångsrikt bekämpa oss till sjöss. Men det kunde vi förhindra genom att gå över gränsen. Den vägen kunde vi hindra hans välde från att växa i Tyskland.
  4. På detta sätt kan vi uppegga alla våra trosbröder. Om vi överger dem, kan vi aldrig stå till svars inför Gud eller världen.

Detta naturligtvis återgivet på modern svenska…

Gustaf II Adolf ledde Sverige till offensiv. Han ville totalt dominera östersjön, och tydligt näpsa alla eventuella konkurrenter i Europa.

Snabbt rustade han sin armé: 30 000 svenskar och finnar blev fotsoldater, 8500 blev ryttare. Dessutom inhyrdes 33 000 legoknektar, varav 6000 var ryttare. Varifrån kom dessa? Det var inte så noga med den saken…

De av kungen ledda svenska trupperna mötte katolikerna, ledda av den gamle general Tilly, vid Breitenfeld år 1631.

Tilly var en general av gamla skolan, och tyckte att krig skulle utkämpas ”by the book”. Svenskarna tillämpar nya strategier, tex snabb eller fri eldgivning. Dessutom agerade det finska rytteriet på nya manér, vilket överraskade Tilly, varpå kejsartrupperna åkte på dyngstryk. Ha ha!

Glada i hågen tågar svenskarna vidare, mot Bayern (struntar i att bränna ner München), för att sedan tåga mot Wien, kejsarens huvudstad. De möter dock den kejserliga huvudarmén, under general Wallenstein. Aj aj då!

Avgörande slaget föll i Lützen (6/11 1632). Sverige vinner slaget, men kungen dör.

Detta innebär ett psykologiskt och politiskt bakslag, den svenska krigslyckan vände. Frankrike träder in och börjar spela huvudrollen…

Sverige blir stort och större…

Dock, bara för att Sverige hamnar i en svacka innebär detta inte att de slutar kriga, proklamerar allmän kärlek och fred med alla och börjar dansa på ängar med blommor i håret. Nej då. År 1645 krigar Sverige med Danmark (igen) och tvingar av dessa Jämtland, Härjedalen och Gotland. Dessutom tvingar Sverige Danmark att låna ut Halland i 30 år.

Det 30-åriga kriget tar slut år 1648, och i och med fredsfördragen i Westfahlen blir Sverige ännu större, då flera mindre områden i Nordtyskland tillfaller Sverige. Dessa områden är av obetydlig geografisk storlek, men desto viktigare i tullsynpunkt. Mer pengar till den svenska Kronan.

Efter Gustav II Adolfs död tog hans dotter Kristina över makten. Intressant karaktär, men av andra anledningar än hennes krigslycka. Mer om henne senare.

Efter Kristinas abdikering tar kung Karl X Gustaf över. Han krigar med Danmark (igen…), och i och med freden i Roskilde 1658 får Sverige Skåne, Blekinge och Bohuslän. Lånet av Halland blir permanent.

Nu är Sverige stort och mäktigt. Polen, som tidigare gjort anspråk på svenska områden släpper dessa. Sverige är en europeisk stormakt, härskar över Östersjön, respekteras av de övriga europeiska staterna etc… Men hur många bodde i Sverige? Sverige + Finland = 1,2 milj!

Stort och bråkigt!

Livet hemma

Hur såg livet ut då för de 1,2 miljonerna? I korta drag typ så här:

Majoritet bor på landet.

Kriget otroligt kostsamt, både ekonomiskt (ny skatter hela tiden) samt folkmässigt (nya soldatutskrivningar hela tiden).

Hela byar kunde i princip tömmas på män. Många försökte fly och gömma sig, men detta fungerade sällan i längden. Straffen mycket hårda, oftast döden.

Då männen försvann blev det svårare att hålla igång gården. Kvinnorna och barnen fick göra allt arbete. Män gör dock inte kvinnoarbete…

Dessutom, som om detta inte var nog, en liten istid, kallare, hårdare klimat. Missväxt. Men skatterna sjunker knappast…

Prästen ofta den enda nyhetsförmedlaren. Hans uppgift att berätta hur det går i kriget. Går det dåligt skuldbeläggs befolkningen. Deras synder orsakar förluster.

Fler börjar vid den här tiden flytta in mot städerna. Kunde inte hålla igång gården, och försöker överleva som arbetare. Sanitära förhållandena i städerna otroligt dåliga. Sopor och avföring på gatorna. Sjukdomar sprids. I Stockholm är mortalitet högre än nativitet. Staden ökar enbart på grund av inflytt.

Sveriges folk går på knäna. Kriget suger ut alla. Utom adeln…

Adeln yrkeskrigare. De plundrar nere i Europa, och fraktar hem rikedomarna. Bygger trevliga slott hemma. Växer sig starkare, politiskt och ekonomiskt. Dock, Karl XII ändrar på en del av detta… Mer om honom framöver.

Gustav II Adolf – The Man, the Myth, the Legend!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar