Det väldiga romarriket började ett par århundraden in i vår tideräkning försvagas. Germanska barbarstammar från norr och asiatiska ryttarfolk från öst gnagde rikets kanter.
Även inre spänningar urholkade den tidigare supermakten. På 300-talet delades riket i två delar, västrom och Östrom. Västrom lydde under staden Rom, Östrom under staden Konstantinopel. År 476 föll som bekant staden Rom själv, och riket bestod nu bara av Östrom. Hela riket kom att kallas för Byzans, eller det Byzantinska riket. (Byzans var Huvudstaden Konstantinopels gamla namn). Hela Byzans makt centrerades kring Konstantinopel. Staden var även centrum för ekonomin, kulturen och kyrkan. Vilken Religion? Kristendom så klart! Vilken riktning? Ortodox! Byzans kultur var mer influerad av grekisk sådan än av romersk, och det allmänna språket var grekiska.
Då det ur spillrorna av det gamla Västrom föddes något nytt, Karolingerriket och senare det Tysk-Romerska riket, blev det gamla bevarat i Byzans. I de nya rikena i väst utarbetades nya system och många nya traditioner växte fram. Men i öst gällde fortfarande de gamla traditionerna och samhällsmönstrena. På många vis var det i Byzans som den europeiska civilisationen bevarades, när den i väst så att säga låg i träda under de mörka århundradena. Mycket europeisk visdom och kunnande bevarades naturligtvis också av araberna!
Samtidigt fungerade det Byzantinska riket som en spärr, ett skydd mot alltför kraftiga invasioner i västeuropa. Flera östliga ryttarfolk ville inte stöta sig med den byzantinska makten, något som ej heller de expanderande araberna var så sugna på. Till en början.
Dock, Byzans, och framförallt Konstantinopel blev allt eftersom tiden gick ständigt attackerat av olika folk. Germaner, araber, mongoler och perser försökte alla tvinga staden på knä, men misslyckades. Detta beror på flera saker:
Konstantinopel låg väldigt bra till rent geografiskt och försvarsmässigt. Ett strategiskt läge helt enkelt.
Konstantinopel omgavs av tre rader höga murar, vilka ständigt underhölls och byggdes på. Staden ansågs i princip vara ointagbar.
Inne i staden fanns stora sötvattencisterner, betesmarker och trädgårdar. Under en belägring kunde Konstantinopel hålla ut flera år utan att befolkningen behövde svälta.
De byzantinska soldaterna var vältränade och välorganiserade. Man hade en stark flotta, väldisciplinerade fotsoldater och kanske framför allt ett mycket fruktat kavalleri, vilket ofta knäckte de annars på hästryggen överlägsna asiatiska ryttarfolken.
Runt år 1000 var Konstantinopel hela kristenhetens största och rikaste stad. Det var en knytpunkt mellan Europa, Asien och Afrika, där handelsmän och resande från mycket avlägsna platser möttes. Handeln dominerades dock av muslimska, italienska och judiska handelsmän. Den infödda aristokratin sysslade inte med handel på samma sätt, utan tjänade pengar på sina stora landområden, med jordbruk och boskap. Detta gav inte alltid så hög avkastning, men var å andra sidan betydligt säkrare än handel. Trots att flera handelsmän kunde bli oerhört rika, fick de aldrig någon större politisk makt, den hölls av aristokratin. Vanliga människor, hantverkare, lägre tjänstemän och liknande, levde i flervåningshus, i lägenheter. De rikares bostäder var ofta strikt uppdelade mellan könen, så att kvinnorna hade en del och männen en. Kvinnorna vistades sällan eller aldrig utanför hemmets murar, och troligen har det muslimska haremet inspirerats av detta grekiska system. Att äga en eller ett par slavar var vanligt, även bland de lägre klasserna. Slavar var billigt. På detta vis fortlöpte rikets existens. Bortsett från några bakslag (typ 1204, det fjärde korståget) var Byzans ett väl fungerande och mäktigt rike. Men, som alltid, allt roligt måste få ett slut, och för Byzans tog det roliga slut år 1453… Enter the turks!
Mysigt värre. Men vad gör Mehmet II där i nederkanten? Bådar inte gott!
Det Osmanska riket
Redan på 1200-talets slut hade olika turkfolk börjat utöva inflytande i mindre Asien, då de tidigare härskarna, Seljuk-turkarna, hade förlorat deras tidigare totala kontroll över området. Den grupp som snabbt blev starkast kallade sig Ottomanerna (kan vara en fransk term efter arabiskans Uthman) eller Osmanerna, efter sin ledare Osman. Osmanerna etablerade ett gränsrike mellan den muslimska och den kristna världen, en position som de effektivt utnyttjade. Själva var de muslimer, och utropade ett jihad, för att med denna religiösa rätt ta över andras riken. Osmanernas jihad hade för avsikt att underkuva snarare än att förgöra, och en hög tolerans mot andra traditioner och religioner visades. Åtskilliga miljoner ortodoxa kristna och judar undflydde Europas religiösa konflikter och förföljelser, och sökte sig till det Osmanska riket. Här var de fria att utöva den religion de själva valde, så länge de lydde den turkiska överheten och betalade skatt till dessa. Förutom de religiösa fördelarna kunde det Osmanska riket erbjuda en långt bättre administration än exempelvis det Byzantinska riket, och för icke-muslimer även vissa skattelättnader.
Denna tolerans hos osmanerna gällde naturligtvis endast då folk gav sig frivilligt. Vid flera tillfällen mötte de väpnat motstånd, exempelvis av serbisk-bosniska trupper år 1389, samt av ungerska, av franska, tyska och engelska riddare förstärkta trupper 1396. Dessa motståndare utplånades utan pardon. Sedan får man naturligtvis inte glömma Vlad i Valakiet…
Vlad äter middag. Yummy!
Riket växte, och snart började självaste Konstantinopel, det Byzantinska rikets huvudstad, att locka. En turkisk här under Mehmet II på över 100 000 man attackerade staden. Dock, vilket tidigare nämnts, hade Konstantinopel ett fenomenalt försvar. Med hjälp av de tjocka murarna, grova kedjor över vattenvägarna och en stående försvarsmakt på 10 000 soldater höll kejsar Konstantin IX ut i sex veckor, innan staden tvingades kapitulera, för att sedan plundras under tre dagar.
Mehmet var så poppis att han till och med fick vara på moderna pengar!
Osmanerna etablerade sig snabbt som nya härskare, tog över stora delar av det Byzantinska riket och döpte om huvudstaden till Istanbul. Istanbul restaurerades och nya byggnader uppfördes. Stadens invånarantal hade minskat betänkligt under de senaste årtiondena, varpå Mehmet flyttade in nya, för att få igång handel och annan näring. Judar togs emot med öppna armar, något som snabbt spred sig i de judiska enklaverna i Europa. Åtskilliga judar kallade Istanbul för ett paradis, då de jämförde staden med de ständiga förföljelserna och övergreppen i Europa.
Osmanernas makt var nu oerhört stor. Hela Europa darrade inför ”Turken”, samtidigt som man ville handla med det nya superriket. Frankrike såg möjligheten att slå två flugor i en smäll, och allierade sig med Osmanerna. På så vis fick de ensamrätt att handla med dem, samt kunde tillsammans med turkarna försöka knäcka det Tysk-romerska riket under den Habsburgska ätten. Den Habsburgske kejsaren kontrade då med att alliera sig med det mäktiga Persien, varpå sultan Suleiman sluter förbund med diverse protestantiska tyska furstar (kejsaren var katolik) och stödjer dessa, och så vidare och så vidare…
Stort är bra. Osmanska vid 1580
Slavsystemet
Genialiskt system rådde i det Osmanska riket: Sultanen äger all mark. Alla undersåtar är i princip slavar. Om du är duktig får du mark av sultanen, men är fortfarande slav. Allt som gives kan lika snabbt tagas bort igen. Följaktligen, även de på mycket höga poster, storvesiren, generaler och paschor, är alla slavar. Deras lojalitet ligger i att sultanen när som helst kan avsätta och avrätta, samt ta deras ägor ifrån dem. Med andra ord ingen arvsadel som i Europa, utan snarare högavlönade slavar med total lojalitet till sultanen. Detta system även i armén, janitsjarerna. Slavkrigare med stora möjligheter att avancera enbart efter egen förmåga. Fattiga sålde ibland sig själva eller sina söner till janitsjarregementen, en möjlighet till bättre liv än som vanlig fattig. Janitsjarer från andra länder inte ovanligt, ända ifrån Nordeuropa förekom. Sultanatet köpte även, eller tog som krigsbyte, företrädesvis kristna pojkar, vilka bedömdes efter sin förmåga. Den mest begåvade tiondelen fick utbildning och sedan jobb i den osmanska administrationen, resten fick jobba inom jordbruket för att bygga upp sin styrka, och sändes sedan till janitsjarerna. Total lojalitet även här.
Kvinnans situation
Om kvinnans situation i det Osmanska riket vet man rätt lite, åtminstone när det rör sig om vanligt folk. Det finns mer material om de rika kvinnorna, vilket inte är speciellt ovanligt. De välbesuttna kvinnorna kunde ha, och hade det tämligen ofta, en indirekt politisk makt. De kunde på grund av sin rikedom agera självständigt till en viss grad, men man får inte glömma att de levde i en förhärskande patriarkal kultur. Sultanens och andra höga herrars kvinnor, det vill säga hans fruar, mamma, ogifta systrar och konkubiner levde i speciella kvinnosektioner i palatsen, kallade harem. Alltså inte en plats för olika sexuella utsvävningar! (Detta är en nidbild framlagd i väst under 1700-talet).
Sultanen skaffade helst barn med slavkonkubiner. Dessas lojalitet var större, de saknade egen förmögenhet och därmed makt, och kunde inte ställa till med något juridiskt trassel. Barnen räknades lika högt oavsett moderns börd, slav eller utländsk drottning spelade ingen roll. Alla sultanens söner kunde bli ny sultan, vilket inte sällan resulterade i brodermord…
Den osmanska kulturen påverkade även Europa i hög grad: Klädsel, kaffe, musikinstrument (trumsetet!) och mycket annat kom till Europa via osmanerna. Trots att dessa oftast såg som en stor och farlig fiende, imponerade den rika kulturen på européerna.
Fika!
Dock, allteftersom tiden gick började makten tackla av. Århundradena gick och inte mycket nytt hände, flera andra nationer, främst i Europa, utvecklades snabbare och gick om Det osmanska riket. På 1800-talet försvagades riket dramatiskt, för att under 1900-talets början betraktas som ”Europas sjuke man”. Efter det första världskriget, då Det osmanska riket var allierat med de förlorande makterna med Tyskland i spetsen, föll riket till slut. Ur askan föddes den moderna staten Turkiet, men det är en annan historia…
Andra bullar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar