Kvinnohistoria II "Det svaga könet"

Som vi sett har kvinnan med stor effektivitet hållits undan att alltför aktivt deltagande i samhällets utveckling. Undantagen, det vill säga kvinnliga potentater, har varit få, och den struktur dessa individer har agerat i har alltid varit modellerad efter patriarkala mönster. Även inom det privata ekonomiska fältet, där kvinnans inflytande tillåtits vara större, har oftast mannen varit den officiella dominanten.

Samtidigt har kvinnan naturligtvis, och i detta fall använder jag ordet naturligtvis i dess grundläggande betydelse, utgjort en stor lockelse och fascination för män, alltså de som formulerat reglerna. Ofta har en form av hatkärlek varit påtaglig, inte sällan kallad ”madonna och hora-komplexet”. Denna kluvna inställning är mycket påtaglig i vissa kulturer, mindre i andra. Mycket ofta skiljer sig inställningen även inom en kultursfär, och kan då sägas bero på klasstillhörighet (en parallell mellan kvinnors kamp för sina rättigheter och klasskamp är svår att undvika, även om många politiker på högerkanten gärna försöker) och ekonomisk status.

I denna del av momentet skall vi främst titta på hur man betraktade kvinnan, primärt ur ett medicinskt perspektiv. Det hade varit väldigt intressant att även studera det estetiska perspektivet, och se hur den ideala kvinnokroppen har framställts genom århundradena, men detta kommer vi i hög grad att återända till i senare moment, så ni får hålla er till tåls, fashionslaves…

Organismen kvinnan

Att människan har intresserat sig för hur den egna kroppen är konstruerad och fungerar är inte konstigt. Då och då går vi sönder eller blir sjuka, och ett hum om hur vi är skapta underlättar reparationerna. Givetvis har våra kunskaper om kroppen, under större delen av människans existens, varit ganska vaga när de varit som bäst. I äldre medicinska skrifter kan vi visserligen hitta en hel del kloka och korrekta iakttagelser, inte minst om man studerar de verk medeltida muslimska läkare lämnade till omvärlden, men vi kan också hitta fullkomligt vansinniga idéer. Förr trodde många exempelvis att de inre organen rörde sig fritt inne i kroppen, eller att man vid sjukdom mådde bättre om en del av ens blod tappades ut. Värre exempel finns. Lyckligtvis började man under tidigmodern tid och framförallt under upplysningen och senare anta en betydligt klokare syn på människokroppen, vilket vi skall vara glada för i dag. Man studerade med allt större framgångar kroppens system och funktioner, och fick kunskaper om mer och mer avancerade kroppsliga processer. Även det mänskliga psyket och dess möjligheter till sjukdomar började under 1800-talet undersökas, och man började skönja mönster och kopplingar mellan kropp och psyke vilket gör att vi i dagsläget har alla möjligheter att må bättre än människan någonsin gjort. Den medicinska vetenskapen har utan tvekan avancerat på bara några hundra år, vi lämnade medeltidens irrläror bakom oss och förstod hur våra kroppar verkligen fungerade. Våra manliga kroppar alltså. Kvinnans kropp, och även hennes psyke, var till för inte länge sedan, och här talar vi en bra bit in på 1900-talet, en vetenskaplig vildmark dit bara några få forskare vågade sig, med risk för at sätta sin trovärdighet och karriär på spel.

Det verkliga, vetenskapliga, även om denna term kanske är väl generös i sammanhanget, intresset för och forskningen kring kvinnans fysik och psyke inleddes i princip på 1800-talet. Detta har sin största förklaring inte så mycket i medicinalvetenskapens landvinningar, utan faktiskt i den nya samhällsstrukturen i samhällsklasser. Tidigare, då samhället var indelat i stånd, betraktades kvinnan som en visserligen mystisk men generellt likartad varelse, oavsett hennes samhällsposition. När klassamhället växte fram började man göra en allt mer påtaglig skillnad mellan människor i allmänhet, och kvinnor i synnerhet. Följaktligen menade många läkare att kvinnor ur överklassen, medelklassen och underklassen var väsensskilda från varandra, och etta både fysiskt och psykiskt, med olika styrkor men framförallt olika svagheter. Om man sedan jämförde med män var olikheterna naturligtvis enorma. Skillnaden mellan män och kvinnor ansågs av många nästan vara som mellan två arter. Ej att förglömma är att man under denna tid också menade att människor av olika rasgrupper som man kallade det också var tydligt särpräglade och hade en högre eller lägre evolutionär kvalitet. Att rangordna och klassificera in människor i olika fack hörde tiden till.

Så vad var kvinnan? Till att börja med, vilket alla bekanta med vetenskaplig metod naturligtvis redan vet, måste man, om man skall studera något ha någon form av referenspunkt, något at jämföra och förhålla sig till. Skall man studera temperaturer är det bra att känna till och använda sig av, säg, nollpunkten, och skall man mäta hastighet, storlek, eller vad som helst, måste man ha en bas att utgå ifrån. Då man forskade om kvinnor utgick man från mannen. Detta innebar att mannen alltid var norm, och i regel inte vilken man som helst, utan den vite europeiske mannen. Allt som avvek från de, oftast förståeligt tänkta och standardiserade snarare än realistiska, värden som denne ansågs representera sågs som abnormiteter och tecken på lägre utvecklingsnivå. Detta medförde att fullt naturliga, av naturen fulländade, kvinnliga kroppsfunktioner, sågs som mer eller mindre sjukdomstillstånd, då de inte stämde överrens med en manlig norm.

De största skillnaderna mellan män och kvinnor ligger som bekant i reproduktionsorganen, i våra könsdelar. Att dessa delar sedan påverkar andra delar av kroppen (Exempelvis hormoner som sätter igång könsmognad påverkar mycket annat, något som jag gissar att just ni, tonåringar, är väl och i många fall pinsamt, medvetna om.) var läkarna medvetna om, men tillskrev ofta det kvinnliga könets, primärt hennes livmoder, en enorm påverkan på hela den övriga organismen. Kvinnan var i betydligt högre grad än mannen en könsvarelse, och hela hennes existens, hela hennes natur, styrdes av könets tillstånd.

Evil!

Stor tankemöda lades ned på att försöka definiera kvinnans natur, och om man bortser från en del verkliga dumheter etablerades tre starka teorier. I korthet såg de ut enligt följande, med reservation för vissa variationer och undantag:

Den anatomisk-fysiologiska modellen

Charles Darwin beskrev i sin ”Om arternas uppkomst” (1859) hur olika djurarter utvecklats ur lägre stående arter, så även människan. Dessa teorier hade enorm genomslagskraft, och kom även att påverka forskningen om kvinnan, från mitten av till slutet av 1800-talet. Hon, liksom alla människor som inte var vita europeiska män, jämfördes med normen och konstaterades skilja sig från denna. Den vite mannen, som ansågs när man dragit Darwins evolutionslära till sin spets vara den högsta evolutionära stegpinnen, tillskrevs karaktärsdrag som styrka, förnuft och intelligens, medan andra rasgrupper menades vara mer intuitiva, känslostyrda och benägna att imitera högre raser. Dessa drag tillskrevs även kvinnan, vilket gjorde henne jämförbar med lägre raser. Kvinnan hade alltså, enligt denna logik, stannat på ett lägre evolutionsstadium än mannen. Anledningen låg i att hela kvinnans organism var fokuserad på reproduktion, vilket gynnade rasen men hämmade henne som organism.

Dessa tankar kombinerades med en anan populär idé under denna tid, nämligen idén om livsenergins konstans. Denna tanke innebar att alla människor hade en viss mängd energi, och beroende på hur denna spenderades påverkades individens utveckling. Då kvinnans energi fokuserades i hennes könsdelar, speciellt under menstruation och under graviditet, minskade hennes energimängd till andra områden, såsom hjärnans utveckling. Vidare menade man att kvinnan just under menstruation generellt var så ”irriterad” i könsdelarna att hjärnan stördes i sin funktion, varför framförallt unga kvinnor inte skulle överbelasta hjärnan (läs ”studera”), då detta kunde påverka hennes reproduktiva energi negativt och hon, om det ville sig illa, kunde bli steril.

Inom denna teoribildning såg man hela kvinnans kropp som diametralt annorlunda än mannen, och detta tog sig främst uttryck i kroppens konsistens (!). Män var hårda, inte minst i muskler och könsdelar, medan kvinnan var mjuk. Till och med då det gällde sjukdomar var män och kvinnor olika. Då män var sjuka var sjukdomen lokal, typ blindtarmen, men hos kvinnor var sjukdomar oftast mer flytande och spridda i hela hennes organism, och tog sig både fysiska men även psykiska uttryck.

Den gynekologiska modellen

Denna modell, som var vanlig till slutet av 1800-talet men vars idéer ändå förekom och tillhörde det allmänna medvetandet till 1930-talet fokuserade sig om möjligt ännu mer på just de kvinnliga könsdelarna, primärt livmodern. Detta organ jämfördes ofta med, och betraktades nästan som en egen organism som inte bara rörde sig fritt inne i den kvinnliga kroppen (Det ni tjejer, när hade ni livmodern i nacken senast?) utan också utövade närmast total kontroll över kvinnans övriga funktioner, fysiska som psykiska. Här jämfördes kvinnan med mannen. Mannen har sina könsdelar utanpå kroppen, vilket medförde att mannen kunde kontrollera detta och därmed hade styrkan att agera förnuftigt och rationellt, vilket kvinnor, hårt ansatta av sin egen könsdrift, alltså inte kunde.

Tvångsintagen hysterisk kvinna.

Då livmodern var ett så dominerande organ i kvinnokroppen menade läkarna att samtliga nervimpulser i princip sändes ut eller styrdes via denna. Man jämförde livmodern med en telegrafstation som skickade meddelanden till alla viktiga instanser i en nation, en sorts kroppslig sambandscentral unik för kvinnan. Detta innebar att samtliga åkommor berodde på störningar i könsdelarna. Allt, från nymfomani och kleptomani till onani och huvudvärk ansågs bero på missförhållanden i livmodern. Kvinnor som menstruerade, var gravida eller just ingått i klimakteriet troddes exempelvis vara mer benägna att begå brott. En läkare obducerade kvinnor som dött på ett mentalsjukhus och kunde konstatera att en tredjedel hade sjukliga förändringar i underlivet. Att man lade in tydliga moraltankar i denna modell är tydlig. En kvinna som onanerar, vilket ansågs skamligt och onaturligt, riskerade att bli mentalsjuk. Att drabbas av hysteri, alltså agera okontrollerat och irrationellt, eller till och med drabbas av olika närmast epileptiska anfall, berodde helt på livmodern (hystera, livmoder på grekiska). Just hysteri var en mycket vanlig diagnos på kvinnor under denna period, och var förklaring till det mesta då det gällde kvinnors åkommor.

Idén att livmodern var centrum i den kvinnliga organismen ledde också till att man trodde sig kunna bota allt genom att behandla könsdelarna. Kunde exempelvis hysteri framkallas av olika former av tryck mot underlivet, borde man kunna bota denna genom att göra på samma vis, men på ett gynnsamt vis. Att bota hysteriker genom olika former av underlivsmassage blev vanligt, och man menade att det bästa botemedlet mot flera åkommor, men kanske hysteri i synnerhet, var en rejäl orgasm.

Teknikens under.

Den neurologiska modellen

Den tredje modellen, som så att säga avlöste de två tidigare (även om dessa i hög grad låg kvar länge, om än inte i det vetenskapliga toppskiktet), byggde på den ökade kunskapen om nervsystemet man fått under det förra sekelskiftet. I princip byttes livmodern och dess verkningar på kvinnokroppen ut mot det sköra, mycket sköra, kvinnliga nervsystemet. Man menade att kvinnans nerver, till skillnad mot mannens, inte klarade av att fördela och reglera kroppens energiflöden, varför obalans lätt kunde uppstå, med fysiska och psykiska åkommor som följd. Efter det Första Världskriget avlöstes den neurologiska modellen av den psykologiska modellen, vilken bygger på Sigmund Freuds teorier och praktik. Denna modell var snarlik den neurologiska modellen, och kan sägas vara en del, om än uppdaterad version, av denna. Sjukdomstillstånden berodde dock inte på felfördelad energi utan på olika trauman eller sexuell förträngning, och botades bäst genom psykoterapi.

Sjukdomstillstånd som livsstil

Som kanske framgår var vetenskapen om kvinnan och hennes sjukdomar knappast vad vi i dagsläget skulle kalla seriös. Olika, vitt skilda symptom, behandlades på samma vis, eller så behandlades samma sjukdom med helt olika metoder. En tendens började dock anas under 1800-talet, alltså som en direkt påföljd av det nya klassindelade samhället: Kvinnor ur medelklassen och även ur överklassen levde ofta i ett ständigt sjukdomstillstånd. Ofta var sjukdomarna just av de långvariga, svårbehandlade slaget. Ofta var symptomen trötthet, oro, svimningar eller liknande.

Många kvinnor besökte doktorer för att få hjälp mot sina åkommor, men, vilket flera läkare beskrivit, väldigt många blev ännu mer nedstämda eller till och med besvikna, då denna hjälp gavs. En läkare beskriver hur en kvinna besökte honom och klagade över smärtor. Han kunde konstatera att det var en lindrig och framförallt lättbehandlad åkomma, men kvinnan verkade allt annat än lättad över detta besked. Hon nöjde sig inte med en enkel diagnos, utan gav sig inte förrän läkaren gått med på att det kunde röra sig om en allvarlig, neurologisk sjukdom, och gått med på att patienten skulle fortsätta att besöka honom kontinuerligt för behandling.

Anledningen till detta beteende låg inte i ett sjukdomstillstånd, utan snarare i den samhällssituation framförallt medelklassens kvinnor befann sig i. Deras roll i livet var att föda fram några barn som sedan en barnflicka skötte om, och annars mest gå runt i sitt hem och vara vacker, oskuldsfull och oförmögen att ägna sig åt något mer intressant än att brodera eller spela piano (Inget ont om broderi eller piano, men om det är det enda man får göra blir det lite trist.). Medelklasskvinnans liv var med andra ord mycket tråkigt, och hon såg ofta sig själv som en funktionslös, reducerad individ. Det var i denna situation sjukdomen kom att bli ett andningshål. Genom att lida av någon, helst exotisk och svårbehandlad, åkomma, blev hennes vardag åtminstone lite mer intressant. Hon kunde, på grund av sin sjukdom, börja ställa vissa krav, vilket hon inte kunnat tidigare, och om hon då och då svimmade var hennes omgivning tvungna att reagera och beakta hennes behov. Genom sin sjukdom kunde hon dessutom få ett helt nytt socialt liv. Led man av nervositet ordinerades man ibland at åka till en kurort, alltså en sorts blandning mellan sjukhus och lyxhotell, för att vila upp sig. Ofta var livet på kurorterna betydligt mer stimulerande än i det inrutade hemmet, och kvinnor kunde träffa andra människor och umgås på ett mindre otvunget vis. Många av kvinnorna från medelklassen, och även vissa ur överklassen, använde sig alltså av sjukdom som identitetsbyggande funktion, som ett sätt att skaffa sig ett värde utöver det rent äktenskapliga.

Arbetarkvinnorna

Denna möjlighet gavs dock inte till arbetarklassens kvinnor. Deras ekonomiska situation tillät dem inte att ge efter för eventuella krämpor, och absolut inte att låta dessa inverka på kampen för brödfödan. Arbetarklassens kvinnor levde ofta under mycket hårda förhållanden, där olika former av förtryck och övergrepp tillhörde vardagen. Den socio-ekonomiska miljö de levde i var en grogrund för alkoholism, och även om inte alla kvinnor var alkoholister var deras män ofta det, vilket ytterligare försvårade kvinnors situation. Det förbud mot preventivmedel som rådde i de flesta länder medförde ofta stora barnkullar, med ytterligare svårigheter i direkt följe.

Precis som vetenskapen under 1800- och början på 1900-talet gärna jämförde alla icke-européer med den vite europeiske mannen, jämförde man arbetarkvinnan med hennes motparter i de högre samhällsklasserna. Även i detta fall menade man att det närmast var fråga om två arter. Då medelklass- eller överklasskvinnan framstod som ljuv och skör, betraktades arbetarkvinnorna som våldsamma, ociviliserade och promiskuösa. Skräcken man hyste för dessa kvinnor var stor, och man menade att de kunde tillföra nationen stor skada om de inte hölls under sträng uppsikt och kontroll. De gånger arbetarkvinnor drabbades av sammanbrott eller psykisk sjukdom blev det därmed inte en tids vistelse på ett spa, utan de spärrades in i mentalsjukhus, och blev inte sällan lobotomerade eller steriliserade, det senare så att de inte skulle kunna sprida sitt ofördelaktiga arv vidare. Detta innebar att stora mängder kvinnor, på grund av mindre förseelser eller att de helt enkelt reagerar på missförhållandena de levde i, kunde spärras in på livstid och fråntas alla sina mänskliga rättigheter. Detta var knappast ett öde män gick till mötes, ens för värre brott. Arbetarkvinnan var helt enkelt för farlig för sitt eget bästa.

Så djävla läskiga.

Avslutning

Så var är vi nu? Betraktas män och kvinnor lika? Har vi samma rättigheter? Endast den blinde svarar ja. Även om vi avsevärt förbättrat situationen för kvinnor, främst i västvärlden, råder stora orättvisor. Fortfarande är mannen norm, och kvinnan förhindras på olika vis med hänvisning till hennes kropp, och faktiskt, då ofta till hennes könsdelar och till dem relaterade fenomen. De orättvisor kvinnor drabbades av förr i tiden var illa, men vi kan alltid hänvisa till den tidens generella okunskap om tingens ordning, som någon form av ursäkt för hur kvinnor behandlades. Nu vet vi bättre. Vi vet att livmodern inte lever ett eget liv, vi ser inte äktenskap som en affärsuppgörelse (hoppas jag) och vi är inte rädda för sexualitet. Ändå förekommer så många orättvisor och missförhållanden där kvinnor drar det korta strået. Och nu har vi inte ens en ordentlig ursäkt. Det är fan så man skäms…

Källmaterial

Samtliga uppgifter till detta moment har jag tagit från McKay med fleras ”A History of World Societies” (Boston, 2004) samt Karin Johannissons ”Den mörka kontinenten – Kvinnan, medicinen och Fin-de-siècle” (Stockholm, 1994), en bok som jag varmt rekommenderar och jag utan att blinka skulle göra till obligatorisk läsning för alla elever. Alla lärare också. Faktum är att alla människor som kan läsa borde läsa den, då den handlar om ganska viktiga saker.

Kvinnohistoria I

Kvinnohistoria, inledning

Först måste vi definiera ”kön”:

Biologisk definition: Vilka kön finns, är det binärt eller inte? Vad säger forskningen?

Social konstruktion: Är ens könstillhörighet biologisk eller socialt konstruerad? Vad är manligt respektive kvinnligt, och vad beror det på? Finns det naturliga skillnader?

Kulturell definition: Hur betingas vi av kulturella värderingar?

Alltså, som synes, är detta inte så lätt. Denna diskussion tämligen ny, liksom kvinnohistoria generellt (se nedan).

Med risk för att begå en dumhet, med hänvisning till ovanstående punkter, väljer jag likväl att i nedanstående text använda mig av en binär, troligen högst patriarkal definition av begreppet kvinna. Jag är medveten om problematiken i detta, men är för tillfället för lat för att diskutera detta djupare. Jag vill dock uppmana alla att fundera kring dessa frågor, då de är av stor vikt.

Med detta sagt…

Ämnet historia är närmast oändligt i sitt omfång. Allt som människan trott, tänkt, varit sysselsatt med eller ens varit i närheten av har ett värde i historieforskningen. Detta innebär att det är ganska svårt att vara helt unik om man vill forska i vårt förflutna. Ytterst sällan hittar man en sten som ingen tidigare historiker vänt på, och om man bara söker noga skall man troligen finna att även den mest triviala historiska process varit föremål för åtminstone en kandidatuppsats någon gång (Det kan vara nästan skrattretande smala områden, typ ”Centerpartiets pälsdjurspolitik mellan åren 1994-2004” eller ”Åkeruppstyckningsprotokollen i Sörunda socken under 1750-talet, en sociologisk analys”). Dock, det finns inte speciellt mycket skrivet om kvinnor och deras situation. Eller, för att förtydliga, det finns en hel del skrivet om kvinnor och deras situation, men inte i relation till hur mycket det finns skrivet inom ämnet historia över lag. Kvinnohistorian utgör en mycket liten del, vilket ter sig en smula underligt, då kvinnor trots allt utgör hälften av världens befolkning. Man kan med fog ställa sig frågan varför det har kommit att vara på detta vis, och därför tänker jag, ytterst kortfattat, ge en introduktion till kvinnohistoria som forskningsområde, nedan.

Varför skall man över huvud taget studera kvinnors historia? Det naturliga svaret finns ovan, nämligen att de är en del av mänskligheten och därför är intressanta. Dock, detta har inte varit gängse åsikt under lång tid. Kvinnan har inte ansetts intressant av olika anledningar, anledningar som naturligtvis definierades av män. Till att börja med har kvinnan, vilket även de med mycket vaga kunskaper i historia känner till, inte tillåtits ha en speciellt framträdande roll i de flesta samhällen vi känner till. Kvinnor har oftast förpassats till hemmets sfär, med sysslor som ofta ansetts ointressanta och ovidkommande för de stora historiska processerna. Historieskrivningen förr berörde primärt politisk historia, alltså kungar och krig, och med sådana perspektiv har man ansett (”man” i detta sammanhang är boktavligt talat) att exempelvis kunskaperna om hur man förr lagrat mat, hur barnmorskor arbetade under medeltiden eller hur förhållandena var för soldathustrur under det trettioåriga kriget varit totalt värdelösa för den grandiosa historia man skrev. Inte ens under 1900-talets första hälft, då även kvinnor började kunna ägna sig åt högre studier, visades någon entusiasm rörande kunskapssökandet om kvinnor och deras roll och situation genom historien. Detta gällde inte bara ämnet historia, utan även andra discipliner där man studerar det mänskliga. De enda akademiska sammanhang där man visade ett intresse för kvinnan var inom medicinen, men i detta fall var anledningarna knappast vad vi i dagsläget skulle se som ordentlig forskning eller vetenskap (mer om detta framöver). Kvinnoforskningen, alltså alla studier om kvinnan och hennes roll och påverkan i och på samhället hölls alltså utanför. De få forskarna förvisades till den akademiska världens utkanter och fick ofta utstå att bli hånade och förlöjligade. Dock, nu, och kanske runt de senaste 20-30 åren har kvinnoforskningen fått en hyfsat given plats i vetenskapsvärlden, och intresset för kvinnohistoria och kvinnoforskning har ökat. Olika feministiska vetenskapsfilosofier har gjort sitt intåg, men därför är det viktigt att påpeka en skillnad: Kvinnoforskningen intresserar sig för kvinnan, men begagnar sig i regel av vedertagen, patriarkal om man så vill, vetenskapssyn. Feministisk vetenskapsteori innebär en ny syn på vetenskap, ett brott med den äldre, traditionella och patriarkala (ja faktiskt) vetenskapstanken. Svårigheter med den feministiska vetenskapstanken är att det inte finns någon enhetlig linje, de flesta teorierna är mycket unga. Många inre motsättningar och skillnader förekommer därmed, vilket är vanligt när en vetenskap är så pass ny. I framtiden kommer troligen flera forskare, i olika discipliner, att bygga sin forskning på feministisk vetenskapsteoretisk grund, naturligtvis förutsatt at jämställdhet mellan könen fortfarande ses som eftersträvansvärt. Tråkigt vore det annars.

Hur som helst, jag hade tänkt inleda detta moment med en översiktlig rekapitulering av de senaste fyra tusen årens högkulturer. Inte alla, men några. Jag struntar i några, och vill i detta påpeka att det inte beror på något annat än att de jag tar upp bör vara bekanta för er, mina elever, då det var de vi tog upp i Historia A-kursen. Så det blir inte mycket om exempelvis kvinnor i förcolumbianska Amerika eller kejserliga Kina. Inte denna gång.

Antiken

Låt oss börja med antiken, och några av de tongivande kulturerna under denna period. Även om det finns tämligen gott om skrivet källmaterial är det påtagligt att detta framställts av män, vilket naturligtvis påverkat. Ändå kan vi troligen se beskrivningarna av kvinnans situation i dessa källor som ganska trovärdiga. Att fabulera så pass taskiga förhållanden känns inte så troligt, om man säger så. De kan naturligtvis ha varit värre, vilket om så var fallet skulle vara riktigt otäckt…

I hela den antika världen, under alla epoker och i alla kulturer, var kvinnans roll primärt hustrun, barnaföderskan. Hennes plats var i hemmet, i den privata sfären, medan mannen ofta rörde sig i den offentliga sfären. Att kvinnan bands till hemmet brukar ofta förklaras med en förnuftig arbetsfördelning i en jordbrukarmiljö, en tanke som inte saknar relevans. För att kunna driva ett jordbruk så effektivt som möjligt krävs att en person plöjer åkrar och liknande, medan en tar till vara på råvarorna i och sköter hemmet. Mannens fysiska styrka har ofta angetts som skäl till dennes roll utanför hemmet (det är jobbigt att plöja) och kvinnans svaghet, främst då hon är gravid eller måste ta hand om spädbarn, har varit anledning till att hennes plats varit hemmet. Dock, under antiken var inte alla bönder, även om majoriteten naturligtvis var det, och då det gäller fysisk styrka är skillnaden mellan män och kvinnor i regel så liten att den inte påverkar arbetskvalitén i ett jordbruk. Följaktligen har den könsbaserade uppdelningen snarare ideologiska än praktiska rötter, något som tyvärr gäller än i dag inom många områden.

Babylonierna

Då kvinnan var så pass bunden till hemmet och familjen är det inte underligt att äktenskapet ansågs vara en central företeelse i kvinnans liv. En stor del av de texter som finns bevarade från antiken, och senare också för den delen, berör just denna institution. Stora likheter finns mellan de olika kulturerna, men även vissa skillnader. I Hammurabis lag, en av de äldsta lagtexter (inte den äldsta dock) som finns bevarade, förklarar den babyloniske kungen Hammurabi vad som gäller för kvinnor rörande äktenskap. I Babylon var äktenskap i princip en affärsuppgörelse mellan brudens far och hennes blivande make. En överrenskommelse om äktenskap kunde göras upp när brudparet, eller framförallt bruden, var vid låg ålder. Sedan, när giftermålet skedde, föregicks detta av ett tydligt äktenskapskontrakt, där det också framgick hur mycket brudgummen skulle betala brudens far, och hur stor hemgift bruden skulle föra med sig in i äktenskapet. Hemgiften ägdes officiellt av bruden, men det var hennes man som fick förvalta den. Äktenskap kunde brytas, men då fick den drivande parten ofta betala dryga böter.

Hammurabis lag. Det är snyggt med kilskrift!

Att äktenskapet var ett ekonomiskt avtal innebar att kvinnan i princip saknade rättigheter i äktenskapet och därmed över huvud taget. Hon var mannens ägodel, vilket även gällde de barn som äktenskapet antogs resultera i. Mannen hade alltså rätt att, om han ville, sälja fru och barn som slavar. Om en kvinna var otrogen hade mannen rätt att döda henne. Dock, något som åtskilliga texter från denna tid antyder, hade kvinnan viss ekonomisk makt. Flera testamenten finns bevarade, där mannen lämnar alla ägodelar till sin fru, och även om Hammurabis lag beskriver restriktioner för kvinnor att syssla med affärer finns åtskilliga texter som påvisar att många kvinnor drev företag och även anskaffade sig rikedomar. Detta kan vara ett tecken på att även om lagarna sade en sak så var praxis en annan, och även om kvinnans äktenskapliga rättigheter var små förekom naturligtvis äktenskap där kärlek och vänskap mellan parterna rådde.

Judarna

Precis som i nutiden kan förhållanden och situationer förändras, så även för antikens kvinnor. Ett tydligt exempel på detta finner vi i den äldre judiska historien, typ för tre tusen år sedan. Judarna hade från början varit ett nomadiserande herdefolk, där stammen var överordnad den enskilda familjen. Allteftersom började denna livsstil dock förändras, och judarna började mer och mer försörja sig genom jordbruk, vissa blev till och med urbaniserade. Denna utveckling ledde till att kärnfamiljen blev allt mer viktig, och stammens roll mindre viktig. Denna utveckling av det judiska samhället innebar dock en försämring för kvinnorna. Tidigare kunde kvinnor inneha viktiga positioner, inte minst inom den religiösa kulten. Prästinnor och kvinnliga profeter förekom, men allt eftersom blev dyrkandet av Jahve mer och mer manligt orienterad. Detta tog sig exempelvis uttrycket i att kvinnan ansågs vara rituellt oren, först bara under menstruation (Detta har förekommit i oräkneliga samhällen, och förekommer än i dag. Se bara reklamen för bindor och tamponger. Sedan när är mens blått? Menstruation är, i 2000-talets upplysta västvärld, fortfarande ansett som en orenhet.) men sedan även i samband med barnafödande och ännu senare i allmänhet, vilket innebar att de prestigefyllda religiösa uppdragen endast kunde innehas av män. Så även bland judarna reducerades kvinnan redan under antiken till ett liv helt centrerat kring äktenskap, hushåll och barnafödande, och hennes enda möjlighet till status och erkännande var genom att framstå som en god och trogen hustru. Hennes position var med andra ord beroende på hennes roll som mannens underlydande följeslagare och mor till hans barn.

Grekerna

Den grekiska kvinnans status och hennes levnadsförhållanden har debatterats länge, och än finns ingen fullständig enighet i denna fråga. En av anledningarna är att de grekiska texter som finns bevarade ytterst sällan berör kvinnor över huvud taget, de handlar oftare om politik och krig, och när kvinnor får vara med är beskrivningarna av dessa troligen starkt idealiserade. Följaktligen kan man ana viss brist på realism, men genom att läsa mellan raderna och att hårdgranska de dokument med någon form av trovärdighet kan vi ändå gissa oss till en hyfsad bild av hur kvinnor hade det i det antika Grekland.

Även i Grekland var kvinnans roll hemmet, och de saknade generellt politiskt, ekonomiskt eller även rättsligt inflytande i den officiella sfären. I hemmet hade de officiellt ingen makt, mannen var envåldshärskare även här, men det troliga är att många kvinnor var ansvariga för familjens hushållsekonomi i praktiken, och det finns antydningar på att många kvinnor lade sig i politiken, men genom sina män. Dock, Grekland var en strikt patriarkal kultur, och även om naturligtvis alla kvinnors liv inte var ett helvete får man inte förringa det förtryck många levde under. En man hade rätt att misshandla sin hustru och sina barn, och ofta var kvinnan förbjuden att lämna bostaden utan sällskap av en manlig ”övervakare”, det vill säga släkting. Detta gällde primärt de mer välbeställda, då kvinnor som var bönder eller fiskare ofta rörde sig utomhus, då familjens ekonomi var beroende av deras arbete. Även kurtisaner, hetärer, alltså lyxprostituerade, kunde uppnå någon form av frihet på de flesta plan utom det politiska. Annars skulle kvinnor vara lydiga, trogna, underlägsna och vackra. Deras intellektuella kapacitet var ointressant, likaså deras andra kvaliteter som kanske inte direkt berörde hemmet eller barnafödandet. För majoriteten av Greklands kvinnor var tillvaron mycket sträng och helt styrd av deras fäder eller äkta makar.

Kvinnosyssla. Ofta enda sociala kontakten man hade med andra kvinnor var vid brunnen

Ett visst undantag kan dock skönjas i Sparta. Som många vet var Sparta en militärstat som i våra ögon skulle anses synnerligen obehaglig. Alla spartanska män tränades kontinuerligt i strid, och förutsattes stå och dö snarare än att ge sig. De spartanska krigarna var, faktiskt, och detta är troligen alltså sant och ingen myt, bland de hårdaste krigarna som existerat. Denna hårdhet gällde även för de spartanska kvinnorna. De förbjöds bära vackra kläder och smycken, i stället skulle de se till att föda starka pojkar som kunde bli duktiga soldater. Enligt dåtidens idéer blev barnen starka om modern var det, vilket innebar att Spartas kvinnor tränade sin fysik nästan lika hårt som männen. De tilläts inte, likt övriga Grekland, inneha officiella befattningar, men de var däremot tillåtna att delta i politiska sammanhang och att yttra sig i dessa, vilket gjorde Sparta unikt. De spartanska kvinnorna odlade en självbild som hustrur och mödrar till segerrika krigare, och vid flera tillfällen sattes även dessa kvinnors mod och kampvilja på prov. Detta medförde att de spartanska kvinnornas mod och självständighet blev legendarisk, och de levde betydligt mer jämställt sina män än andra grekiska kvinnor. Men kvinnorna i Sparta var som sagt ett undantag.

I och med Alexander den Stores erövringar i Asien (kring 300-talet f.Kr.) kom den grekiska kulturen i kontakt med asiatiska tankar och traditioner, och den hellenistiska kulturen föddes. Detta var en mycket dynamisk och på många vis lyckad blandkultur, och inte minst kvinnorna fick det avsevärt bättre under den hellenistiska perioden. Åtskilliga kvinnor skaffade sig en utbildning, och började arbeta med riktiga yrken. Flera framgångsrika kvinnliga läkare finns exempelvis omnämnda i källor från denna tid, liksom flera poeter, vars verk finns bevarade. Några kvinnor gick i lära hos filosofer, och var utan tvivel del av den tidens intelligentia. Kvinnor kunde till och med delta i politiskt arbete, om än med vissa begränsningar, och en framgångsrik kvinna kunde föräras ett hedersmedborgarskap. Naturligtvis gällde ovan nämnda exempel primärt kvinnor ur förmögna förhållanden, de fattiga kvinnorna fick ytterst sällan ens lära sig läsa. Att det patriarkala förtrycket lättade så under denna period beror mycket på en ekonomisk utveckling. Inledningsvis fick en kvinna inte göra affärer utan en man som övervakare, men ofta var denne man bara med symboliskt, och åtskilliga kvinnor med affärssinne kunde göra stora pengar, som faktiskt var deras egna. I Sparta kunde de till och med äga land, och några av Spartas mest förmögna landägare var just kvinnor. Med ekonomisk styrka kommer man långt, och det var just detta som bidrog till att fler kvinnor kunde utbilda sig och börja arbeta.

Romarna

Det var i den hellenistiska kulturen som staden Rom växte sig stark, för att snart var centrum i det väldiga Romerska Riket. Tyvärr innebar den romerska eran en tillbakagång för kvinnors rättigheter och frihet. Den romerska kulturen var synnerligen patriarkal, och påminde mycket om de tidigare, pre-hellenistiska kulturerna i sin syn på kvinnan och hennes roll i familjen och i samhället, men vissa skillnader fanns dock.

I Rom var familjen en mycket viktig enhet, och den absoluta makten hade mannen, ”Paterfamilias” (”Familjefadern”). Han hade onskränkta rättigheter att behandla sin fru och sina barn hur han ville, barnen även när dessa uppnått vuxen ålder. Han kunde utan straff mörda sin fru om hon varit, eller han misstänkte att hon varit, otrogen, och han hade rätt att döda sina barn. Om han ville kunde han sälja fru och barn som slavar. Denna starkt hierarkiska struktur kom dock att placera även hustrun i en maktposition, något som framträder tydligast i romerska hushåll med en hyfsad ekonomisk status. Matronan, som hon kallades, var ansvarig för hushållsekonomin, ansvarade för att slavarna skötte sig och att barnen uppfostrades. Ofta krävde detta ansvar viss utbildning, vilket innebar att romerska flickor ur mer välbärgade familjer fick en formell utbildning.

Herr och Fru Romare.

Kelter och germaner

Att beskriva den antika världen och inte nämna dessa två kulturer är ett misstag, då de kom att utgöra på många vis minst lika stor påverkan på senare europeisk, och därmed global (Ja, Europa har påverkat resten av världen i mycket hög grad, fråga bara indianerna…) utveckling. Tyvärr är de antika skriftliga källorna om dessa folk ofta skrivna av romare eller greker, vilket utan tvekan färgat beskrivningarna. Då krönikörerna dessutom var män, och då oftast var totalt ointresserade av kvinnornas liv i dessa kulturer, är våra kunskaper i dagsläget inte kompletta. Dock, några kvalificerade gissningar går ändå att göra, baserade på urkunder och arkeologi.

Det tycks som att kvinnans position var generellt starkare i dessa kulturer, speciellt hos kelterna. Dock, bägge kulturerna var patriarkala, vilket därmed innebär begränsningar för kvinnorna.

Hos germanerna, med sitt system av wergeld (alltså att alla människors värde kunde mätas i reda pengar), mättes kvinnors värde utifrån deras nytta. En kvinna som var i fruktsam ålder, och därmed kunde föda barn, ansågs mer värdefull än en förpubertal flicka eller en gammal kvinna som inte längre var fertil. Att kvinnor sågs som ett ekonomiskt värde visade sig också genom att germanerna idkade polygami, alltså mångifte. Att det bara var männen som kunde ha flera fruar, och inte tvärt om, är, kanske inte så förvånande, en tydlig patriarkal markering. Att ha flera fruar antydde status och ekonomisk styrka. Om germanerna var i krig och vann, ingick ofta de dödade motståndarnas änkor i krigsbytet, precis som vilka skatter som helst.

De germanska kvinnornas status var en spegling av deras män. Detta innebar at om en man var en bonde, var hans fru det också. Om hon dock fick en ny man, som exempelvis var aristokrat (hövding, kung, krigsherre, whatever), förändrades hennes status till hennes mans. Detta innebar också att om en hövding dog, kunde hans fru (favorithustrun om han hade flera) ta över hans position. I den germanska historien finns flera exempel på just detta, vilket innebar att kvinnor kunde inneha den högsta politiska makten. Det kunde också förekomma att om en man dog, och saknade söner, tog hans äldsta dotter över hans position. Legender berättar om döttrar som tagit över sina fäders krigarposition, ofta för att utkräva blodshämnd på den eller e som dödat fadern. Detta verkar bara ha gällt så länge kvinnan var ogift dock. När hon skaffade sig make fick hon lägga brynja och svärd på hyllan, och foga sig i de vanliga hushållsgöromålen.

Germanska, starkt romantiserade, kvinnor spöar romare.

Även bland kelterna kunde kvinnor regera, vilket inte minst romarna bittert fick erfara då de mötte drottning Bodicea. Bland kelterna hade kvinnor större makt och inflytande än hos germanerna, och de kunde delta i politik, krig och ekonomi nästan på samma nivå som männen. Dock, kelternas högsta bestämmande samhällsklass, druiderna, var strikt reserverad för män (Även om vissa teorier finns som antyder en klass av kvinnliga druider med enorm, klart överlägsen makt. Än så länge inga konkreta bevis dock, tyvärr.), vilket alltså medförde att kvinnor undanhölls från den absoluta makten. Även kelternas matrilinjära släktskapsbestämning antyder en högre status för kvinnor, även om detta mer kan vara ett praktiskt sätt att bestämma släktskap i en på många vis sexuellt frigjord kultur, som kelternas ju var…

Och varför inte? Keltiska drottningen Mebd, mer mytisk än historisk...

Puh, sådär, det var antiken. Vi ångar vidare i historien och ger oss i kast med medeltiden. Here we go!

Medeltiden

Under medeltiden blev människan mer litterat rent översiktligt, även om de flesta människor var fullständiga analfabeter. Kristendomens spridning över Europa medförde dock att ett läs- och skrivkunnigt prästerskap etablerades, och många av dessa präster beskrev inte bara himmel och helvete, utan även allt däremellan. Åtskilliga av deras texter finns kvar, vilket alltså innebär att vi har ett tämligen stort källmaterial från denna period. Om man dessutom lägger till alla texter från den muslimska världen, där ännu fler kunde läsa och skriva, har man goda chanser att göra sig en ganska klar bild av kvinnans liv och situation i ett medeltida samhälle.

Då medeltidens främsta högkulturer brukar anses vara den kinesiska och den muslimska, men då jag helt eurocentrerat valt att ignorera kina i detta moment, passar det bra att beskriva hur kvinnor hade det i den muslimska världen.

Den muslimska världen

Innan islam introducerades rådde ett beduinideal i Arabien. Området saknade helt centralmakt och lagstiftning, något som drabbade alla i utsatt position, och då kanske kvinnor i synnerhet. I det arabiska stamsamhället var kvinnans status mycket låg, och alla kvinnor sågs som ägodelar vilka tillhörde stammen. De kunde inte inneha någon maktposition och de saknade i stort rättigheter. Dock, Muhammed införde en ny social ordning i området, som senare snabbt kom att spridas över ett mycket stort område. Under Muhammeds livstid stärktes kvinnans ställning. Innan enandet av stammarna (Umma) hade kvinnan, som ovan nämnt, igen rättssäkerhet. Detta innebar att flickbarn kunde mördas utan några som helst repressalier, män fick misshandla och mörda sina fruar och liknande. Kvinnor kunde säljas till giftermål, kvinnor fick inte färdas/resa ensamma osv. Med Koranen som rättesnöre stärktes kvinnans ställning. Hon fick bland annat rätt till arv (en dotter skulle ärva hälften av det som hennes bror/bröder fick ärva), hon kunde vara aktiv inom politiken (Aisha, en av profetens fruar, utövade stort politiskt inflytande på den nyskapade muslimska staten) och fick resa samt äga mark. En del menar att Koranen under den första delen av Umajjadernas regeringstid (typ slutet av 600-talet och under 700-talet) ansåg att kvinnan och mannen var jämlika, då kvinnan som moder till kommande muslimer var lika viktig som männen. Därför var det viktigt att kvinnor deltog i religiösa ceremonier och fick kunskap om den rätta läran. För att kunna göra detta var det därför viktigt att även kvinnor fick tillgång till utbildning, vilket också skedde.

Dock, kvinnans främsta roll var moder och hustru, hemmet och äktenskapet var hennes sfär. Precis som i Europa giftes kvinnorna bort tidigt. Kvinnorna var runt tolv och deras blivande makar ofta tio till femton år äldre. Att man hade dessa tidiga giftermål berodde på att säkra många barn, en sorts motåtgärd för att säkra beståndet av arvingar trots hög barnadödlighet. Kvinnans arbetsområde bestämdes utifrån mannens sociala position. En bondfru skulle hjälpa mannen ute på fältet. Köpmannafrun hjälpte till med handeln, medan en högreståndsfru skulle övervaka slavar och tjänare samt ansvara för att hemmet och hushållets ekonomi sköttes väl. Precis som inom den judiska traditionen kunde man, både män och kvinnor, under vissa förutsättningar, begära skilsmässa.

Islam innebar en striktare moralkod, men inledningsvis var denna i princip oberoende av genus. Otrohet och prostitution straffades mycket hårt, ofta genom hundra piskrapp vilket i princip är en dödsdom. Dock, till skillnad mot exempelvis det kristna Europa dömdes även manen i dylika brottsmål. Alltså både den prostituerade OCH köparen, den otrogna kvinnan eller mannen OCH den han eller hon var otrogen med. Det fanns tydliga tendenser att jämställa inte bara kvinnans andlighet med mannens, utan även hennes sexualitet, något som i princip inte skett sedan dess. Nej, knappt ens nu.

Det var bättre förr...

Tyvärr kom denna progressiva syn på samhället i allmänhet och därmed även kvinnors rättigheter att alltmer försvinna, en förändring som skedde från 1000-talet och framåt. Det var under denna period som de muslimska kvinnornas rättigheter i stort återgick till den pre-muslimska nivån, en utveckling vars uttryck mycket sällan saknade stöd i Koranen och ibland till och med gick rakt mot vad som stod skrivet i denna. Orsakerna till denna förändring är många, och kan sägas vara en kombination av ekonomiska och politiska försämringar i den muslimska världen, vilka även ledde till att den muslimska högkulturen efter medeltiden tappade styrfart och blev omkörd av det mer progressiva Europa. Effekterna av denna tillbakagång ser vi än i dag.

Europa

Vi lämnar den soliga södern och rör oss geografiskt mot det mörka, medeltida Europa. Efter traumat då Västrom föll hade en ny, kristen, kultur börjat växa fram, med nya samhällssystem och värdegrunder. Det europeiska samhället utvecklades till ett strikt hierarkiskt ståndsamhälle, där de olika stånden hade mycket olika levnadsvillkor, både män och kvinnor. Nedan följer korta beskrivningar av hur kvinnans situation kunde te sig i respektive stånd. Observera att dessa är mycket översiktliga, och inte lägger någon större vikt på lokala variationer och detaljer. Det kan med andra ord finnas undantag och skillnader, men rent generellt såg det ut som beskrivs nedan.

Det tredje ståndet

Den stora majoriteten av Europas befolkning tillhörde det tredje ståndet, någonstans mellan 90-95 procent. Inledningsvis var nästan alla av dessa jordbrukare, men under högmedeltiden växte fler och fler städer upp, en urban ekonomi utvecklades, och det tredjeståndet delades i bönder och de nya borgarna. Bönderna var även efter denna delning i absolut majoritet, varför jag börjar med dessa.

Vi vet att för den medeltida bondebefolkningen var familjen den viktigaste samhällsenheten. Ättesamhället dröjde sig kvar på många ställen, inte minst här i Skandinavien. Detta har lett till en historiemässig missuppfattning om den medeltida familjestrukturen. Man har länge antagit att en bondgård beboddes av en utökad familj, alltså en man och kvinna, vilka ofta gifte sig mycket unga, deras barn, men även deras föräldrar, kanske även deras yngre syskon med familjer och liknande. Denna teori har allt mer kommit att förkastas, då senare rön visat att familjerna ofta var kärnfamiljer, det vill säga man, kvinna och deras kanske tre, fyra överlevande barn. De tidiga giftermålen har också visat sig vara en feltolkning. Bönderna bildade familj när de var runt tjugo år, de tidiga äktenskapen förekom snarare inom adeln.

Att driva ett lantbruk på medeltiden var svårt och riskfyllt. Missväxt, slagregn, brand och sjukdomar var ständiga hot som kunde leda till svält och död. Detta innebar att alla vuxna var tvungna att delta i produktionen, även kvinnorna. Detta innebar att kvinnor arbetade både hemma och ute på fälten, det senare så länge en långt gången graviditet inte hindrade och ibland även trots denna. Dessutom var det ofta kvinnorna som framställde raffinerade matvaror (bryggde öl, bakade, saltade och rökte fisk och annat) och andra viktiga förnödenheter såsom tyger, ljus och liknande. Då dessa produkter framställdes till ett överflöd kunde kvinnorna sälja överflödet på en marknad, och då bidra med en rent monetär inkomst till hushållet. Detta innebar att i det medeltida bondesamhället hade kvinnan en enormt viktig ekonomisk position, vilket i sin tur ofta ledde till att de faktiskt hade ett vist inflytande i hemmet, om än oftast inofficiellt.

Fest i byn. Yay!

Trots detta var kvinnan rent rättsligt begränsad. Hon hade sällan arvsrätt, och om hon ärvde fick hon en mindre del än sina bröder. Kvinnor kunde inte inneha maktpositioner, det vill säga de kunde inte agera byäldste eller ingå i byråd. Kvinnomisshandel var tillåtet och till och med uppmuntrades i viss mån, om än moderat. Ofta slets kvinnornas fysik ut tämligen snabbt, på grund av det hårda arbetet och det stora antalet graviditeter hon genomgick.

För borgarkvinnorna var situationen något annorlunda, naturligtvis. Borgarnas huvudnäring bestod inte i det slitiga jordbruket, utan i hantverk och handel. Ofta var dessa sysselsättningar tämligen inkomstgivande, vilket ledde till att den ekonomiska standarden var högre bland borgarna än bland bönderna (Till skillnad mot den hygieniska. Mer om det i kommande moment). Forskning har visat att borgarkvinnorna spelade en aktiv roll i städernas ekonomi. En undersökning av 1300-talets Frankfurt visar att en tredjedel, 33 procent, av alla hanverkarföretag drevs helt av kvinnor, 40 procent helt av män och övriga av en blandning av män och kvinnor. Detta antyder alltså en nästan jämn arbetsfördelning inom hantverk. Detta visar sig också då gamla förteckningar beskriver kvinnor som varit medlemmar av hantverksskrån, och i flera fall uppnått mästargrad, och därmed haft möjlighet att utöva inflytande i skråets styrelse. Inom handel är kvinnor också representerade, om än i mindre grad. Detta deltagande i yrkeslivet innebar at många kvinnor hanterade ibland stora summor pengar, vilket i sin tur innebar en viss ekonomisk frihet. Arvslagarna var visserligen likadana i staden som på landet, men vi finner betydligt fler undantag inom borgarklassen. Dessa undantag bestod oftast i att en änka fick ärva hela sin mans förmögenhet, detta primärt i syfte at bevara verksamheten.

Stadsbor

Rent socialt kan borgarkvinnorna sägas ha levt under ungefär samma regler som bondkvinnorna. Männen var de officiella härskarna även i städerna, även om en ekonomiskt mäktig kvinna naturligtvis hade mer att säga till om än vad som var vanligt.

Adeln

För adeln, den härskande klassen, var livet naturligtvis avsevärt lättare än för människorna i det tredje ståndet, och detta gällde givetvis även kvinnorna. Inom adeln odlades idéerna kring den undersköna jungfrun, och adelns döttrar lade ned stor möda på att kunna föra sig väl och att vara fysiskt attraktiva. Klädmoden kom och gick, och hade man pengar kunde man kosta på sig en del, ju mer desto bättre. Mer om kläder senare. Adelns kvinnors främsta uppgift var annars att vara mor. Skilsmässa var inte tillåtet, men om en kvinna inte kunde få barn hade mannen ofta rätt att lämna henne. Om mannen däremot inte kunde producera arvingar, var det ändå mycket svårt för kvinnan att skilja sig, hon kunde sällan föra sin egen talan, utan en manlig släkting måste lägga fram kravet på skilsmässa. Om en adelskvinna inte blev bortgift, vilket hon ofta blev mycket ung, av politiska och ekonomiska skäl, fanns det ofta bara en utväg för henne, och det var att gå i kloster och bli nunna. Faktum är att många nunnekloster hade stor makt, de tillhörde trots allt kyrkan, och nunnorna i klostren hade en personlig frihet som på många vis var betydligt större än för vanliga familjekvinnor. I klostret kunde de studera, läsa och skriva, och odla sin intellektuella förmåga. Intellektualism var annars knappast något som ansågs passande för kvinnor tillhörande adeln. Om man var nunna och dessutom adlig var chansen ganska stor at man kunde få en hög position inom klostret, till exempel som abedissa, och kunde då utöva direkt kyrklig och politisk makt, något som historien ger flera exempel på. Det finns andra exempel på kvinnor med makt under medeltiden, men de är en tydlig minoritet i relation till männen. Dock, det förekom både drottningar och adelskvinnor vars inflytande var påtagligt. Antingen styrde dessa direkt, eller så styrde de indirekt, som makten bakom tronen. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Det var bekvämt att vara adlig...

Då adeln var en klass av yrkeskrigare innebar det ibland att mannen var borta under längre perioder. Ett korståg till exempel (populärt nöje på den tiden) kunde innebära att mannen var borta i flera år, och under den perioden var hustrun ofta den ansvariga för ekonomin, vilket då det rör sig om ett adelsgods kunde vara en stor och betungande uppgift. Det förekom att detta ansvar låg kvar på hustrun permanent, om hennes man dödats, men oftast tog den äldste sonen över den officiella posten som överhuvud när han blivit myndig. Givetvis fungerade modern då som oftast ovärderlig rådgivare.

Oavsett ståndstillhörighet var kvinnans situation ofta mycket svår. Fattigdom och det faktum att män kunde ostraffat misshandla sina fruar ledde till att många kvinnor tvingades in i prostitution, ett fenomen som under medeltiden var tämligen accepterat, även om exempelvis kyrkan fördömde verksamheten som moraliskt förkastlig (att många präster var flitiga torskar talade man inte gärna om). Prostitutionen var vanligare i städerna än på landsbygden, och i flera städer blev den en så naturlig del i stadens ekonomi att lagar och förordningar stiftades just för de prostituerade och deras yrkesgrupp. Prostituerade måste ha speciella kännetecken, ofta tydliga klädesdetaljer eller liknande, för att bli identifierade snabbt som just prostituerade (förekommer än i dag). De skulle arbeta under bestämda tider, förbjöds att antasta förbipasserande för att sedan kräva betalning eller med våld släpa in män i sina hus. Om de drabbades av könssjukdomar förbjöds de att vara verksamma. För många kvinnor var medeltiden verkligen mörk…

Tidigmodern tid

I och med reformationen inleddes en ny era i den europeiska historien. Den gamla katolska kyrkan klövs, och nya idéer började ta form och lanseras, inte bara religiösa, utan även tankar rörande samhället, vetenskapen och kulturen.

Luther hade i sin uppdatering av kristendomen höjt äktenskapets status, och i och med det även kvinnans, då hon trots allt var en viktig del av denna institution. Ett lyckat äktenskap sågs som en förutsättning för ett i övrigt lyckat och då även gudfruktigt liv, vilket medförde att i reformationens kölvatten en mängd äktenskapsmanualer gavs ut, för att hjälpa oroliga eller okunniga makar att göra det bästa av familjelivet. I dessa manualer fastslås det att mannen bestämmer, men att han skall vara en rättvis och mild familjefader, inte någon tyrann. Han skulle vara ansvarig för familjens materiella välmåga, vilket man såg som ett stort ansvar. Detta innebar också, att i den protestantiska delen av Europa (och sedan även i Amerika och Australien) frodades bilden av den framgångsrike mannen vars hustru inte skulle behöva jobba. Faktum är att i de länder där protestantismen slog igenom minskade kvinnors yrkesarbetande, och därmed även deras ekonomiska makt. Att kvinnor yrkesarbetade såg många också som ett tecken på att hon inte prioriterade hushållet högst, och därmed olämpligt. Kvinnor som beklagade sig om det tunga arbetet att föda många barn blev tillrättavisade med att även män har det jobbigt, då de måste arbeta för att försörja familjen. Som kvinnor alltså inte borde hjälpa till med. Snygg logik.

För katolikerna var äktenskapet heligt och obrytbart, men i protestantiska områden började kyrkan öppna för möjligheten att skilja sig. Orsaker som accepterades var otrohet eller oreparerbara konflikter mellan makar. Efter en skilsmässa hade både mannen och kvinnan rätt att gifta om sig. Trots och på grund av dessa förändringar var samhället fortfarande strikt patriarkalt, och ingen tydlig skillnad kan skönjas rörande detta faktum vare sig i protestantiska eller katolska samhällen (eller puritanska och kalvinistiska heller för den delen).

Dock, synen på kvinnan förändrades långsamt. Detta kan man se inte minst inom konsten, där det blev allt vanligare at måla kurviga damer i otvetydigt sexuella sammanhang. Detta påvisar att intresset för den kvinnliga sexualiteten och kunskaperna om den kvinnliga kroppen faktiskt var ganska höga under denna tid. Barnmorskor, oftast äldre kvinnor, var väl medvetna o att befruktning sker lättare om kvinnan uppnår orgasm, och nygifta kvinnor blev ofta undervisade i hur de skulle uppnå sexuell njutning. De många kvinnor ur de högre samhällslagren vilka varit nunnor, men i och med reformationens nedläggning av klosterverksamheten blivit arbetslösa, rekommenderades att gifta sig, för att få utlopp för emotionella och, faktiskt, sexuella behov. Man menade också att äktenskapet skulle befria ex-nunnor från kyrkligt (läs ”katolskt”) förtryck. Att de kanske lämnade ett kyrkligt förtryck men ingick ett äktenskapligt förtryck talade man knappast om. Att klostren varit en fristad för många kvinnor, var inte heller intressant, vilket innebär att stängda kloster för många nunnor innebar en kraftig försämring av livskvalitet.

Den tidigmoderna tiden innebar många framsteg inom vetenskap, kultur och samhälle. Tyvärr innebar den också en del bakslag, varav ett drabbade just kvinnor riktigt illa, nämligen det fenomen som vi numera kallar häxprocesserna. Forskare har länge diskuterat orsakerna till denna hysteri, och kommit med flera möjliga förslag till anledningar, vilka vi inte kommer att gå in på här. Oavsett orsaker, resultatet blev en paranoid stämning i framförallt protestantiska områden, och denna resulterade i sin tur i att tusentals människor, varav den absoluta majoriteten var kvinnor, torterades och avrättades.

Häxprocesser... Så. Djävla. Dumt.

Upplysningen

Tidigare epokers vidskepelse fick dock snart, tack och lov, ge vika för förnuftet. Dock, föga förvånande, räckte förnuftet oftast bara till för män, varför kvinnans situation inte förändrades speciellt mycket, i alla fall inte om man sätter den i relation till andra samhällsförändringar.

Upplysningen medförde ett ökat intresse för vetenskap, och en utvecklingsoptimistisk anda svepte över framförallt Västeuropa och de av västeuropéer koloniserade områdena på andra sidan haven. Vetenskap och förnuft skulle leda människan in i en ny, bättre tid tänkte många, och fler och fler insåg vikten av utbildning, inte bara kyrklig sådan, utan även vetenskaplig. Vikten av lärdom hölls högt av upplysningsfilosofer som Rosseau och Voltaire, men de var mer försiktiga då det gällde kvinnors utbildning. I sitt stora pedagogisk-filosofiska manifest Emile (1762), beskriver Rosseau hur barn skall lära sig av eget intresse, och hur deras kunskaper skall skydda dem mot att korrumperas av ett degenererat samhälle. I boken gör han dock klart att det är en skillnad mellan hur pojkar respektive flickor skall utbildas. Flickor bör definitivt få en utbildning, men denna bör avgränsas till att endast beröra sådant som kvinnan kan ha nytta av i det vuxna livet. Kanske inte som en direkt överraskning menar Rosseau att det kvinnor behöver lära sig är att ta hand om ett hushåll, att uppfostra barn samt lite grundläggande hemekonomi. Med andra ord samma saker som romerska kvinnor typ två tusen år tidigare ansågs vara mest lämpade för.

Dock, några undantag skymtade till även under denna period. Många manliga läkare, med en formell utbildning, märkte att många, många kvinnor dog eller skadades i samband med barnafödande. Detta mycket på grund av okunskap om hur kroppen fungerade eller bristande kunskaper om enkel hygien. Man började då utbilda professionella barnmorskor, som alltså hade som yrke att hjälpa kvinnor föda barn så skonsamt som möjligt. Dessa kom att utgöra en del av den medicinska kåren och blev allt viktigare som yrkesgrupp. Barnadödligheten gick ned, så även dödligheten bland föderskor.

Även andra kvinnor utbildade sig, och då inom ämnen de var intresserade av. Dessa kvinnor var dock ett fåtal, och kom nästan uteslutande från adeln, vilket innebar att e hade de ekonomiska möjligheterna att skaffa sig privatlärare som kunde förse dem med kunskap. Det var skönt att tillhöra aristokratin på den tiden. Eller snarare, det var skönt att tillhöra aristokratin, såvida man inte bodde i Frankrike och året var 1789…

Som alla vet var det detta år som den franska revolutionen drog igång, med allt vad den kom att innebära. Folket reste sig mod adelns och monarkins förtryck, och ett demokratiskt samhälle var målet. Dock urartade det hela till Robespierres skräckvälde, för att sedan övergå i Napoleons kejsardöme. Demokratin fick helt enkelt pausa ett tag till. Intressant är dock att under revolutionen spelade kvinnorna en viktig och framträdande roll, och många av dem menade att upplysningens tankar om frihet och rättvisa faktiskt skulle gälla kvinnor också. Under en kort period alldeles i samband med revolutionen förbättrades också kvinnornas position avsevärt, för att sedan snabbt återgå till det pre-revolutionära läget. Flera kvinnor höjde sina röster och krävde sina rättigheter (Marie Gouze såg hur revolutionsledarna struntade i kvinnornas situation och formulerade flera skrifter där hon kritiserade revolutionen på grund av detta, och kom med förslag på hur samhället skulle kunna formas mer jämlikt. Hennes kritik av revolutionen uppmärksammades dock av Kommittén för Nationell Säkerhet, Robespierres härskarverktyg, och hon blev avrättad i giljotinen år 1793.), men till ingen nytta. När Napoleon Bonaparte grep makten försämrades kvinnans ställning ytterligare. I Napoleons totalitära stat menade man att mannen skulle styra över sin hustru som Napoleon styrde över sina undersåtar, och man tog flera steg tillbaka vad gäller kvinnors rättigheter.

"Varför äter de inte bakelser?"...

Industrialismen

Samtidigt som den franska revolutionen och andra politiska revolutioner skakade Europa och Amerika pågick en annan revolution, den som vi kallar den Industriella revolutionen. Denna innebar enorma förändringar av samhället, och var den verkliga skiljelinjen mellan det gamla samhället och det nya. Nya produktionsformer introducerades och med dessa en ny, i högsta grad urban, ekonomi. Det gamla ståndsamhället avvecklades och gav plats åt det nya klassamhället. Detta innebar även stora förändringar på familjestrukturer, och då kvinnan alltid starkt kopplats ihop med just familjen blev förändringarna omfattande även för henne.

För kvinnorna i överklassen var livet tämligen oförändrat. Deras främsta uppgift var att föda barn, men i övrigt hölls de, mer eller mindre mot sin vilja, undan från världsliga bekymmer, eller bekymmer över huvud taget. Överklasskvinnans roll var att i princip leva som en levande staty, ett smycke för familjen. Hon hade inget behov av utbildning, och endast ett fåtal skaffade sig en sådan. Oftast räckte det med att kunna brodera, spela något instrument och möjligen skriva vacker poesi. Då överklasskvinnornas liv ofta bestod av tristess förekom det att vissa valde att arbeta, men då inte inom något yrke, utan oftare som frivillig i någon hjälporganisation för fattiga barn ur arbetarklassen.

Medelklassens kvinnor hade en mer komplicerad situation. I medelklassen dominerade det gamla protestantiska idealet att en man skall jobba och på så vis försörja hela familjen, så att hans fru skall kunna vara hemma och passa barnen. Även medelklassens kvinnor skulle alltså, liksom överklassens, vara passiva och oförmögna till mycket annat än vara vackra och väna. Till skillnad mot överklassens kvinnor var medelklasskvinnorna dock ofta begränsade ytterligare av ekonomiska skäl (de var inte lika rika) samt av den stränga moralkod som medelklassen levde under. Var man överklass kunde man kosta på sig att vara lite excentrisk eller annorlunda, det kunde inte medelklassens kvinnor. Ofta var deras enda möjlighet att få uppmärksamhet eller erkännande att vara sjuka. Mer om det senare.

Arbetarkvinnorna var precis som i det tidigare ståndssamhällets bondkvinnor tvungna att arbeta hårt för sin överlevnad. De stora fabrikerna och industrierna behövde hela tiden ny arbetskraft, och då industriarbetare sällan behövde någon direkt utbildning, de var okvalificerad arbetskraft, kunde kvinnor göra jobbet lika bra som män. Dessutom fick de lägre lön. Detta innebar naturligtvis att fabrikerna fylldes med kvinnor som arbetade för familjens uppehälle, och som dessutom, när de kom hem, skulle ansvara för hushåll och barnuppfostran. Ekonomiskt sett var det oftare mer lönsamt att prostituera sig än att arbeta i industrin, vilket ledde till att åtskilliga av arbetarklassens kvinnor tvingades ut på gatan för att överleva.

Arbetslinjen...

Det var i denna socio-ekonomiska kontext som de första kvinnorörelserna växte fram. Under 1800-talets mitt började flera liberala medelklasskvinnor kräva större rättigheter att utbilda sig och arbeta. Detta var inte en självklarhet, utan kvinnans plats ansågs som sagt vara hemmet, det offentliga var männens värld. Kvinnan var omyndig, och helt underställd sin pappa och senare sin make, juridiskt, ekonomiskt och socialt. Då medelklassens kvinnor i regel var läskunniga, tog de del av politiska, ibland till och med revolutionära skrifter, och menade att friheter som gällde deras män rimligen borde gälla även dem själva. Kvinnoföreningar börjar bildas, ursprungligen primärt bestående av medelklasskvinnor, men även överklass började ansluta sig. Arbetarklassens kvinnor hade sällan tid att organisera sig, de var upptagna med att arbeta, eller så förbjöds de av sina män.

You go girls!

Föreningarna visste att deras möjligheter att påverka direkt politiskt var mycket små, så därför började de arbeta med agitation riktad till och upplysning av männen, de som hade makten. Man hoppades kunna väcka en debatt som skulle leda till bättre förhållanden för kvinnor. Oftast gick det mycket sansat till, men även vissa radikala millitanter (ja, det låter kul, jag vet…) agerade. De senare blev ofta fängslade, eller förklarade sinnessjuka och spärrades in på mentalsjukhus. Kvinnorörelsen hade tre huvudkrav. Dessa var:

Kvinnor skall ha rätt till samma utbildning som män. Alltså möjlighet att läsa på universitet, och så småningom kunna ta jobb som tidigare bara gavs till män.

Kvinnor skulle bli myndiga och ha möjligheten till ekonomisk självständighet. Detta oavsett social status, alltså oavsett om de var gifta eller ej.

Man ville införa hårda restriktioner mot alkohol, och helt förbjuda sexuellt förtryck. Detta krav var främst till gagn för arbetarkvinnor, vilka drabbades hårdast av alkoholism och sexistiska övergrepp.

Vidare protesterade man mot prostitution, inte minst mot de av staten ofta godkända bordeller vilka förekom i de flesta europeiska länder.

Dessa tidiga feminister blev ofta hånade och förlöjligade, inte minst i pressen. Trots en allmän ovilja i det patriarkalt styrda samhället framhärdade de olika kvinnogrupperna, och fick fler och fler anhängare.

För samtliga klasser gällde att kvinnan var underlägsen mannen. Kvinnor var inte myndiga, ens i vuxen ålder. Senare, exempelvis i Sverige år 1863, blev kvinnor myndiga, i Sverige vid tjugofem års ålder eller liknande. Myndighetsskapet försvann dock om hon gifte sig, varpå hennes man blev hennes förmyndare. År 1884 blev svenska ogifta kvinnor myndiga vid samma ålder som männen, tjugoett år, men det skulle dröja tills 1921 innan gifta kvinnor blev myndiga. Alltså ha rätt till sin egen ekonomi, att kunna rösta, att kunna inneha förtroendeposter och liknande. 1921! Det var typ i går!

Perspektiv är viktigt!